Nä, det tror inte jag på…

INTE ETT ÖGONBLICK – ATT ENSAM ÄR STARK! Jag saknade Woffegubben gruvligt i bassängen i morse och på gymet nu i kväll. Framförallt efter att jag pratat med honom på telefon innan och han lät ynklig som en liten fågelunge. Då var det inte bara febern utan ett kraftigt migränanfall som hade hemsökt min stackars Woffe – som om det inte var nog med feber…

På gymet körde jag 20 minuter uppvärmning och 1 timma styrka samt 1 timma motion efter det. Det var med viss tvekan, kan jag berätta, att jag gick dit överhuvudtaget i dag. Och det berodde inte bara på att jag saknade Woffe som sällskap och trogen gymkompis. Nä, i morse när jag vaknade av klockskrället så kändes mina armar som om jag aldrig mer skulle kunna göra minsta rörelse med dem. Naturligtvis sviter efter fönsterputsningen men ändå förvånande. Hur i hevete, ursäkta svenskan, kan det finnas muskler i mina armar som inte får sig en duvning var gång vi är på gymet?? Det är för mig obegripligt.

Simningen var lika pestig den i morse men jag lyckades få till en sjuhundring. Och eftersom min färdtjänstchaufför låg hemma så fick jag färdtjänsta mig själv och då blev det ingen promenad från simhallen till jobbet.

Det såg mörkt ut med stegeriet i dag också men jag lyckades med timman motion på löpbandet samt uppvärmningen i alla fall få ihop 16 170 i dag. Därtill kan jag sedan räkna om simningen så det ser riktigt bra ut men det har det verkligen inte gjort de senaste dagarna så det finns att ta igen om man säger så…

Och i morgon kommer en ny dag. Tyvärr är nog inte Woffe fit for fight redan då så det blir till att åka ensam och simma ensam. Men kanske på onsdag…

Feber

STACKARS WOFFEGUBBEN som legat vaken hela natten i feberfrossa. Alltså var han inte riktigt frisk efter förra helgens förkylningsomgång. Han låg ju lördag och söndag och tyckte nog att han var Ok för jobb igen på måndagen…men nu kommer alltså fortsättningen av det som aldrig blev avslutat.

Det innebär bland annat att jag får vara min egen färdtjänstchaufför. Det innebär i sin tur att det inte blir många steg i dag heller… fredag, lördag och söndag har varit rena katastrofen vad stegeriet anbelangar. I går, när stod och putsade fönster på utsidan kom grannarna ut och dom skulle gå milen. För sent kom jag att tänka på att jag borde skickat med min stegräknare eftersom det inte ger så många steg att putsa fönster eller jag kanske skulle fäst den i ärmen på tröjan 😉

Det innebär också att jag får gå ensam till gymet i dag ;-(