Tappa inte sugen

VÄRLDEN ÄR FULL av borttappade sugar så ingen skulle förmodligen märka om det kom en till! Eller man skulle kunna säga att jag har vilodag det är bara det att vilodag är det varje dag nu! Det finns en stor risk att jag blir helt försoffad…

Jag längtar så klart till ”normalläge” igen där jag kan träna det jag så väl behöver. Några ”vilodagar” till krävs det dock för att inte ställa till med något. Som det är nu har jag faktiskt tappat sugen lite och sitter mest i soffan och degar. Det borde jag inte göra för jag har ju tusen och en projekt jag skulle kunna ägna mig åt men lusten infinner sig inte!

Jag brukar dock piggna till lite när det vankas matlagning. Jag är sugen på precis allting! Det finns en viss risk, måste jag säga, att jag rullar fram i januari 😉 Det smakar ju så gott och vad jag än äter!
I dag fick jag fram ”pottan”. Den brukar komma fram när det vankas höst/vinter och i dag hade jag en nötstek som skulle långkokas.
Jag bryner den lite första så det blir lite färg…

Tillsammans med morötter och lite annat gott ska den nu koka i många timmar men den sköter ju sig själv så jag kan landa med ändan i soffan igen 😉

Numera tradition med Hjulmys

FÖR DET ÄR väl det man säger om något upprepas mer än en gång – att det är en tradition 😉 Det har faktiskt blivit en tradition och en mycket trevlig sådan. En tradition som inte skapat en massa måsten förutom för Lena då som är vår ständige festfixare och det med den äran…
Som vanligt har hon fixat med julmackor till var en där så klart alla har helt olika krav på vad som ska ligga på den ;-), glögg och godis samt ett härligt humör som alltid…

1_hjulmys1

Man kör först en timmes stenhård träning med Stefan, och då menar jag stenhård, för som han säger så blir det inget fredagsmys före vi har haft fredagsfys. Det gällde alla utom mig då som i dag hade laga frånvaro men jag är banne mig inte säker på att jag ändå hamnat med en lite plupp i Stefans svarta bok 😉

2_hjulmys2

Christinas ”lagkamrater” var på språng så det fick bli bild på bara Christina – dom får skylla sig själva om dom har myror i brallan precis när ”fotografen” passerar 😉

3_Christina

Som alltid var det jättegoda mackor och jag åt hela min utan minsta bekymmer. Njöt av varje tugga!

Lite tekniksnack blir det ju så klart men det är tveksamt om det handlade om cykelteknik med tanke på att Tina, som ju är expert även på veteranbilar, och Woffe verkar djupt inne i snacket 😉

4_tekniksnack

5_Tekniksnack2

I den andra myshörnan vete tusan vad man diskuterade men det verkade som man hade trevligt i alla fall och det var ju tanken med hela grejen 😉

9_alltidlikatrevligt

Våra yngsta medlemmar, Simon och Alfred, vet hur dom ska få kvällen att gå…

6_yngstamedlemmarna

Nåja, man kan inte leva på ”enbart” mackor hur gott det nu är var så lite kaka och kaffe satt fint när mackan lagt sig som bomull i magtrakten vilket ju gäller även mig numera 😉 Det vankades toscakaka och saffranskladdkaka med vispad grädde, kaffe och förstås lite god choklad att ”svälja mer med”…

7_litegott

Och denna fantastiska Lena då, som förutom att hon alltid är glad fixar allt från cykelresor till Skagen, Hjulmys med cykelhänget, fika när vi är utomhus och cyklar mittiveckanturer under den varmare årstiden och och och. Ja, listan är lång och jag tror att alla vi andra är fullständigt överens om att hon får jobbet utan tvekan 😉 I pipen för nästa Kristi Himmelfärds-cykeltur står eventuellt Bornholm. Jag tror att det skulle slå det mesta!

