Ett himla liv…

KANSKE – MEN INTE här i alla fall! Här är det tyst som i graven…

Luften gick ur mig efter dagarna i Malmö – fanns liksom inget att skriva om! Inga bilder att ta! Inget att berätta! Men jag sjunger Lilla snigel akta dig och om Krokodilen som åkte i bilen – kan liksom inte få dem ur skallen ;-)

Så, jag har tillbringat kvällarna på gymmet. Styrka, Indoorwalking och Spinning Puls och hur kul är det att skriva om?

Imorgon ska jag på återbesök hos min doktor – få svar på röntgen. Kanske har jag något då att skriva om – vi får helt enkelt se?!

Woffegubben är lite krasslig med någon slags förkylningsbaskelusk så vi har haft ”sovmorgon” ända fram till 06.30 eftersom han valt att hoppa över simningen då. Jag har också fått en släng, tror jag, med rosslig andning och riv i halsen, i alla fall när jag anstränger mig, och en helvetisk huvudvärk som bitit sig fast.
Men ingen av oss är så dåliga så vi inte klarar av att jobba – om det nu inte blir värre. Man vet ju aldrig?
Eventuellt avbokar jag Indoorwalkingen i morgon kväll – mogondagen får leda mig.

Så ska det beslutas om sopstrategi – det händer saker på den svenska landsbygden ;-) Jojo…

Summerat vecka tre

DET BLEV EN bra vecka trots att jag avbokade lördagens indoor och spinning. Kände mig trött och sliten samt lite ont i vänsterknäet så jag var hemma och ”vilade” mig i köket ;-)

11,6 timmar fördelade på powerwalks, styrka mha Milon, Spinning och Indoorwalking samt en kort löpträning.
Sammanräknat 26,4 km.
Brände av 5 279 kcal på träning.
Stegmässigt blev det 110 416 steg.

Faktum är att jag avbokat även kvällens indoor. Känner mig lite kass i dag, trött och sliten i benen. Fryser gör jag också?!
Jag brukar ju inte bli sjuk och att bli det nu är absolut inte tänkbart! Det är bara några få dagar kvar innan jag ska ”mormora” i Malmö och det har jag längtat efter i flera veckor nu.

Så, jag tar det säkra före det osäkra och vilar från träning i alla fall i dag – återstår att se om det känns bättre i morgon? Annars vilar jag då också.
Det är först på onsdag som jag har nästa inbokade pass. Vila och tidig sänggång kanske kan göra susen?

På torsdag bär det alltså i väg till Malmö – det ska bli så härligt att få krama om den lille knodden. Vi har planerat att ”skolka” på fredagen från förskolan så vi kan mysa och leka hela dagen.
Jag har förberett så mycket som går, så att vi får riktigt mycket tid med varandra när jag nu äntligen ska vara en närvarande mormor. Den mesta tiden är jag ju mormor på distans…

Förhoppningsvis kommer morfar på fredageftermiddag-kväll, det hänger på om han kan få ledigt halva fredagen. Annars blir det på lördagmorgon.

De ömma föräldrarna ska åka i väg och bara vara några dagar ;-)

Och snart ska den ömma mormodern åka hem och lägga sig…
Hoppas på en både piggare och bättre dag i morgon!

Sansa sig...

JAG SKA INTE sticka under stol med att jag är aningen chockad över gårdagens besked om eventuell Artros i höften. Det behöver jag nog inte försöka med heller för dem som känner mig förstår min upprördhet. Jag som inte ens vet hur man gör när man sjukskriver sig ;-)

Om det nu är så – att jag har Artros i höften – så har jag ju knappast något val. Jag menar det är bara att acceptera och göra det bästa av situationen. Det låter väl hurtigt och bra? (Helvetes skit säger jag tyst för mig själv!)

Eftersom jag är helt novis när det gäller alla sjukdomar så tar jag ett djupt andetag och googlar om tillståndet.

