Det var länge sedan sist

NÄR MAN ÄR en glad pensionär, eller fritidsforskare som jag föredrar att titulera mig, så gör man lite som man vill rätt som det är. I dag var en sådan dag eftersom jag sov länge vilket jag inte brukar göra. När jag sover till tio på ”förmiddagen” så är det länge – för mig. Ingen bra sömn i natt heller men det är nog så det är när det gäller min sömn.

Woffegubben sov faktiskt ännu längre men när han vaknade så åt vi frukost eller frunch kanske man skulle kalla det 😉

För att på något sätt ta tag i den del av dagen som återstod föreslog jag att vi skulle åka och simma. Woffe brukar simma på onsdagar men om jag ska följa med så passar det bättre med tisdag för min del med tanke på veckans träningsupplägg så det bestämdes. Klart slut!

På något vis var det ändå ett kärt återseende att komma till Valhalla – har inte varit där sedan 2013 när man skiljde oss åt (arbetsmässigt) genom att skicka Woffe till Trollhättan och jag var kvar på Polhemsplatsen. Då slutade jag givetvis att köra bil till jobbet och började pendla precis som Woffe fast med en annan slutdestination. Detsamma gällde simningen – inte så kul att simma själv så jag slutade helt och hållet med den.Woffe däremot simmade i Trollhättan ända tills han gick i pension 2015…

Det var sig likt – inget hade förändrats på dessa år så det var med vana steg vi tog simhallen i besittning. Det blev tusen meter och det kändes mycket trevligt att inte slå i knäna i bassängbotten när man vände 😉 På Vattenpalatset var det krypdjup i bassängens ena ända och det var mycket skönt att inte ens behöva tänka när man vände!
När jag simmade vända efter vända blev det lite tid att tänka på och då slog det mig att när vi nu ändå var i stan kunde vi ju låta bilen stå kvar utanför Valhalla och ta en promenad in till centrum efter avverkad simning…

Det var strålande fint väder och jag avbokade det Indoor Walking-pass jag hade bokat mig på för att inte behöva stressa. Kände att det kanske kunde räcka med en kilometer simning 😉

Vi kikade runt lite i Nordstan när vi kom fram och utträttade en del små ärenden vi hade på listan. Jag behövde bland annat en ny baddräkt upptäckte jag i dag. På vissa ställen kan man se ”igenom” på den jag har så den har väl gjort sitt får man anta. Det blev ju naturligtvis även sådant vi inte ens visste att vi behövde – bland annat ett par jeans på Desigual. Nåja, det kunde säkert varit värre.
Fika var ju så klart ett måste när vi nu ändå var i den stora staden – vilket ju inte är varje dag precis…

Ja, sedan gick vi tillbaka via Avenyn från centrum till Valhallas parkering där bilen väntade på oss och summerat blev det fem kilometer gång så det gjorde nog inte så mycket att passet med Indoor Walking blev avbokat 😉

Det hade hunnit bli mörkt när vi kom fram till bilen och innan vi var hemma var det kväll. Det blev en trevlig, helt oplanerad dag, med simning och liten stadstur. Inget märkvärdigt men det kan man kanske inte begära en helt vanlig tisdag!

Jag kände redan nu ikväll att jag hade skön träningsvärk i vader och baksida lår från simningen. Undrar just hur det ska kännas i morgon? Då har jag en liten maratonkväll inbokad i Alingsås med Basis Ball Raw och nittio minuter cykel…?

Måndag igen

MÅNDAGAR ÄR LIKA med ny vecka på gymmet och först ut är seniorträning, som haft uppehåll under jul, med Catarina. Nytt år och nytt program. Nu är det styrketräning i olika stationer och helt nya fräscha övningar som sagt. Hon är duktig på att sätta ihop program så det att det aldrig hinner bli långtråkigt!

Gymmet ska nu slänga ut gamla pulssystemet och installera ett nytt. Nu blir det Polar och jag köpte i dag en ny klocka med pulsband – visste inte ens att jag behövde ytterligare en klocka eller statuspryl men det gjorde jag tydligen 😉

Man kan säga att det där friskvårdskontot är en aningens ansträngt just nu 😉

Lite spännande är det dock eftersom den nya klockan även mäter sömnen och kvaliteten på den. Jag har en känsla av att min sömn inte är särskilt bra och det fick jag genast svart på vitt på att den sannerligen inte är…

Av sömntid på sex timmar och 38 minuter är trettiosju minuter av dem så kallad ”störd sömn” där avbrott uppstått av olika anledningar. Nåja, det är ju inte mycket man kan göra åt den saken antar jag?!

