I flera dagar nu

HAR JAG VARIT PÅ VÄG TILL GYMET…. I dag kom jag mig till sist för! Fattar inte varför man ska behöva gå igenom livet som åkte man berg o dalbana?

Hela förbaskade hösten har det varit kul nästan varje gång och även om det funnits dagar som varit mindre roliga, för det har det givetvis, så har jag i alla fall pallrat mig dit. Gjort min träning och åkt hem med en gnutta stolthet över att det faktiskt blev av trots motigheten.

I fredags hade jag som vanligt packat väskan och planen var att jag skulle åka efter jobbet. Icke då! Jag hade inte det minsta svårt att övertala mig själv att strunta i gymet och åka hem och slappa i soffan. Jag tar det på lördagmorgon – jovisst och varje julafton så kommer tomten till alla snälla barn….

Inget på lördagen heller alltså. Kunde inte för mitt liv förmå mig till att ens sticka näsan utanför dörren trots strålande sol. Nä, jag låg på soffan och gjorde mest ingenting hela förbaskade lördagen.

På kvällen kom straffet, jag kunde inte sitta still på grund av kryp i benen och inte heller avsluta TV-kvällen på annat sätt än att smälla i mig inte mindre än 4 Madopark för att få benet still så att jag åtminstone kunde sova sedan.

Detta var säkert ett straffet för att jag varit så inihelvetes inaktiv!

I morse började jag igen tveka över om jag verkligen skulle åka. Woffegubben, som värmt upp bilen för andra dagen i rad för min avfärd till gymet, undrade lite försynt om jag skulle åka i dag? Ja, det är klart att jag ska svarade jag jätteövertygad i svarstonen men inte inombords.

Nåväl, till sist kom jag i väg. Det var väldigt lite folk till en början och ganska skönt faktiskt. Åtminstone när man är lite vissen och inte är det minsta social.

Jag körde 30 minuter uppvärmning i roddmaskinen som för övrigt förtäljde för mig att på den tiden och med den kraften jag hade så small det av 315 kallorier. Fan trot!

Sedan blev det 1 timma styrka av överkroppen.

Avslutade med 90 minuters motion på crosstrainern. Ja, sedan återstod bara dusch och hemfärd.

Woffegubben har pysslat med att slipa trösklarna i dag. Trösklarna som gränsar till de rum vi lagt parkett i. Alltså till sovrum, mitt arbetsrum och gästrummet. Det har inte blivit av så det var på tiden att trösklarna fick bli lite snygga när nu golven är så tjusiga. Sedan ska det på lite lack och dom blir som nya!

Jag har en jättehög med tvätt som ska tas omhand och vi bör väl få oss lite middagsmat i magen så småningom, men för övrigt blir det inga stora projekt som påbörjas. Vi pratar om att eventuellt simma i morgon vilket vi inte gjort de senaste två veckorna!!

Hur kan man bli så här slapp och likgiltig?