Höftledsartros är en nedbrytning av brosket i höftens led mellan bäckenbenet och lårbenet.

Läser vidare…

De vanligaste symtomen för höftledsartros är:

att du har ont i höften när du börjar röra dig, så kallad startsmärta
att du har ont i höften när du står eller går
att du har en stel höftled eller att stelheten ökar mer och mer
att du har värk i höften på natten och när du vilar.

Och här tror jag ett kort ögonblick att jag blivit intervjuad för ovan stämmer precis. Inser sedan att jag inte är ensam. I Sverige finns det 7-8 000 000 som har Artros…Bara i Sverige!
Så. Där rök chansen om att vara unik. Lär väl knappast hitta någon som inte känner någon eller har denna ”folksjukdom”. Mycket märkligt?

Det finns dock glädjande besked i allt jag googlar fram:

Du kan inte påverka själva artrosen. Men ofta blir det bättre och du får mindre ont om du rör på dig och tränar. Träning hjälper till att bygga upp styrkan, förbättra uthålligheten och töja ut strama muskler. Promenera, cykla och simma är bra träning vid höftartros.

Jag fruktade nämligen att min doktor ska säga, om två veckor (eller snarare t o l v dagar om vi ser det krasst), att jag måste sluta träna. Så det var ju bra om man nu ska hitta något som är bra i detta ;-)

Har du ont i höften kan du använda promenadkäpp. Promenadkäppen hjälper till att avlasta lederna.

Njaee, men jag får väl använda mina stavar lite mer frekvent. Kan ju vara bra att ha som stöd när benet viker sig tänker jag lite ironiskt dårå.

Det finns olika hjälpmedel som avlastar leden, fråga en arbetsterapeut eller sjukgymnast. Arbetsterapeuten kan också hjälpa till med anpassning i hemmet och på arbetsplatsen.

Suck…Sportrehab då – igen!
Det är inte så att jag är otacksam över Sportrehab – tvärtom faktiskt! Dom har hjälpt mig med hiskeligt bra resultat tidigare, t ex när jag fick discbråcket i nacken. Ve och fasa vilket vrak jag var när dom satte tänderna i mig.
Ja, inte bokstavligt då.
Det är bara det att det är tidsödande och det ställs krav på övningar man ska göra mellan besöken – men jag hör själv nu att det låter djävligt gnälligt av mig så glöm det!

Well, det var inte min mening att trötta mina få läsare med fakta ni förmodligen redan visste om – det är bara jag som är så satans okunnig och jag ska förbereda mig upp till tänderna inför återbesöket.

Om det nu är Artros?

Är det inte Artros – ja, då ska jag bära mina nyvunna kunskaper på lätt(ad) vänsterhöft.

I går kväll körde jag, om är något omtumlad och tankarna i mer eller mindre kaos, ett pass styrka och ett avslutande pass motion bestående av Indoorwalking. I dag är det däremot vilodag ;-)

Det må vara som det vill med allt men solen lockade i alla fall ut mig på en mycket kort, med betoning på kort, promenad. Bara runt kvarteret så jag fick lite ”frisk” luft. Hur frisk luften är i centrala Göteborg finns det säkert åsikter om men det tar vi en annan gång ;-)

Dessutom är det ju faktiskt vilodag i dag ;-)

När jag kom hem, ja jag tog bussen hem lite tidigare för att hinna klippa mig, så blev det lite pyssel med tvätt som skulle först tvättas och sedan hängas upp ;-)

Tulipanerna från förra veckan så lite ledsna ut…

…men när jag ansat till dem kom jag fram till att de duger några dagar till ;-)

Det visste jag naturligtvis inte då – när jag köpte en ny bukett till mig från Woffegubben…

Dessutom har jag vattnat mina stackars orchideer, det är ett under att dom inte sagt upp bekantskapen för länge sedan och flyttat, och därmed räddat alla från en hemsk död. Vattenbristdöd!
Jag kanske kommer till himlen trots allt ;-)

Jag har också, med stor beslutsångest bestämt mig för att avboka morgondagens dubbelpass av Indoorwalking och Spinning.
Om det beror på:
1. Att mitt onda vandrat ner i knäet under dagen…?
2. Eller allt jag läst om Artros i dag på nätet…?
3. Eller att GT har larmat om snökaos i morgon ska jag låta vara osagt?
4. Eller om jag/vi kanske borde ta tag i den där veckostädningen som inte blivit av på några veckor?
5. Eller om jag skulle ta och ta den där sovmorgonen som jag så hett traktat efter länge nu?

