Steg för steg « Angelas dagbok

I bland så...

BLIR DET SOM planerat – vilket betyder att jag kunde stavgå till gymmet i dag. Det var himla länge sedan sist.

Det var inte fint väder men i alla fall plusgrader och inget regn. Så bara att hänga på sig gymtrunken och stava på.

Inte mycket att fota när det är grått och trist.
Men som vanligt blev jag utskälld på halva sträckan…

RunkePer, som jag döpt om RunKeeper till, fick hicka och försökte få mig att tro att det 7,3 km hemifrån till gymmet. Men så lättlurad är jag inte för jag vet att det bara är 6,3…

Stefan hade skapat ett helt nytt pass med en tur i Italienska aplerna och superbra musik – han är otrolig. Kan bara ana hur många timmars arbete det ligger med redigering av film och letande av passande musik till ett 90-minuterspass! Phew!

Jag var helt slut efter passet och att få hoppa in i duschen efter kändes som att komma till himmelriket!

Nästa pass, Indoortalking, är betydligt lugnare

Som vanligt himla trevligt och i dag var vi verkligen ett stort gäng som hade tid att stanna för lite avkoppling!

Jaha, har man stavgått till gymmet så blir det till att stavgå hem också. Jag fick faktiskt erbjudande om skjuts hem men har man gett sig in i leken så…

Och att nöden inte har någon lag fick jag erfara i dag. Kanske borde tänka på att ”pinka av mig” efter fikat nästa gång

Som tur är finns det en lite gnutta skog på vägen – annars är det övervägande åkrar och öppet landskap…

Nåväl, jag kom hem och kände mig nöjd med dagen. Det blir inte så många knop mer i dag. Middag finns sedan i går och behöver bara värmas. Så förutom att planera morgandagens arbete och gym på kvällen så blir det nog mest slappande i fåtöljen.
BECAUSE I’M WORTH IT
Om jag får säga det själv

På vägen hem hade RunkePer kolat ner en aning och visade rätt avstånd!

Vilodag...

EN LUGN DAG på jobbet, många är lediga och först nästa vecka kommer det väl att bli som vanligt igen. Då förväntas ”vardagen” vara i kapp och det mesta blir normalt.

Det var tufft att komma ur sängen i morse. Träningsvärken är utan tvekan där – på mig Men i dag är det vilodag så jag ska väl snart hämta igen.

Det blev, trots stela ben och tråkigt väder, en liten lunchpowerwalk i dag. Betydligt lugnare vindmässigt men grått och trist.
Jag kombinerade pw:n med att få min fina klocka, som jag fick i julklapp av Woffegubben, kortat i armbandet. Nu behöver jag bara bli utbjuden på fest eller något annat galaaktigt för att den fula pulsklockan ska ersättas på armen
Jag bevittnade också den tragiska minnesplatsen för den stackars sjuttonåriga flickan som fastnade under en spårvagn. Fruktansvärt!

Det blev inte så lång sträcka i dag för vänsterhöften vill inte riktigt och benet (på samma sida) vek sig flera gånger så jag får väl ta det lite försiktigt…

På vägen hem kikade vi in på ICA för veckohandling och LIDL för Gorgonzola (Ska göra Ädelostgratinerad kyckling i morgon).
Och väl hemma åkte det in lite fredagsmys (fast det bara är torsdag) i ugnen…

Till detta såg vi en himla charmig film på Showtime – Inget att förlora.
Kan varmt rekommenderas om vi nu inte råkar vara dem sista på i detta jordeliv som ser den – från 1997

För övrigt ska det inte bli så sent denna afton då Universums bästa gym lade in ett extrapass Indoorwalking i morgon 09.15 med bästaste Karin – och det kan jag inte missa
Har inte bestämt ännu hur jag ska ta mig till gymmet men det skulle vara skönt att värma upp med en powerwalk dit… Dock lurar frostgraderna runt hörnet så vi får se hur det blir med den saken!

Dagar man längtar till...

DAGAR DU MINNS säger Fritidsresor i sin reklam och så är det kanske. Men jag har döpt om det till DAGAR MAN LÄNGTAR TILL Nu har jag haft ångest i flera dagar över om det skulle bli någon resa eller ej till nästa jul! Men i förmiddags gjorde jag slag i saken

Så nu är det bara att börja – längta… Och spara
Nåväl, det är långt dit men det känns spännande!