8_lena

Det sa bara Swish så var kvällen slut…

10_Hallerkoll

Skitväder, Lucia och goda vänner

LUCIAKAFFE PÅ GP med alla godingar från GP:S Veteranklubb. Vädret för Lucia i Göteborg var helt enligt standard – regn och blåst från alla håll och kanter. Jag tänker att känslan att vara ute en dag som detta måste vara jämförbar med att stå i en biltvätt.

1_skitvader

Men man missar inte GP-Veteranerna för lite regn, eller ens för mycket regn! Det är så trevligt att få kramas om och snackas vid lite. Inte så konstigt kanske med tanke på att man ofta har tillbringat sin vuxna del i livet gemensamt. Och banne mig blir alla bara yngre och yngre 😉 Det tyckte ju faktist även Peter Hjörne som deltog med tal om nutiden och hur det går för Medierna nu.

Man kunde ju trott att regnet skulle avtagit under tiden vi dricka kaffe och pratade ”skit” men icke sa Nicke. Det var bara att ta full fart mot centralstationen och busshållplatsen i ösregnet.

Vi hade bilen i Olofstorp av den enkla anledningen att vi skulle handla på vägen hem så det gjorde vi. Rejält blöta och frusna hamnade vi på ICA och utan att tina upp nämnvärt så fick vi handlat det vi skulle. Jag har lite bakning som väntar inför fredagens Hjulmys så det var främst det som skulle inhandlas 😉
Det var himla skönt att komma hem efter dessa bägge äventyr… Att få hoppa i torra myskläder är klart underskattad – det var så himla skönt och att få bli lite varm var inte fel det heller!

Så glad och tacksam

I DAG ÄR det en vecka sedan jag kom ut, rejält ynklig, från operation av diafragmabråcket. Jag var så klart sövd under själva operationen så den märkte jag inte av förrän jag var på uppvaket och som sagt mycket ynklig då smärtan var näst intill outhärdlig! Men så fort jag gnydde bara det allra minsta så kom en helt underbar sjuksköterska och gav mig smärtstillande. Jag vet att jag tänkte, trots smärtan, att omtanken av patienterna är helt outstanding!

När jag Kom upp till salen där jag skulle komma att tillbringa några dagar kändes livet med en mycket bättre! Jag hade fortfarande ont, del av gasen man blåser in, för att vidga utrymmet, som känns mest i axlar och nacke vilket är helt naturligt eftersom gas stiger, och givetvis från titthålen. Dom två första dagarna fick jag självklart hjälp med smärtstillande av en helt underbar personalstyrka. Jag vet att jag tänkte flera gånger hur orkar dom vara så tåliga och gulliga mot sina patienter! Varje dag! Lika fantastiskt som mottagandet var också ”mitt” rum…

1_sjuksalen

När jag dag två fick ”börja äta” kändes det som om livet på något sätt återkom! Tanken på hur min vardag skulle te sig framöver var svindlande! Kunna äta igen, umgås med goda vänner som innan, kunna gå på restaurang. Soppan jag serverades smakade som en riktig festmåltid och att inte behöva kränga huvudet i toalettstolen efter två-tre skedar var än mer fantastiskt!

2_soppa

3_deklaration

Woffegubben satt troget vid min sida och förgyllde tillvaron med sin närvaro…

4_besök

På fredagen blev det lite dramatiskt eftersom jag hade problem med att ”kissa på egen hand”. Jag hade kateter fram till fredag morgon då man ville se om jag kunde klara ”kisseriet” innan man släppte hem mig. Det gick tyvärr inget vidare – det kom visserligen några droppar men långt ifrån tillräckligt för att det skulle var godkänt. Man mätte upp hur mycket som fanns i blåsan och därav icke godkänd. Hela dagen kämpade personalen med mig jag fick t o m pilsner som har en förmåga att driva på, varm påse på magen, uppmuntran och uppmanad att promenera omkring lite. Ja, det gjordes allt och lite till för att jag skulle lyckas men till slut kom ”min” underbara doktor in och sade att jag får helt enkelt åka hem med kateter. Här kan du ju inte ligga hela helgen på grund av det 😉 Nåja, det är så klart inte någon katastrof och jag började så smått längta hem hur många stjärnor man än kan ge ”hotellet”.