Vi åkte bil till gymmet gemensamt till seniorträningen men när jag skulle åter på kvällskvisten tog jag mig i kragen och cyklade. Det var plusgrader, inte många men ändå, så jag kände att jag måste komma igång igen efter det dryga månadsuppehållet. Det var tufft och tungt men något annat var väl inte att räkna med. Det är ju för tusan som att börja på ruta noll varje gång det blir uppehåll av olika anledningar.

På kvällen blev det först Sh’bam med Stephanie – lika kul som vanligt och ny release, nu 30, så man tackar sin gud för att det inte finns några dolda kameror 😉
Men hela kroppen blir glad av att få slå sig lös på dans. Även om man nu inte kan kalla mina rörelser för dans så blir jag i alla fall glad och upprymd.

Direkt från Sh’bam rusade jag sedan vidare till Basis Ball Raw med Hanna som ju är så himla duktig så man nästan svimmar… Att ha en kropp som är som gummi – det kunde man ju önska sig!
Phew, det drygt månadslånga uppehållet kändes!

Att sedan cykla hem gick trögt, riktigt trögt 😉

Den nya klockan presenterar dagens träning ungefär så kaosartat som det kändes…

Men, det känns skönt att få komma igång igen och förhoppningsvis ska det nu inte bli några ofrivilliga uppehåll förrän det är dags att resa till Thailand. Men jag hoppas kunna komma i form på den dryga månaden som är innan vi lyfter!

Träning, tomte- och rimverkstad

ELLER JA TRÄNING var ju att ta i att kalla min insats för men jag blev så sugen på Catarinas inbjudan till oss ”indårare” om ett pass i arla morgonstund med Indoor Walking med jultema och därefter julfrukostmys. Det kan man ju inte missa! Så jag kollade om det var OK med att ”fuska” sig genom passet och på så vis vara med. Jag får ju inte träna riktigt ännu, i alla fall inte träning som gör att magen är med och anstränger sig. Men jag fick OK på att ”interna” utan bara trampa runt lite med benen. Det var inte lätt kan jag säga 😉 Catarina hade satt ihop massor med go julmusik som det var svårt att stå inaktiv till!

Catarina hade gjort indoor-salen så julig och fin så genast infann sig en speciell stämning…

För att inte tala om hur mysigt cafeterian var framdukad för oss frukosterande ”indårar” och den svindlande känslan att kunna äta! Julskinka, vörtbröd, rödbetssallad, risgrynsgröt, ägg ja jisses vad gott det var!

Och Renée, en av ”indårarna” hade skrivit en sång till Catarina som hon sjöng så fint för henne. Så härligt! Så fint gjort!

Det blev lite fart på gamlingarna här frampå kvällskvisten då det bestämdes att det bi lillejul i Malmö på fredag 😉 Av någon anledning så är det ju alltid så lång tid kvar så därför ligger ju klapparna oinslagna och orimmade ända tills man får kniven på strupen 😉
Jag slog in dem i julpapper…

Woffegubben skötte rimmen…

Det tog hela kvällen men det är gött när det är klart…

Sol som tittar fram

NÄR DAGEN BÖRJAR med att god granne ringer på och önskar krya på dig med en äkta julros ja, då kan man sannerligen inte klaga. Så gulliga grannar vi har och det är mitt livs första julros! Ska bli kul att sätta ut den i trädgården till våren…

1_julros

Solen tittade fram så vi bestämde oss för att ta en liten stavgångspowerwalk…

2_promenad1

Lite blandad terräng…

3_promenad2

Förbi Hollywood…

4_hollywood

Vi gjorde inte så många mer knop än det som promenaden genererade. Jag gjorde en ugnsomelett till middag eftersom det pockade på i grönsakslådan…

5_ugnsomelette

Tappa inte sugen

VÄRLDEN ÄR FULL av borttappade sugar så ingen skulle förmodligen märka om det kom en till! Eller man skulle kunna säga att jag har vilodag det är bara det att vilodag är det varje dag nu! Det finns en stor risk att jag blir helt försoffad…

Jag längtar så klart till ”normalläge” igen där jag kan träna det jag så väl behöver. Några ”vilodagar” till krävs det dock för att inte ställa till med något. Som det är nu har jag faktiskt tappat sugen lite och sitter mest i soffan och degar. Det borde jag inte göra för jag har ju tusen och en projekt jag skulle kunna ägna mig åt men lusten infinner sig inte!