Som sagt…jag vet inte vad som fick mig att ta beslutet ;-)

Nu tänker jag i alla fall, i väntan på att maskin numro två med tvätt ska bli klar, njuta av en liten men spartansk ostbricka…

Bara så där – från Gråbo…

Livet på en höft...

MED BERÖM GODKÄNT blev resultatet av min årliga hälsoundersökning, alltså de prover man tar vid en sådan. Dessa berättar ju dock inte hela sanningen och är så kallade ”ögonblicksbilder” men…

Jag gick ju inte till min doktor för just det här, alltså årlig så kallad besiktning, men man kommer inte undan och det är väl bra i och för sig. Han har superkoll på när det var sist, eller rättare sagt sköterskan ;-)

Nä, anledningen till besöket var ju min onda vänsterhöft som jag gått dragit runt i ett år – minst. Jag är ju av skolan ”det går säkert över” och när det inte gör det så vet man ju ”att sådant där kan minsann ta lite tid – så var nu inte så otålig”.

Han är bra min doktor! Vi pratar om Göteborgsvarvet (som jag i och för sig fick ställa in förra året – men ändå), tider och träning i allmänhet. Han undrar om jag cyklar fram och tillbaka till jobbet och jag säger nej, det är för kallt och mörkt på vintern. Men snart så.

Sedan hade jag ju samlat på mig ett otal krämpor så det blev nästan lite genant – ungefär som att storhandla. Så jag ursäktade mig lite och undrade om jag kanske borde komma lite oftare istället ;-)

Det var astman – som varit så jobbig i vinter av någon oförklarlig anledning! Jag som inte använt min medicin på jättelänge och då menar jag länge – säkert ett år minst. Skitdumt – nya recept på astmamedicinen och stränga order på att använda den varje dag. Mindre bra!
Jag fick blåsa, eller rättare sagt andas häftigt, i hans apparajs – fick dock godkänt på värdet. Bra så!

Det var det där förbannade evighetsdramat med nagelsvampen – tabletter igen. Mindre bra!

Blodtrycket fick för en gång skull med beröm godkänt. Bra så!

Jag beklagade mig över mina nippriga ben, (stressless legs som det heter på ren svenska ;-) ) som också helt plötsligt lever rullan med mig. Den medicinen har jag heller inte behövt använda på mycket länge men nu är det varje dag – helt plötsligt…
…att jag har svårt att somna – jo, men det hänger säkert ihop. Supermindre bra!

Jag berättade att min tandläkare är vansinnig på mig för att jag snusar. Han rekommenderade en nikotinfri snus – en ovanlig rackare från Gotland som heter Sprilla – när jag frågade efter en tablett jag hört talas om.
Den var bara bra när man om man skulle sluta röka – och det gör jag ju inte – längre.
Jag frågade vad hans tandläkare sa om den nikotinfria snusen – blev tandköttet bättre då?
Nu, så här i efterhand kan jag inte erinra mig om han svarade på det. Tror att det var lite undvikande i alla fall ;-)

Dessutom är den nikotinfria snusen inte lätt att få tag i! Min ICA hade den i alla fall inte – så jag får jaga vidare. Mindre bra!
Jag har dock mina betänkligheter över om min tandläkare skulle bli nöjdare. Snusen, han bjöd på en prilla (påse), smakade i och för sig mycket bättre än andra nikontinfria jag testat.