På något sätt ville ”syrrorna” inte ge upp förrän det var helt kört så hela eftermidddagen tränade jag mig och minsann kom det något mer varje gång. För att göra en lång historia kort så blev jag godkänd vid 18-tiden och slapp åka hem med kateter, då var det cirka två deciliter kvar att ”roa” mig med hemma 😉

På vägen hem stannade vi till och handlade lite färska grönsaker till mitt soppkok. Jag ska leva på soppa ytterligare någon vecka för att sedan kunna övergå till lite puread mat med små bitar i…

7_soppor

Först ut blev morotssoppa…

När vi så småningom kom hem väntade mig denna underbara överraskning med Välkommen hem!
That’s just the way he is….

5_valkommen

6_valkommen2

Och inte minst vällde glädjen över mig att inte behöva förbereda gröt för nästa dag som jag gjort så länge nu. Just nu känns det som om jag aldrig mer kommer att äta gröt men…

På söndagen ringde det plötsligt på dörren och där stod vår gode vän Bosse! Med sig hade han hyacinter som värmde ända in i hjärtegropen. Jo, jag vet att hjärtat är en muskel och inte har några känslor men ibland får man undanta vetenskapen – jag blev så glad ;-)…

6_valkommen3

Bosse stannade några timmar för trevligt umgänge och jag ”tvingade” på honom blomkålssoppa för en gemensamt måltid. Så mysig en helt vanlig söndag kunde bli. Och ute blev det vinter under tiden vi umgängades…

10_Sno2

Ska vi ta en promenad?

DET ÄR DOM där morgnarna när man vaknar utan att väckarklockan skräller som uppskattningen över att vara fritidsforskare, läs pensionär, infinner sig. Annars kan jag sakna jobbet enormt mycket fortfarande men att inte behöva stiga upp i ottan varje dag känns ganska skönt faktiskt. I dag hade vi ingen gemensam träning inbokad så det blev en riktigt slö morgon.

Jag gick upp först och tog det lugnt för mig själv. Skrotade mest omkring till dess att Woffegubben också släppte taget om sängen. Jag länge letat efter en kantpress men det tycks vara helt omöjligt att få tag i. Jag har googlat runt men utan resultat. Däremot hittade jag bilder så nu har helt enkelt bett Woffe göra en åt mig. Jag behöver den för att komma åt att pressa isär sömmar, när jag syr, där det inte går att komma åt med en vanlig ärmpress. Det var inte omöjligt blev svaret från ”byggherren” så det ska bli spännande ..

1_Bestallning

När vi hade intagit frukost föreslog Woffe att vi skulle ta en promenad i det fina vädret. Strålande sol och några minusgrader så vi drog iväg på en stavgångspromenad. Vi tog oss upp mot spåret och vek av mot Aggetorp och hittade där en väg som vi aldrig har gått tidigare. Vi hamnade så småningom i Skepplaskog och därifrån gick vi igenom Lekstorp ner till banvallen och hem den vägen. Näst intill åtta kilometer i ett ljuvligt väder blev promenaden…

2_stavgangIMG_2300

Jag tog ju in alla stora krukor, med blommor och buskar som stod på framsidan, i kuvösen för ett tag sedan. Vissa av dem klarar inte frost så dem har jag tagit in i huset men pelargonerna är frösådda så det är ingen mening med att försöka få dem att övervintra. Däremot fick dom följa med i kuvösen för att åtminstone leva till frosten tog dem. Men igår var det sju minus och då blir det även minusgrader i kuvösen så jag trodde nog att dom skulle duka under. Men dom är seglivade och ser fortfarande välmående ut…