Jag brukar dock piggna till lite när det vankas matlagning. Jag är sugen på precis allting! Det finns en viss risk, måste jag säga, att jag rullar fram i januari 😉 Det smakar ju så gott och vad jag än äter!
I dag fick jag fram ”pottan”. Den brukar komma fram när det vankas höst/vinter och i dag hade jag en nötstek som skulle långkokas.
Jag bryner den lite första så det blir lite färg…

Tillsammans med morötter och lite annat gott ska den nu koka i många timmar men den sköter ju sig själv så jag kan landa med ändan i soffan igen 😉

Numera tradition med Hjulmys

FÖR DET ÄR väl det man säger om något upprepas mer än en gång – att det är en tradition 😉 Det har faktiskt blivit en tradition och en mycket trevlig sådan. En tradition som inte skapat en massa måsten förutom för Lena då som är vår ständige festfixare och det med den äran…
Som vanligt har hon fixat med julmackor till var en där så klart alla har helt olika krav på vad som ska ligga på den ;-), glögg och godis samt ett härligt humör som alltid…

1_hjulmys1

Man kör först en timmes stenhård träning med Stefan, och då menar jag stenhård, för som han säger så blir det inget fredagsmys före vi har haft fredagsfys. Det gällde alla utom mig då som i dag hade laga frånvaro men jag är banne mig inte säker på att jag ändå hamnat med en lite plupp i Stefans svarta bok 😉

2_hjulmys2

Christinas ”lagkamrater” var på språng så det fick bli bild på bara Christina – dom får skylla sig själva om dom har myror i brallan precis när ”fotografen” passerar 😉

3_Christina

Som alltid var det jättegoda mackor och jag åt hela min utan minsta bekymmer. Njöt av varje tugga!

Lite tekniksnack blir det ju så klart men det är tveksamt om det handlade om cykelteknik med tanke på att Tina, som ju är expert även på veteranbilar, och Woffe verkar djupt inne i snacket 😉

4_tekniksnack

5_Tekniksnack2

I den andra myshörnan vete tusan vad man diskuterade men det verkade som man hade trevligt i alla fall och det var ju tanken med hela grejen 😉

9_alltidlikatrevligt

Våra yngsta medlemmar, Simon och Alfred, vet hur dom ska få kvällen att gå…

6_yngstamedlemmarna

Nåja, man kan inte leva på ”enbart” mackor hur gott det nu är var så lite kaka och kaffe satt fint när mackan lagt sig som bomull i magtrakten vilket ju gäller även mig numera 😉 Det vankades toscakaka och saffranskladdkaka med vispad grädde, kaffe och förstås lite god choklad att ”svälja mer med”…

7_litegott

Och denna fantastiska Lena då, som förutom att hon alltid är glad fixar allt från cykelresor till Skagen, Hjulmys med cykelhänget, fika när vi är utomhus och cyklar mittiveckanturer under den varmare årstiden och och och. Ja, listan är lång och jag tror att alla vi andra är fullständigt överens om att hon får jobbet utan tvekan 😉 I pipen för nästa Kristi Himmelfärds-cykeltur står eventuellt Bornholm. Jag tror att det skulle slå det mesta!

8_lena

Det sa bara Swish så var kvällen slut…

10_Hallerkoll

Skitväder, Lucia och goda vänner

LUCIAKAFFE PÅ GP med alla godingar från GP:S Veteranklubb. Vädret för Lucia i Göteborg var helt enligt standard – regn och blåst från alla håll och kanter. Jag tänker att känslan att vara ute en dag som detta måste vara jämförbar med att stå i en biltvätt.