Därpå var det dags för huvudorsaken för besöket – höften…
Jag blev ombedd att ta av brallorna och lägga upp mig – på britsen alltså.
Det klämdes och kändes, vreds och funderades.

Det kan vara Artros! Sa han! Bara så där! Och visade sitt finger med Artros – huamej!
Remiss till röntgen i det stora höga huset vid Frölunda Torg – igen.

Här, vid den här tidpunkten och konstaterandet över att det kan vara Artros, skapade hundra frågor?!
Då, hejdade han mig och sade att det behöver inte vara Artros – det är därför vi ska röntga så vi får svar.

Men herregud – hur gick detta till då? Varför får man det? Och vad gör man åt det?

Återbesök om två veckor. Svar på röntgen och snack om hur vi ska gå vidare… Vi?

—-

Tjurig som en barnunge tog jag mig till röntgen på Frölunda Specialistsjukhus och blev väl mottagen samt snabbt!
Vidare in till apoteket, när jag ändå var där, som jag i princip tömde på läkemedel. Blev ombedd att sitta ner för det här kommer att ta tid – sa den vänliga damen i kassan för ”fem läkemedel eller fler”.

När jag satt där och tjurade kom jag att tänka på att jag inte frågat min doktor om det var OK att träna trots smärtan i höften. Och det var ju bra – att jag glömde det – för jag hade ju pass inbokat på kvällen.

Tillbaka på jobbet satt jag här med mina funderingar och vågade inte googla på det hemska ordet Artros som jag inte vet ett endaste dugg om. Övertygad om att det bara är 70-åringar som kan få Atros – för så är det väl?

Frågor på det?

ÄSCH INGET NYTT under solen kan man säga. Jag har visserligen tillbringat några timmar på Svenska Mässan i dag men tyckte inte det var så märkvärdigt.

Powerwalkade fram och tillbaka – Runke Per fick tuppjuck (igen) och tyckte att jag gått minst två kilometer längre än jag i själva verket gjorde ;-)
Visserligen snällt av honom men jag vill ju ha sanningen…

Kvällen, ja som vanligt tillbringades den på gymmet med Spinning Puls och ett pass Indoorwalking…

Frågor på det?

Sann glädje

DAGEN HAR bestått av mest möten så det blev inte tal om någon lång rast och då inte heller någon längre powerwalk. Tiden fanns inte men jag tänkte ändå att det blir det det blir – bättre än inget.

Så en liten runda – inte mycket att skrävla om men som sagt…

Det var inget trevligt väder heller, grått och trist om någon skulle fråga mig ;-)

Efter dagens sista möte kastade jag mig ner till pendeln och vidare mot gymmet.

I dag fanns inga inbokade pass men styrketräning stod på mitt träningsschema.
Först värmde jag upp på crosstrainern och sedan två varv på Milon. Jag hade tänkt gå en stund på löpbandet också eftersom jag fick en sådan kort pw på lunchen. Så jag började med att gå snabbt.

När jag stod där slog mig tanken att jag kanske skulle försöka springa lite försiktigt? Höften har ju, typiskt nog, varit väldigt bra sista dagarna trots intensiv träning.
Ja, det är ju inte så att jag är otacksam för det men jag har ju tid hos min doktor på torsdag för just den…

Nåväl, jag började lite trevande att springa och det gick över förväntan – inte ont, inte det minsta ;-)
Så jag sprang 2,5 km och med tanke på att jag inte löptränat på ett år så hade jag nog ett enda stort fånigt leende i facet hela tiden! Ett sådant där från öra till öra – och hade inte dom varit i vägen (örona alltså) så hade smilet nog gått runt skallen på mig ;-)

Däremot fick jag skoskav! Bägge hälarna är numera skinnfria!
Jag hade visserligen inga löparskor men ändå – trodde nog att de (ett par Nike, heldämpade) skulle duga.
Nåja, glädjen står ändå över två skinnfria hälar – det finns ju plåster ;-)

Nu hoppas jag bara att jag är lika glad i morgon bitti när jag ska ur sängen?
Märkligt är det, det är ju bara några dagar sedan benet vek sig av smärta på lunchpw:n?

