Ännu ett frågeformulär

SOM JAG HITTADE HOS JerryBoris och Ila. Jag bara inte gillar dem jag ÄLSKAR dessa bägge skönheter.

Bästa mat:

Oj, det finns så mycket! Potatis är en riktig läckerhet i all dess former.

Bästa bok:

Min bästa bok är av karaktären dagsform. Just nu är det mycket Marian Keyes. För stunden läser jag Oväntad semester.

Person jag beundrar:

Näe, vet ingen – vilket förmodligen betyder att det finns massor.

Bästa musikartist:

Också svårt att svara på. Jag är allätare så det kan vara allt från visor till klassiskt och beror på dagsformen.

Bästa låt:

Finns så många beronde på dagsformen, se svaret ovan.

Bästa film:

Oj, jag ser nästan aldrig på TV och minst av allt går jag på bio eller hyr video. Hitta Nemo – kanske (vi såg den ihp med barnen i Stockholm och alla skrattade så gott och njöt av livet).

Bästa tv-program:

Alla danska serier! Mins inte namnen men Danskarna kan det här med att fånga sin publik i serier.

Jag gillar bäst:

Ärlighet.

Jag avskyr mest:

Besserwissrar.

Kille/tjej jag vill ha chans på:

Men hallå – jag har ju redan Woffegubben??

Min högsta önskan i livet:

Mycket enkla saker..Fred på jorden, mat åt alla!

Vad jag helst vill bli:

En bra människa som har förmågan att vara andra människor till glädje.

En helt vanlig tisdag

STARTADE DAGEN, SOM SÅ MÅNGA ANDRA DAGAR, med att simma. Har lagt ner pulsmäteriet vid sim för det är bara deprimerande 😉 Det blev sjuhundra i dag som är helt normalt en tisdag.

Dagen har annars gått åt till möte, dels med leverantör av fakturor och dels ett MBL-möte. Däremellan bjöd Woffegubben på semla, precis vad jag behövde efter en helg med massor, och då menar jag bokstavligen m a s s o r, av god mat samt bakverk och tårta lika goda dem…..

På gymet i dag hade jag dels kännig av min onda fot för jag råkade trampa snett på bildäck på färjan på väg hem från Tyskland och kom riktigt galet med fotskrället. Som om det inte var nog har jag njuront eller vad det nu kan vara…Det sitter i alla fall i höfthöjd och bakåt ryggen (för dem som nu har höfter vilket jag inom parentes kan nämna att det är inget jag kan skryta över). Jag har ingen som helst aning om vad detta fenomen kan bero på men ont gör det!

Det gick dock skapligt med 30 minuters uppvärmning och jag överlevde. Styrkan funkade också bra så det blev i dag 90 minuter av den varan. När jag sedan äntrade löpbandet tyckte jag väldigt synd om mig själv i 30 minuter innan jag gav upp och åkte hem.

I morgon fyller goda grannen Ingegerd år så då blir det en liten tur två gator upp i kvareteret. På torsdagmorgon försvinner jag på avdelningskonferens (till hemlig ort) med övernattning. Det betyder, enligt mina beräkningar, att vi inte är åter förrän på fredag så någon regelbundenhet i träningen denna vecka kan man knappast räkna med. För övrigt känner jag mig inte det minsta sugen på att träna så shit the same. Jag hoppas att det går över snart och att jag hittar min sugenhet och form utan större att katastrofer hinner hända med min kropp. Risken är dock stor som jag ser det! Men det är väl så här livet fungerar antager jag? Upp och ner i dalgångar som man bara måste besegra på ett eller annat sätt. Eller..det kunde varit värre som optimisten antagligen skulle sagt!

För övrigt längtar jag till våren! När jag kom, för en liten stund sedan, från gymet var det redan 6 minus…brrr!