Tjugosjätte

HUA – DET VAR frost i morse när vi gav oss av för att genomföra tjugosjätte Vättlefjällsvandringen. Det kan jag inte minnas att det varit någon gång förut och vandringen är ju alltid första helgen i maj så…
Växterna var inte glada…

Och mina fina Hortensior har frusit till döds…

Nåväl, det var som vanligt fint väder – det kan man väl säga efter 26 år med perfekt vandringsväder…

Lagom till första kontrollen, som är Rördalen, kom vår goda vän och före detta arbetskamrat Göran (numera fritidsforskare – alltså pensionär ;-)) ikapp. Det var himla trevligt faktiskt…

På kontroll två, som är Dammekärr, stannade vi till och tog oss en fika…

Och vi kom i mål – igen ;-)

Det var ju utan tvekan lite kämpigt, jag har ju inte gått så långt och mycket sedan operationen – får se hur jag mår i morgon ;-) Ryggen och höger knä gjorde sig påminda om sin existens.

Väl hemma blev det middagslagning, en maskin tvätt och lite trädgård…

Av tradition brukar jag ju alltid klippa gräset just denna dag men jag fick prioritera lite plantering av fyra Thujaplantor som blev över från Malmö…

Vandring

VANDRING UPP PÅ berget var ju så klart ett måste så det gjorde vi en av dagarna…

Ganska tufft att ta sig upp då det är mycket ”rullgrus”…

Med lite tur kan man hitta något som växer ;-)

Uppe! Nu ska vi bara ta oss ner oxå ;-)

Phew...

JAG BÖRJAR KÄNNA mig trött, trodde nog att jag skulle orka mer men förmodligen tar solen och värmen ut sin rätt också.
Dagen började med ett BodyBalance-pass, som faktiskt startade i mörker men avslutades i den fantastiska soluppgången…

Efter frukost drog vi sedan i väg på en vandring och målet var att ta sig upp på berget vi har här alldels intill hotellet…

Det var mycket tuffare än jag kunnat ana…

…Så, jag och några till, bröt och gick ner innan vi nådde toppen medan våra kamrater vågade sig ända upp och sedan ner på andra sidan…

Det var mycket, eller rättare sagt bara, löst grus och stenar som inte vill ligga kvar om man trodde sig kunna fästa foten emot. Så jag vågade helt enkelt inte. Inte ett enda buskage eller gren att ta tag i – helt kalt med endast några kaktusliknande vassa växter i fotknölshöjd ;-) Men, vi som inte fullföljde till toppen, hittade en annan något mindre och gångvänligare topp som inte lutade lika mycket så…

Det blev en härlig vandring ändå och jag kan garantera att det var svettigt ;-)

När vi kom hem var det lagom med några minuter att pusta ut innan lunch och efter det så ”dog” jag totalt ;-) Sov flera timmar!
Fattar inte riktigt varför jag är så trött och utmattad och känner mig aningens besviken på mig själv. Men nu har jag resonerat med mig själv och kommit fram till att jag helt enkelt funderar på att ta en ”vilodag” i morgon. Vi får se hur jag känner mig då men kanske tar jag bara en lite strandpw och unnar mig lite bad och sol ;-)

För tjugofjärde gången

GICK VI I DAG Vättlefjällsvandringen. Inte särskilt klokt med tanke på gårdagens aktivitet på mountain bike. Men det var inte ens förhandlingsbart ;-)

Och faktum är att det kändes OK när vi steg upp i ottan och träffade den allt krympande skaran av vår vänner som går vandringen…

Och det kändes faktiskt OK den första milen av den två och en halv långa vandringen men därefter var jag villig att betala en mindre förmögenhet för att slippa gå resten! Jag svor på heder och samvete för mig själv att aldrig mer gå ett steg i mitt liv…
Men Woffegubben var glad för han påpekade att det var första gången vi gick i samma takt ;-)

Och det ÄR en fin vandring, ingen tvekan om det, men man ska kanske inte köra ett fem mils helveteslopp dagen innan…

I alla fall var det perfekt vandrarväder och vi kom i mål till slut.
Slut är jag också så det blir tidig sänggång i dag samt v i l o d a g i morgon ;-)
Det finns viss tveksamhet över om jag kommer ur sängen men den som lever får se ;-)