Men, jag är inte otacksam. Det skulle vara himla skönt om jag kunde komma i gång igen med löpträningen. Det var ju av den anledningen jag fick ställa in förra årets Göteborgsvarv och har som sagt inte kunnat löpträna alls sedan dess.

Men, jag ska inte ta ut någon glädje i förskott – bara hoppas lite försiktigt…

Och så börjar vi om igen

MÅNDAG HELA DAGEN, nåja det är ju lika för alla så det blir väl knappast något gehör om man skulle ge sig till att klaga…

Summerar i alla fall förra veckans träning som gav:

11,2 timmar fördelade på powerwalks, styrka mha Milon, Spinning och Indoorwalking.
Sammanräknat 14,73 km.
Brände av 5 124 kcal på träning.
Stegmässigt blev det 97 461 steg.
Indoortalkingen x 2 (onsdag och söndag) är inte avdragen på KCAL:en ;-)

Det fick bli en liten lunchpowerwalk med en snålt tilltagen sol men någonstans där uppe fanns den ;-)

Det kändes tufft att bege sig till gymmet då jag plågats av en helvetisk huvudvärk hela dagen och som inte tänkt försvinna med huvudvärkstabletter heller…

Tänkte nog att det kanske skulle försvinna men icke! Det blev en jobbig kväll som först bestod av styrka mha Milon två varv, därefter lite powerwalk på löpbandet då det fanns tid över innan avslutningen som var en timma Indoorwalking. Phew!

Nu ska jag lägga mig och försöka sova bort värkeländet…

Justerade min träningsplan en aning…

Fast just i dag känner jag mig lite sliten så jag blir trött bara jag tittar på den ;-)

På hugget ;-)

ONSDAGAR GÄLLER DET att vara på hugget och inte somna på sin ”post” för 10.30 släpps bokningarna till söndagens distansspinnig ;-)

Och snacka om den panik som uppstod när inte hemsidan på mitt gym gick att nå!! Då kastar man sig på telefonen och det gör så klart alla andra spinnare också – samtidigt! Phew!
Nåväl, det gäller bara att tagga ner och vänta snällt i telefonkön så ordnar det sig alltid.

Jag kände mig lite alertare i dag så det blev en liten lunchpowerwalk i blåsigt men soligt väder och en klarblå himmel minsann…

Det friskade på rejält i vinden men ljuvligt att möta människor som kisade i solen ;-)

Och nu packas den ner – julen alltså…

Annars är hela jag uppfylld av helgen då vi ska få passa lille Leon! Så jag har satt ihop ett mat- och sovschema som har godkänts av den ömma modern ;-)

Kvällen på gymmet inleddes faktiskt med ett pass Indoortalking med spinningkamraterna som tyckte att det var en h e l halvtimma till passet började så…där rök uppvärmningen ;-)

Spinning Puls dårå! Stefan är som han är, dvs proffs!
Och i dag var Tina med – kärt återseende!

Avslutade sedan kvällen med ett Indoorwalkingpass – också det med Stefan. Och därmed fick det vara bra för i dag.

I morgon blir det styrka och ett pass Indoorwalking, 60 minuter, så nu ska bara gymtrunken packas sedan blir det ryggläge ;-)

På fredag blir det vilodag – det ska bli skönt. Då kan man åka hem direkt efter jobbet och dö i fåtöljen… Det ser jag fram emot!

Tja, vad ska man säga

MÅNDAG ÄR JU måndag hur man än vrider och vänder på det! Upp i ottan – inte mycket att orda om det mer än att det hade varit skönare att få ligga kvar.