3_pelargoner

När vi var hos Anna och Oskar sist fick vi med oss fina ägg hem. Jag har snålat lite och drygat ut med ”köpeägg” men i dag fick jag ta dom sista till att steka. Dom är så fina med sina olika färger – det får man ju aldrig med köpta ägg…

4_smaraagg

Jag hade ett pass med Functional Moves inbokad i kväll så jag stack iväg till gymmet vid nittontiden. Tog bilen i dag också då jag är rädd för att det är farligt halt på cykelbanan. Vi märkte det i dag när vi var ute på promenaden och halkade runt och var nära att ramla ett par gånger. Det var den dagen – i morgon är det en helt ny dag…

Eller hur?

SOM OM JAG inte visste mitt bästa känner jag mig bedrövad och ledsen över det faktum att vår planerade Thailandsresa nu måste avbokas. Jag vet att jag borde skämmas över att jag är ledsen och arg över detta och jag förväntar mig inte att någon enda person i hela världen ska tycka synd om mig. Som en bortskämd rikemansungdjävel – ja, det är nog så man kan tänka om mig just nu! Som klagar och gnäller…

Anledningen till att vi inte kan åka på den så efterlängtade resan, som skulle inneburit en månad i solen och att jag skulle sluppit hela den förbaskade cirkusen som jul och nyår numera är för mig, är operation tre dagar innan planerad avresa. Vi skulle träffat goda vänner som ska bo på samma hotell. Gottat oss i solen utan några som helst krav på att stakar ska upp, julmat som ska lagas och julstämning som ska infinna sig…

Jag har väntat minst ett och ett halvt år på åtgärd av mina problem, med att inte kunna äta, och känner starkt att jag kunde väntat en månad till! Nu ska det då bli av och visst ska det bli skönt att kunna äta något annat än gröt igen det ska jag inte ens försöka förneka. Men den här tiden av evig väntan och brist på besked om åtgärd där ”man” fått mig att tro att mitt problem inte är något problem – faktisk fått mig att tvivla på att det någonsin skulle komma åtgärd.

Så när jag bokade resan gjorde jag det för att överhuvud tagen orka med livet. Jag kände att det inte skulle funka en jul och nyår till, som ju är riktigt mathelger, med mitt torftiga levende. Förutom gröt så har frukt funkat ganska bra så jag tänkte att i Thailand finns det ju överflöd av den varan och att man säkert skulle överleva en månad på det. Jag menar det finns ju folk som lever heltid med att bara äta frukt. Jag har också köpt hem så kallad ”barngröt” som man bara rör ut i varmt vatten

Den senaste tiden, om man nu kan kalla så lång tid för senaste tiden, har jag dragit mig tillbaka helt och hållet. Det funkar inte med den sociala biten när man inte kan äta som normala människor gör! Det finns liksom inte något tillfälle, när man tänker efter, där man träffar goda vänner utan att man intager föda i någon form.
Antingen äter man en god middag tillsammans eller träffas över en fika. Eller hur?
Men man, läs jag, gör inte det när man måste kräkas upp intaget efter två till tre tuggor och dessa ynka tuggor sedan ”varar” i två till tre timmar. Eller hur?
Man går inte med goda vänner på restaurang och säger till kyparen att man inte vill beställa något men gärna sitter med. Eller hur?
Man tar ju inte med sig gröt, det enda som funkar, ut på restaurang eller hem till goda vänner för att delta vid ätandet. Eller hur?
Det går självklart att räkna upp hundra anledningar till varför man isolerar sig från allt socialt umgänge och liv när man lever som jag gjort/gör. Eller hur?