1_skitvader

Men man missar inte GP-Veteranerna för lite regn, eller ens för mycket regn! Det är så trevligt att få kramas om och snackas vid lite. Inte så konstigt kanske med tanke på att man ofta har tillbringat sin vuxna del i livet gemensamt. Och banne mig blir alla bara yngre och yngre 😉 Det tyckte ju faktist även Peter Hjörne som deltog med tal om nutiden och hur det går för Medierna nu.

Man kunde ju trott att regnet skulle avtagit under tiden vi dricka kaffe och pratade ”skit” men icke sa Nicke. Det var bara att ta full fart mot centralstationen och busshållplatsen i ösregnet.

Vi hade bilen i Olofstorp av den enkla anledningen att vi skulle handla på vägen hem så det gjorde vi. Rejält blöta och frusna hamnade vi på ICA och utan att tina upp nämnvärt så fick vi handlat det vi skulle. Jag har lite bakning som väntar inför fredagens Hjulmys så det var främst det som skulle inhandlas 😉
Det var himla skönt att komma hem efter dessa bägge äventyr… Att få hoppa i torra myskläder är klart underskattad – det var så himla skönt och att få bli lite varm var inte fel det heller!

Så glad och tacksam

I DAG ÄR det en vecka sedan jag kom ut, rejält ynklig, från operation av diafragmabråcket. Jag var så klart sövd under själva operationen så den märkte jag inte av förrän jag var på uppvaket och som sagt mycket ynklig då smärtan var näst intill outhärdlig! Men så fort jag gnydde bara det allra minsta så kom en helt underbar sjuksköterska och gav mig smärtstillande. Jag vet att jag tänkte, trots smärtan, att omtanken av patienterna är helt outstanding!

När jag Kom upp till salen där jag skulle komma att tillbringa några dagar kändes livet med en mycket bättre! Jag hade fortfarande ont, del av gasen man blåser in, för att vidga utrymmet, som känns mest i axlar och nacke vilket är helt naturligt eftersom gas stiger, och givetvis från titthålen. Dom två första dagarna fick jag självklart hjälp med smärtstillande av en helt underbar personalstyrka. Jag vet att jag tänkte flera gånger hur orkar dom vara så tåliga och gulliga mot sina patienter! Varje dag! Lika fantastiskt som mottagandet var också ”mitt” rum…

1_sjuksalen

När jag dag två fick ”börja äta” kändes det som om livet på något sätt återkom! Tanken på hur min vardag skulle te sig framöver var svindlande! Kunna äta igen, umgås med goda vänner som innan, kunna gå på restaurang. Soppan jag serverades smakade som en riktig festmåltid och att inte behöva kränga huvudet i toalettstolen efter två-tre skedar var än mer fantastiskt!

2_soppa

3_deklaration

Woffegubben satt troget vid min sida och förgyllde tillvaron med sin närvaro…

4_besök

På fredagen blev det lite dramatiskt eftersom jag hade problem med att ”kissa på egen hand”. Jag hade kateter fram till fredag morgon då man ville se om jag kunde klara ”kisseriet” innan man släppte hem mig. Det gick tyvärr inget vidare – det kom visserligen några droppar men långt ifrån tillräckligt för att det skulle var godkänt. Man mätte upp hur mycket som fanns i blåsan och därav icke godkänd. Hela dagen kämpade personalen med mig jag fick t o m pilsner som har en förmåga att driva på, varm påse på magen, uppmuntran och uppmanad att promenera omkring lite. Ja, det gjordes allt och lite till för att jag skulle lyckas men till slut kom ”min” underbara doktor in och sade att jag får helt enkelt åka hem med kateter. Här kan du ju inte ligga hela helgen på grund av det 😉 Nåja, det är så klart inte någon katastrof och jag började så smått längta hem hur många stjärnor man än kan ge ”hotellet”.

På något sätt ville ”syrrorna” inte ge upp förrän det var helt kört så hela eftermidddagen tränade jag mig och minsann kom det något mer varje gång. För att göra en lång historia kort så blev jag godkänd vid 18-tiden och slapp åka hem med kateter, då var det cirka två deciliter kvar att ”roa” mig med hemma 😉

På vägen hem stannade vi till och handlade lite färska grönsaker till mitt soppkok. Jag ska leva på soppa ytterligare någon vecka för att sedan kunna övergå till lite puread mat med små bitar i…

7_soppor

Först ut blev morotssoppa…

När vi så småningom kom hem väntade mig denna underbara överraskning med Välkommen hem!
That’s just the way he is….

