En så’n hääärlig dag

Vaknade till ett jämngrått Gråbo med en gråton som mest påminde om standarfärgen på ett större statligt företag.

MEN solen kom exakt 10.45 och har sedan dess gassat på som om vore det dennas sista dag på jorden.

Tvättade en förfärligt massa maskiner tvätt och hängde ut på vindan som torkade i stort sett medans nästa maskin gick klart.

Jojo, det är sådant vi helghemmafruar uppskattar. Då man slipper dra i gång torktumlaren som sedan ska låta som ett mindre tröskverk i flera timmar och dessutom skrynkla ner tvätten mer än vad som egentligen är att rekommendera.

Sedan var det ju då det dåliga samvetet som växt sig till en hög som jag knappt vågat passera under dom två senaste veckorna med risk för att dö en bister död om den skulle råka välta just när jag passerade. Stryktvätten förståss! Men rådig som man är (till husbehov) så säger man till maken att OM jag bara kunde få ut strykbrädan så skulle jag kunna stå i solen och hela stryktvätten skulle bli klar i ett nafs.

Säg den karlakarl som kan motså en sådan ömklig liten önskan från sin lilla försvarslösa lilla fru. Strykbrädet åkte ut, förlängningssladd fixades och sedan stod jag där och strök, och strök, och strök – oj, vad mycket det var och mer blev det allteftersom jag tvättade och hängde ut under tiden.

Och plötsligt då så drabbades den ena hälften av direktionen av migrän. Tänk vilken tur att det inte är just den hälften som stryker. Nåja, jag hade lämnat två hela skottkärror med trädgårdsavfall, stategiskt placerad mitt på gräsmattan, så det hela jämnar väl ut sig.

FÖR är det något den manliga delen av direktionen inte tål så är det skräp på gräsmattan. Så det bästa och enda sättet att bli av med eländet snabbt är som sagt att lägga en stor ful hög på just gräsmattan. Denna hög, beståendes av två stora lass, fixades bort redan tidigt, tidigt i morse innan jag ens hade sett dagens ljus.

Strax innan jag blev klar (jag blev förresten inte riktigt klar för det började mullra på himlavalvet och lät som om Tor var förbannad så jag krängde in hela ekipaget med strykbord, förlängningssladd, den stryktvätt som återstod samt vattenembaret) så vaknade den andra delen av direktionen och var helt återställd.

Och trots att jag hade middagen klar sedan gårdagens ”Spicegirlaktivitet” så blev det inget dinerat förrän klockstollen var 19.30…var tog dagen den härliga vägen?

Vi avnjöt i alla fall middagen ute på framsidan då det är enda stället det finns skugga vid denna tidpunkt. Mätt som en plätt och jag kan lova att det blir inte ett handtag till utträttat på denna sidan dygnet.

Nej, resten av kvällen ska jag sitta här och längta och trängta tills det äntligen blir måndag så man får bege sig till arbetet igen 🙂

Klematisbaksida.jpg Ronnspirea.jpg Klematis1.JPG

Comments are closed.