Nu, när jag äntligen fick komma till Borås kirurgavdelning, på den remiss som legat där sedan i april, fick jag träffa en helt fantastisk doktor. Hon förstod precis hur jag har det och trodde sig kunna operera bort eländet. Jag har alltså fått en ”extra” magsäck, en ficka, ovanför den ”riktiga” där maten hamnar. Det är ju med tanke på det inte konstigt att maten inte stannar kvar för det är ju ingen riktig magsäck och vet ju då inte heller hur man ska hantera mat!
Att gröten slinker emellan beror antagligen på att den ju är lite glatt och jag har dessutom blötlagda chiafrön i som gör den ännu ”glattare”. För att få upp näringsinnehållet har jag i chiafrön, torkade tranbär, blåbär och linfrön. I havregrynen tag jag även grovhackad mandel, hasselnötter och pumpakärnor och en banan i skivor vid serveringen. En grötportion innehåller 1200 kcal och det är väl därför jag ”överlevt” gissar jag. Jag har fått kaliumbrist men annars har det gått bra på den fronten.

Men, det känns för bedrövligt att det skulle bli som det nu blir med inställd resa och att tvingas vara hemma den värsta djävla tiden på året som jag glatt hade betalat en mindre förmögenhet för att slippa! Eller hur?

Jag får visserligen tillbaka pengarna, om än inte allt då avbokningen blev mindre än fyra veckor innan avfärd, så det är väl inte problemet. Det går så klart att boka en ny resa men det hjälper ju föga då jag inte har makten att flytta på jul- och nyårscirkusen till en annan månad. Eller hur?

Åter i vardagen

DET BLIR JU alltid så himla tomt och tyst när ”den lille” åkt hem till Malmö. Vi hade en fantastiskt fin vecka med Leon på Lanzaroligt som han döpte om det till 😉
När vi kom hem hade snödropparna slagit ut, dessa för övrigt är ”direktimporterade” från Pärongatan i Malmö 😉 Vi råkade gräva upp lite lökar när vi skulle gräva ner blommor i höstas och jag tog med dem hem. Ska bli spännande att se vad som kommer upp mer för det var en ansenlig hög med olika sorters lökar…

1_snodroppar

Vi har ägnat veckan åt att komma tillbaka i vardagen – det känns alltid lite trögt efter några dagars ”ledighet” men nu känns det som om vi är på G igen.
Det är ju mest träning, därom råder ingen tvekan…

I måndags blev det ingen indoor walking på morgonen som jag brukar köra för jag hade tid på Närhälsan i Gråbo för provtagning. Jag fick en kallelse per brev innan vi åkte i väg till Lanzarote. Det blev blodprover och blodtryck som var en aning högt men absolut inget oroväckande. Jag är glad att dom tog blodprover – kanske kan man se något på dessa om mitt hälsotillstånd som börjar bli förfärligt tröttsamt. Jag är så innerligt trött att leva på havregrynsgröt så det går inte i ord att beskriva! Men det är ju det enda som funkar eller ja det gör det för det mesta men det händer att det inte går heller. Suck!

Det kan som sagt kännas lite motigt att komma igen efter uppehåll men det är bara att Just do it 😉

2_traning

Seniorträning på måndag och lite Sh’bam för mig på kvällskvisten. Tisdag var det så dags för Functional Moves och yoga efter det. Och att inte förglömma veckans första simpass i ottan. Men man kan se nu att det faktiskt näst intill är just när vi anländer strax före halvsju…

3_Vattenpalatset

Det blev en tur till Alingsås efter simhallen då jag skulle hämta ut mitt nya pass. När vi ändå var där så blev det lite annat smått och gott uträttat.