Vid lunchdags landade jag på jorden igen och tog mig i kragen för att komma ut på en lunchpowerwalk trots vind och tråkväder. Det friskade på rejält nere vid hamnen kan jag lova…

Tur som en tok hade jag också för precis när jag kom tillbaka började det regna

Vårens schema på ”mitt” gym kom ut i dag så nu kan man börja planera vårens träning

Orättvis nog så känner jag mig stel och har lite träningsvärk efter gårdagens Milon-träning, främst i armar och axlar…så det blev inga tre varv som planerat i dag. Jag som verkligen tog det lugnt i går och som sagt, bara två varv.
Å andra sidan kan man inte gör tre veckors uppehåll med styrketräning utan att känna av det när man börjar igen.
Jag.
Vet.
Ju.
Det!
Får se om det känns bättre i morgon?

Det blev alltså ett 65-minuters pass med RPM – trodde på fullt allvar att jag skulle avlida! Herrejösses vad jobbigt det var!
Hon är helt o t r o l i g Marie, vår instruktör för detta pass, som orkar leda och dessutom prata, uppmuntra och se glad ut hela passet!

…Vi får verkligen se hur det blir i morgon med styrketräning??!

Nu ska jag i alla fall packa gymtrunken för morgonkvällens Spinning Puls

Höst

ATT IGNORERA en så fin höstdag som det var i dag finns inte på kartan. Jag övergav helt enkelt marktjänsten, hängde kameran på axeln och gav mig av…

Gråbo växer – snart finns det inget kvar av området kring sandgropen…

Jag tycker det är bra…Och förmodligen enda sättet att få behålla skolor, förskolor, vårdcentral, apotek och affärer

Men, in i skogen igen och jaga hösten…

Intressekonflikt

Efter att ha hållit mig på höjderna kring grusgropen tog jag mig neråt banvallen och Mjörn. Där har man tydligen också vissa intressekonflikter

Och hösten jobbar på kan man säga – dock var jag nog ute lite tidigt för det mesta är ännu så länge gult…

Förutom bären då…

Och solen stod mig bi hela promenaden…

Utmed banvallen står det här ljuvliga äppelträdet så jag gissar att det en gång varit en trädgård här…?

Hemma igen…

Det blev en fin tur på dryga sex km…

Tappa-vandring

ÅRETS ANDRA, gick av stapeln i Delsjön som ju alltid höstvarianten gör. Vårditon är ju i Varberg och av liten annan karaktär så allt har ju sin charm…

Jag säger det med en gång så är det sagt…Woffegubben bangade ur och det är jag förbaskat ledsen över…

Men jag gav mig av på egen hand och hade sällskap med goda vänner så… Underbart väder och en helt fantastisk natur – vad mer kan man önska sig?

Kontrollerna är alltid trevliga på Tappavandringarna…

Underhållning bjuds det på förutom förnödenheter…

Och förstås vacker natur…

Att en liten 80 centimeters typ

KAN GE SÅ MYCKET GLÄDJE och röra runt i mormorshjärtat så till den grad att jag nu känner mig lite deppig för att jag måste vara hemma, 30 långa mil från härligheten…

Vi har haft en helt fantastisk helg med ”barnen” och Leon och jag har fått långa fina stunder tillsammans på tu man hand. Så härligt så jag kan förmodligen inte beskriva det. Alla bekymmer är som bortblåsta när man umgås med den lilla krabaten
Att mötas av ett leende som känns ända ner i fotsulorna – det är livet…

Och inte nog med det! Leons kusiner kom förbi och förgyllde tillvaron…

Leon och jag har tagit långa sköna promenader på tu man hand och diskuterat massor och löst världsproblemen
Så klart har vi fått tid att umgås och äta…

Och busat, läst massor av sagoböcker och lekt och lekt…

En gnutta tid har vi fått ägna åt de ömma föräldrarna också Bland annat har vi tillsammans jobbat lite i trädgården…

…och rensat bort en herrans massa ogräs mellan plattorna på garageinfarten…

…petat ner lite vårlökar…

Den lille trädgårdsmästaren hjälpte förstås till…

Någon måste ju styra upp arbetet…

Och se till att det blir ordentligt gjort…

Men man blir trött så lite vila skadar inte…

Leon tycker att vi borde ansa häcken lite…

För att inte tala om gräset! När klipptes det senast egentligen?

Typiskt att det ska ringa nu när vi jobbar…

Oj, det var farmor…

Pappa Peter sår i gräs på kala fläckar och vattnar…

En härlig dag med underbart väder!
Och när man ändå varit i farten hela dagen så klipper Leon altanen också precis innan läggdags

Det tar på krafterna ;-)

ATT VARA en aktiv mormor. Jag orkade inte blogga i går när vi kom hem efter dagen med Leon

Jag börjar förstå nu varför man inte får barn när man är 58 Man orkar helt enkelt inte! Därför är det himla praktiskt att man kan njuta av dem ändå som mor- och farföräldrar.