5_valkommen

6_valkommen2

Och inte minst vällde glädjen över mig att inte behöva förbereda gröt för nästa dag som jag gjort så länge nu. Just nu känns det som om jag aldrig mer kommer att äta gröt men…

På söndagen ringde det plötsligt på dörren och där stod vår gode vän Bosse! Med sig hade han hyacinter som värmde ända in i hjärtegropen. Jo, jag vet att hjärtat är en muskel och inte har några känslor men ibland får man undanta vetenskapen – jag blev så glad ;-)…

6_valkommen3

Bosse stannade några timmar för trevligt umgänge och jag ”tvingade” på honom blomkålssoppa för en gemensamt måltid. Så mysig en helt vanlig söndag kunde bli. Och ute blev det vinter under tiden vi umgängades…

10_Sno2

Ska vi ta en promenad?

DET ÄR DOM där morgnarna när man vaknar utan att väckarklockan skräller som uppskattningen över att vara fritidsforskare, läs pensionär, infinner sig. Annars kan jag sakna jobbet enormt mycket fortfarande men att inte behöva stiga upp i ottan varje dag känns ganska skönt faktiskt. I dag hade vi ingen gemensam träning inbokad så det blev en riktigt slö morgon.

Jag gick upp först och tog det lugnt för mig själv. Skrotade mest omkring till dess att Woffegubben också släppte taget om sängen. Jag länge letat efter en kantpress men det tycks vara helt omöjligt att få tag i. Jag har googlat runt men utan resultat. Däremot hittade jag bilder så nu har helt enkelt bett Woffe göra en åt mig. Jag behöver den för att komma åt att pressa isär sömmar, när jag syr, där det inte går att komma åt med en vanlig ärmpress. Det var inte omöjligt blev svaret från ”byggherren” så det ska bli spännande ..

1_Bestallning

När vi hade intagit frukost föreslog Woffe att vi skulle ta en promenad i det fina vädret. Strålande sol och några minusgrader så vi drog iväg på en stavgångspromenad. Vi tog oss upp mot spåret och vek av mot Aggetorp och hittade där en väg som vi aldrig har gått tidigare. Vi hamnade så småningom i Skepplaskog och därifrån gick vi igenom Lekstorp ner till banvallen och hem den vägen. Näst intill åtta kilometer i ett ljuvligt väder blev promenaden…

2_stavgangIMG_2300

Jag tog ju in alla stora krukor, med blommor och buskar som stod på framsidan, i kuvösen för ett tag sedan. Vissa av dem klarar inte frost så dem har jag tagit in i huset men pelargonerna är frösådda så det är ingen mening med att försöka få dem att övervintra. Däremot fick dom följa med i kuvösen för att åtminstone leva till frosten tog dem. Men igår var det sju minus och då blir det även minusgrader i kuvösen så jag trodde nog att dom skulle duka under. Men dom är seglivade och ser fortfarande välmående ut…

3_pelargoner

När vi var hos Anna och Oskar sist fick vi med oss fina ägg hem. Jag har snålat lite och drygat ut med ”köpeägg” men i dag fick jag ta dom sista till att steka. Dom är så fina med sina olika färger – det får man ju aldrig med köpta ägg…

4_smaraagg

Jag hade ett pass med Functional Moves inbokad i kväll så jag stack iväg till gymmet vid nittontiden. Tog bilen i dag också då jag är rädd för att det är farligt halt på cykelbanan. Vi märkte det i dag när vi var ute på promenaden och halkade runt och var nära att ramla ett par gånger. Det var den dagen – i morgon är det en helt ny dag…

Eller hur?