På onsdag har jag ju ”nästan vilodag” från gymmet men jag tar en timma Yinyoga som jag räknar som återhämtningspass. Simningen kör vi som vanligt.
Vi drog iväg till Ikea efter simhallen. Jag skulle även in i sportaffären XXL som ligger precis i jämte Ikea. Vi skulle bara kika på ram till bilden på Leon som vi fick i julklapp. Men som vanligt blev det ju lite mer eftersom jag har några som ser tråkiga ut 😉

4_ikea

Väl hemma igen från vår ”affärsresa” så ägnade jag en stund i köket för att tillreda torskrygg som ligger på en bädd med bladspenat, riven pepparrot, färskost, saft från en citron och grädde. Man toppar med salt, hackad persilja, rivet skal från citronen och en gnutta ströbröd. Kokt potatis till det…

5_torskrygg

Jag hade tanken att det kanske skulle funka att äta även för mig. Man kan ju kalla det för lättsmält menar jag så jag hoppades på att firren skulle slinka ner. Men se det gick så klart inte. Som tur var så serverades maten i så god tid så jag kunde kräkas klart och även hämta mig innan det var dags att sticka iväg på yogan. Jag behöver cirka två timmar innan jag är ”fit for fight” igen. Suck jag är så himla trött på detta och när vi var på Lanzarote hade min doktor ringt mig och pratat in på mobilsvaret att ingen av mina remitterade undersökningar hade visat något alls! hur kan det vara möjligt? Hur kan man må så dåligt och gå ner i vikt, på grund av att jag inte kan äta, utan att det visar något på vare sig gastroskopin, pH-mätningen eller röntgen av strupen. Hon har nu remitterat mig till en ny gastroskopi. Den blir i mitten på mars så det gick för all del ganska snabbt att få komma till Alingsås lasarett där undersökningen ska göras.

I dag hade vi seniorträning igen på gymmet. det var stationsträning som gällde som vanlig himla kul och svettigt! Fika efter det och sedan hade jag ett indoor walking pass, med Catarina, inbokat. Jag satte faktiskt på mig pulsbandet i dag. Har ju inte använt det på ganska länge eftersom jag av någon anledning inte kan komma upp i puls hur jag än sliter! Kände att det kanske var dags att kolla om läget på den fronten var lika illa fortfarande.

Det såg ut som om jag inte ens skulle kunna komma upp i 80 % så jag var på väg att ge upp tanken på att det eventuellt skulle ”lagat sig” 😉 Men så helt plötsligt var jag uppe och tassade på rött så hoppet tändes där en liten stund…

7_Medpulsband

Det regnade hela förmiddagen och var allmänt tråkigt väder men så tuffade solen till sig och visade sig lite då och då så jag gick här och funderade på om jag rent av skulle ta cykeln till gymmet? Ett pass Sh’bam stod på schemat och det börjar 18.20 så det blir ju inte så sent då. Sagt och gjort, på med cykelkostymen och årets första utomhuscykling var ett faktum. Så roligt och så skönt! Jag hoppas det kan bli väder nu så vi får komma igång och cykla till simhallen. Det kändes inte lika tungt och motigt som det brukar göra efter flera månaders uppehåll. Jag förmodar att min rörlighetsträning i varma goa bassängen har gett effekt.

Det drar ihop sig

ATT ÅKA HEM från Lanzaroligt som Leon säger 😉 Här på Lanzarote var det en arkitekt med stort inflytande som bestämde att alla hus skulle vara vita och sedan fick man välja om detaljerna skulle vara blå, grå eller gröna. Vårt hotell hade blå detaljer…

1_frukost

Efter frukost blev det som vanligt en promenad. Det har ju blivit en god vana den här veckan…

2_prom1

Jag har väl nämnt att vi har pool va 😉

3_pool

På eftermiddagen kombinerade vi promenad två med en golfrunda på ett annat ställe…

4_golf

5_vantar

Man måste ju ändå säga att vi gått en hel del och inte bara latat oss 😉

6_prom2

I morgon blir det bara frukost o ch packning. Taxin hämtar oss 12.10 för vidare färd till flygplatsen.

Nästan en mil

DEN HÄR DAGEN blev en riktig promenaddag. Vi började med att Leon och jag skulle visa morfar vilken väg bussen körde oss igår när vi skulle till ubåten.