Lite mörbultad är kroppen efter en ganska tuff träningsvecka och banne mig har jag inte fått träningsvärk i armarna efter gårdagens stavgång ;-)

Träningsveckan gav:
15,6 timmar fördelade på powerwalks, stavgång, styrka mha Milon, RPM, spinning och indoorwalking.
Sammanräknat 35,5 km.
Och banne mig brännde jag av 7 414 kcal bara på träning.
Stegmässigt en himla bra vecka med 123 325 steg.
Indoortalkingen är inte medräknad ;-)

Trist väder och noll lust för lunchpowerwalk i dag men jag övertalade mig själv till en liten en…

Och…när jag precis kom innanför dörrarna på jobbet, i tryggt förvar, började det snöa!
Vem tusan har beställt det?
Va?

Jag har bokat biljett till Malmö i dag. Avresa 26/1 ;-)

Och jag har beställt tid hos farbror doktorn för min onda vänstersida – som jag tror är benböjaren.
Att jag äntligen fick ändan ur vagnen!
I går när jag stavgick hem från gymmet vek sig benet flera gånger och det gjorde satans ont!

Jag rusade, som vanligt på måndagar, till pendeln för vidare färd mot Stenkullen och gymmet.
…Tja, vad ska man säga?

Det snöade tre flingor och då är det ju tvärstopp på Västtrafik så när jag väl kom fram fanns det ingen tid för styrketräning som planerat.

När jag var omklädd och stod utanför Indoorwalking-salen, i god till 17.25 när passet skulle börja, tyckte jag det var lite märkligt att jag var ensam?
Gick till slut ner och bad personalen läsa på min bokningslapp (ser ju inte utan glasögonen)…och där stod det 18.05

Jaha, då var klockan 17.20 så banne mig hann jag inte två varv styrka på Milon i alla fall ;-)

Den enda smolken i bägaren var att jag helt förträngde att meddela min cahufför, läs Woffegubben, att passat var flyttat och att jag därför inte skulle vara klar på överenskommen tid!
Stackars Woffegubben – men har fick hem tanten till slut i alla fall ;-)

Vilodag...

EN LUGN DAG på jobbet, många är lediga och först nästa vecka kommer det väl att bli som vanligt igen. Då förväntas ”vardagen” vara i kapp och det mesta blir normalt.

Det var tufft att komma ur sängen i morse. Träningsvärken är utan tvekan där – på mig ;-) Men i dag är det vilodag så jag ska väl snart hämta igen.

Det blev, trots stela ben och tråkigt väder, en liten lunchpowerwalk i dag. Betydligt lugnare vindmässigt men grått och trist.
Jag kombinerade pw:n med att få min fina klocka, som jag fick i julklapp av Woffegubben, kortat i armbandet. Nu behöver jag bara bli utbjuden på fest eller något annat galaaktigt för att den fula pulsklockan ska ersättas på armen ;-)
Jag bevittnade också den tragiska minnesplatsen för den stackars sjuttonåriga flickan som fastnade under en spårvagn. Fruktansvärt!

Det blev inte så lång sträcka i dag för vänsterhöften vill inte riktigt och benet (på samma sida) vek sig flera gånger så jag får väl ta det lite försiktigt…

På vägen hem kikade vi in på ICA för veckohandling och LIDL för Gorgonzola ;-) (Ska göra Ädelostgratinerad kyckling i morgon).
Och väl hemma åkte det in lite fredagsmys (fast det bara är torsdag) i ugnen…

Till detta såg vi en himla charmig film på Showtime – Inget att förlora.
Kan varmt rekommenderas om vi nu inte råkar vara dem sista på i detta jordeliv som ser den – från 1997 ;-)

För övrigt ska det inte bli så sent denna afton då Universums bästa gym lade in ett extrapass Indoorwalking i morgon 09.15 med bästaste Karin – och det kan jag inte missa ;-)
Har inte bestämt ännu hur jag ska ta mig till gymmet men det skulle vara skönt att värma upp med en powerwalk dit… Dock lurar frostgraderna runt hörnet så vi får se hur det blir med den saken!