SOM OM JAG inte visste mitt bästa känner jag mig bedrövad och ledsen över det faktum att vår planerade Thailandsresa nu måste avbokas. Jag vet att jag borde skämmas över att jag är ledsen och arg över detta och jag förväntar mig inte att någon enda person i hela världen ska tycka synd om mig. Som en bortskämd rikemansungdjävel – ja, det är nog så man kan tänka om mig just nu! Som klagar och gnäller…

Anledningen till att vi inte kan åka på den så efterlängtade resan, som skulle inneburit en månad i solen och att jag skulle sluppit hela den förbaskade cirkusen som jul och nyår numera är för mig, är operation tre dagar innan planerad avresa. Vi skulle träffat goda vänner som ska bo på samma hotell. Gottat oss i solen utan några som helst krav på att stakar ska upp, julmat som ska lagas och julstämning som ska infinna sig…

Jag har väntat minst ett och ett halvt år på åtgärd av mina problem, med att inte kunna äta, och känner starkt att jag kunde väntat en månad till! Nu ska det då bli av och visst ska det bli skönt att kunna äta något annat än gröt igen det ska jag inte ens försöka förneka. Men den här tiden av evig väntan och brist på besked om åtgärd där ”man” fått mig att tro att mitt problem inte är något problem – faktisk fått mig att tvivla på att det någonsin skulle komma åtgärd.

Så när jag bokade resan gjorde jag det för att överhuvud tagen orka med livet. Jag kände att det inte skulle funka en jul och nyår till, som ju är riktigt mathelger, med mitt torftiga levende. Förutom gröt så har frukt funkat ganska bra så jag tänkte att i Thailand finns det ju överflöd av den varan och att man säkert skulle överleva en månad på det. Jag menar det finns ju folk som lever heltid med att bara äta frukt. Jag har också köpt hem så kallad ”barngröt” som man bara rör ut i varmt vatten

Den senaste tiden, om man nu kan kalla så lång tid för senaste tiden, har jag dragit mig tillbaka helt och hållet. Det funkar inte med den sociala biten när man inte kan äta som normala människor gör! Det finns liksom inte något tillfälle, när man tänker efter, där man träffar goda vänner utan att man intager föda i någon form.
Antingen äter man en god middag tillsammans eller träffas över en fika. Eller hur?
Men man, läs jag, gör inte det när man måste kräkas upp intaget efter två till tre tuggor och dessa ynka tuggor sedan ”varar” i två till tre timmar. Eller hur?
Man går inte med goda vänner på restaurang och säger till kyparen att man inte vill beställa något men gärna sitter med. Eller hur?
Man tar ju inte med sig gröt, det enda som funkar, ut på restaurang eller hem till goda vänner för att delta vid ätandet. Eller hur?
Det går självklart att räkna upp hundra anledningar till varför man isolerar sig från allt socialt umgänge och liv när man lever som jag gjort/gör. Eller hur?

Nu, när jag äntligen fick komma till Borås kirurgavdelning, på den remiss som legat där sedan i april, fick jag träffa en helt fantastisk doktor. Hon förstod precis hur jag har det och trodde sig kunna operera bort eländet. Jag har alltså fått en ”extra” magsäck, en ficka, ovanför den ”riktiga” där maten hamnar. Det är ju med tanke på det inte konstigt att maten inte stannar kvar för det är ju ingen riktig magsäck och vet ju då inte heller hur man ska hantera mat!
Att gröten slinker emellan beror antagligen på att den ju är lite glatt och jag har dessutom blötlagda chiafrön i som gör den ännu ”glattare”. För att få upp näringsinnehållet har jag i chiafrön, torkade tranbär, blåbär och linfrön. I havregrynen tag jag även grovhackad mandel, hasselnötter och pumpakärnor och en banan i skivor vid serveringen. En grötportion innehåller 1200 kcal och det är väl därför jag ”överlevt” gissar jag. Jag har fått kaliumbrist men annars har det gått bra på den fronten.

Men, det känns för bedrövligt att det skulle bli som det nu blir med inställd resa och att tvingas vara hemma den värsta djävla tiden på året som jag glatt hade betalat en mindre förmögenhet för att slippa! Eller hur?

Jag får visserligen tillbaka pengarna, om än inte allt då avbokningen blev mindre än fyra veckor innan avfärd, så det är väl inte problemet. Det går så klart att boka en ny resa men det hjälper ju föga då jag inte har makten att flytta på jul- och nyårscirkusen till en annan månad. Eller hur?