Så efter frukost gav vi oss iväg. Första biten var inte så trevlig mest väg och bilar men så småningom kom vi ner i en annan by med lite butiker och restauranger. Och vi konstaterade att det var tur att vi inte behövde ringa till någon 😉

1_telefonkiosk

Det blev en lång promenad så lite vila och vattenstopp var tvunget…

2_vilar

Efter drygt sex komma sex kilometer var det skönt att äta lunch och lite fika förstås..

3_sexkomasex

Så klart blev det poolplask med morfar efter promenad och mat…

4_badsaklart

När vi skulle ge oss ut för att ”jaga” dagens middag blev det en liten promenad igen och på vägen bestämde Leon att vi ville ha Fish and Chips (igen) till middag. Det är verkligen Leons favvomat här och faktum är att fisken är ljuvlig god panerad…

7_fishandchips

Och så fint skurna morötter får vi aldrig hemma 😉

Vi hittade en restaurang där vi kunde njuta av solens sista strålar innan den gick ner för i dag…

6_sistasolstralarna

På vägen hem blev det en lite glasspaus…

8_glasspaus

Leon visade att man kunde ligga och vila sig också…

5_bankvilaigen

Sammanlagt med förmiddagens promenad så hamnade vi på milen och drygt det för jag glömde sätta igång Runkeeper och AppWatch vid ett tillfälle och kom på det först senare. Men ingen ville gå om 😉

9_kvallensprom

Yellow Submarine

EFTER FRUKOST BLEV det en kort promenad eftersom vi, Leon och jag, hade bokat in oss på en ubåtsutflykt där vi skulle vara vid bussen 11.10. Woffegubben ville lite åka ubåt så han stannade hemma och hade marktjänsten 😉

Vi åkte alltså buss tillsammans med dom andra ubåtsresenärerna fram till hamnen där ubåten låg. Först fick vi ett litet föredrag där man berättade lite om färden vi skulle göra…

1_lyssnar

Leon sade flera gånger innan det var dags att gå till båten att det var spännande – jag tror det killade lite i magen 😉

2_spannande

Vi gick en kort bit innan vi kom fram till ”båtplatsen”…

3_submarine

Det var lite trångt att ta sig ner i ubåten – vi klättrade ner på en stege och sedan fick vi varsin plats med fönster så vi kunde kika ut på allt spännande som dök upp…eller ner eller hur var det nu 😉

4_paplats

Ubåten steg ner 28 meter och på väg ner såg vi massor av olika fiskar utanför vårt fönster. Bland annat en barracuda och en del färgglada fiskar som jag inte kommer ihåg namnen på som guiderna berättade. Och rätt som det var visade sig en jättestor rocka och då berättade guiderna att hon, det var en flicka, hade varit borta ända sedan i januari men att hon nu kommit åter.

5_rocka

6_mangafiskar

Det är alltid en följebåt med som säkerhet om det skulle behövas och besättningen på den bestod av dykare. Två av dem dök ner och matade rockaflickan vilket hon uppskattade förstås 😉

7_matas

Guiderna var duktiga och trevliga, dom berättade fakta om ubåten och omgivningen där nere på botten. Vi såg två båtvrak som hade sjunkit, en fiskebåt och ett större skepp som hade haft uppdrag från Lanzarotes kustbevakning att undersöka det marina livet.
Ja, det var spännande och Leon sörjde att inte morfar var med så han sa att dom skulle åka en annan gång tillsammans och förresten så skulle dom köpa en egen ubåt 😉

Som alltid så blev vi fotade och bilden kunde man förstås köpa vid avstigning…

8_bild

När vi kom hem igen höll den lille på att gå under av badsugenhet men då sade den tråkiga mormodern att vi skulle äta först ;-(
Men det var ju egentligen ganska bra för då hann vi ju berätta för morfar om alla fiskar och om ubåten 😉
Sedan, så fort maten sjunkit lite, så blev det poolplask med morfar