Cybervän

Jag skulle lägga upp ett par byxor till maken, laga ett par andra, laga ett par skjorts os osv. Men jag ville inte, gnistan saknades. Jag luffade runt i huset och flyttade några prylar från en bänk till en annan (mycket effektivt sätt att få tiden att gå till annat än just det som tiden borde gå till), tittade lite på TV, åt en sallad, osv osv. Så kikade jag in i maillådan och ser till min stora glädje att min cybervän Bim kommenterat ett dagboksinlägg. Tack god gud! Alltså behövde jag inte angripa sömnaden på ännu några minuter. Jag skrev några rader tillbaka och hon svarade bums. Denna härliga människa som svarar och svarar på alla mina mail och jag som slipper att sy….

Sedan ringde maken och berättade att nu var han, dottern och resten av hundsällskapet framme vid målet. Några mail till…..

Nä, nu får du skärpa dig! Fick till slut röjt undan minst fyra månaders samlande av diverse räkningar (OBS betalda), tidningar, gratulationskort (från april), manualer, trädgårdsdagbok (fiberform) och lite till.

Då ringde Lilla Monsterbarnet och berättade att allt gått bra och tackade åter för matsäcken som satt där den skulle! Så berättade hon att lilla Ila är så liten att hon inte karar att kliva upp från gatan över trottoarkanten 🙂

Nåväl, efter det fick jag äntligen ändan ur vagnen och nu är alla kläder färdigsydda/lagade.

Det finns fortfarande gott hopp om mänskligheten men jag tror å andra sidan att det var Bims förtjänst att min pygme (OBS på höjden och inget annat) till make slipper gå med byxor som släpar i marken och att jag själv inte behöver blotta hela baken längre eftersom skjortsen nu är ihoppsydda just där.

3 kommentarer tillCybervän