Han är så himla go och aktiv hela tiden när han inte sover. Det går bara inte att vara på dåligt humör när den lille är i närheten. Och kramar från hans knubbiga armar kan göra vem som helst knäsvag. Och den otroliga glädje över så banala saker som en kastrull eller tom plastförpackning från cocktailtomater

Som vanligt tog vi en liten promenad efter grötmålet för då brukar han somna så gott i vagnen. Leon sitter så fint och väntar när mormor plockar ihop sig…

Det var mycket snack med dada och tack och lite ahh och förstås lite pruttande med munnen men till slut så tog sömnen över…

Det var soligt men himla blåsigt. Nåja, allt utom regn får duga

När vi kom hem efter sovpromenaden fick jag hjälp i köket…

Och efter lunchen så blev det promenad igen. Vi skulle nämligen fortsätta att jaga skor till lilleman…

Jodå, vi hittade ett par skor och det var minsann så tröttsamt så det blev en liten sovpaus på vägen hem…

Ja, och när vi kom hem så var jag så trött så jag satt och somnade i soffan

Ett evigt regnande

UNGE HERR ESSE var inte på lika strålande, sprudlande gott humör i dag. Eller ja, det gick alldeles utmärkt fram till att grötfrukosten var avklarad…

Sedan blev det lite hängigt så vad gör en god mormor då?
Jo, hon drar i väg med den lille på promenad och se det var precis vad ungen herrn ville ha

Tyvärr var ju inte vädret särskilt promenadvänligt…

Men vi är ju inte gjorda av vare sig socker eller papper så det fick gå bra ändå. Leon sitter ju skyddat under regnskyddet så det var egentligen bara jag som blev blöt

Ambitionen var att hinna laga hemlagad lunch till den unge mannen men vi hann vare sig det ena eller det andra så det fick bli lite nödproviant i form av mellanmål på väg hem…

Till lunch fick det bli en färdig burk barnmat och därefter var tanken att han skulle sova i sin säng. Förmiddagssömnen blev inte så lång så han var verkligen trött.

För att göra en lång historia kort så lyckades inte mormodern få unge herrn att sova i sin säng så till sist fick morfadern gå ut en sväng så han fick sova i vagnen. Som tur var hade solen lyckas titta fram och den lille prinsen somnade in som en törnrosa.

Under tiden lagade jag middagen som bestod av kotlett med brun sås, kokt potatis och grönsaker samt sallad…

Men den lille sov som en prins och ville inte vakna när det var färdigt
Den ömma modern hann komma hem från jobbet och vi fick till slut väcka Leon som inte ville vakna

Nåväl, maten smakade extra gott när den ömma modern matade honom

Sedan skulle mamman dra i väg på ett gympass. Så Leon och jag gick en sväng till affären men det fanns inte det som vi ville ha så vi gick hem igen…

När vi kom hem hade pappan kommit från jobbet och Woffegubben och han ägnade sig åt lite trädgårdsarbete. Jag överlämnade den lille i faderns vård och drog hemöver med cykeln som stått kvar på Pärongatan sedan i går.

Jag stannade dock vic ICA i Västra Hamnen och handlade det vi inte hittade på Coop i Bulltofta. Därefter bar det av till Sibbarp i rejäl motvind

Vi kom hem samtidigt Woffegubben och jag

Klarade dagen ;-)

DET BLEV EN KONSTIG natt, natten till i dag. Jag kunde bara inte somna hur jag än bar mig åt och sista gången jag tittade på klockan var den 04.00.
Jag sov dock när klockan ringde så det blev kanske två timmar då i alla fall.

Fråga mig inte varför om det nu inte var så att jag oroade mig omedvetet för hur det skulle gå att bli ”småbarnsförälder” en arbetsvecka
Vilket visade sig vara helt i onödan i så fall

Jag cyklade till Pärongatan då det visade sig att vädret tillät det. Solen var på sitt godaste humör och jag njöt av varje centimeter på cykelbanan…

Den lille sov när vi anlände men efter cirka 45 minuter var det fullt ös resten av dagen

Efter frukost, som blev gröt till den lille, tog vi oss ut på en lien promenad…

Vädret var fint – inget att klaga på men på eftermiddagen blev det än bättre så då fick det bli ett dopp i poolen

Det gillades kan jag intyga…

En och annan drink serverades också i poolen

Leon råder bot på det minskande vattendjupet…

Vi fick en fantastisk dag tillsammans med Leon. Han var så pigg och glad hela dagen så vi åker väl dit i morgon också

Ja, jag cyklade ju till Pärongatan i morse men lagom till att det var dags att ta sig ”hemöver” började det ösregna så cykeln står kvar och jag åkte med Moffegubben hem i bilen.

I dag ska jag försöka komma i säng i tid och sova i kapp