Hej, hur är det?

Sa min bästa kompis, och då hade han stått där en stund för jag hörde inte när han kom eftersom jag höll på att klippa gräset, Oliver 10 år.

Han stod alltså där barfota och brun i skjorts och kortärmad tröja.

Nej, men hej sade jag! Joo det är finemang med mig. Hur är det med dig då?

Jo det är bara bra svarade han och fortsatte: Får jag hjälpa dig att klippa gräset?

Upppsss! Vad gör man nu då tänkte jag snabbt (jag som är en sådan pedant när det gäller gräset)…Ja, för mig får du gärna svarade jag men då får du nog fråga pappa om det är OK och sedan måste du sätta på dig ett par skor.

Snabbare än en kulblixt försvann han och lika snabbt kom han tillbaka med skor på fötterna. Grep tag i gräsklipparen (jag körde för dagen handklipparen) och klippte så det stod det härliga till.

Visst är det underbart! Det är våra närmsta grannar, som flyttade in för lite mer än ett år sedan, och dom har helt plötsligt givit mig ett helt annat perspektiv på vårat detta kvarter som vi bott i så länge,

Innan dom flyttade in bodde Tant Rut där och hon var ”vuxen” sedan många år och trädgården likaså så vi sågs knappast överhuvud taget. Visst var hon både artig och rar och hälsade alltid då vi möttes på gatan.

Men nu lever hela gatan upp. Mamma till Oliver är uppvuxen i detta kvarter och känner givetvis alla och det är sååå roligt att få lite skvaller och information om dem som vi bott ijämte i hela 13 år utan att veta något om dem.

Hennes mamma bor på samma gata och innan ”barnet” kom visste jag inte ens vem hon var.

Ockå lille, store Oliver som är en mycket social liten kille som gärna pratar och skojar. Han har en liten brorsa också, lille Hugo, men han är lite blyg ännu så det blir inte så mycket snack med honom.

Ja, ibland är det dom små detaljerna som ”göret”!

Comments are closed.