No subject

DETTA ÄR INGEN försenad krönika från det år som svunnet! Jag är mest glad över att det är borta för ett sämre skitår får man nog leta efter – i alla fall om någon skulle fråga mig…
Nu har jag inga stora förhoppningar om att 2015 ska bli bättre, eller rättare sagt det vet jag redan att det inte blir, så det är väl bara att gå på och inte fråga 😉

Vissa är inte ens ledig på Trettondagen – i alla fall inte gubbarna som ska dra in öppen fiber…

Att ”skära” upp gatan kräver sin man bakom ratten 😉

Att få se en viss herre sy på maskin trodde jag inte att jag skulle få uppleva.

Sa du undertråd?

Och…den ska genom det lilla hålet?

Och nu är det bara att sy då, eller?

Måste man verkligen pressa sömmarna sedan?

Läge för en grådaskig promenad efter sömnaden…

Det vore en grym överdrift att påstå att den var angenäm men att röra sidfläsket är ju aldrig fel och kan man gå genom Hollywood så varför inte?

Det porlande ljudet kunde visserligen påminna om våren men då krävs det verkligen fantasi av den högre graden – speciellt med tanke på att det började snöa under promenaden…

Vi hade inga minusgrader i dag men det har varit och lär väl återkomma…

Nä, gråttgrått är nog en bättre beskrivning av både väder och sinnesstämning…

Ingen sol i sikte hur mycket fantasi man än tar till…

Man får helt enkelt låtsas – inomhus – att våren är på G…

Nåja, benen fick sitt även om det inte var så behagligt…

Innan det blir preskiberat

FÖRSTA HELGEN I augusti tillbringade vi i Falkenberg. Huvudanledningen var att vi var bjudna på 100-årskalas hos min kusin 😉

Vi bodde på Olofsbo Camping och på fredagen när vi anlände kände Woffegubben för ett bad…

Långgrunt så det blev till att promonera bra länge innan det gick att doppa sig 😉

En ljuvlig kväll…

När jag vaknade på lördagmorgon kände jag att jag bara var tvungen att ge mig iväg på en liten powerwalk…

Strålande väder och härlig omgivning…

Stranden…

Så ljuvligt så jag fortsatte en bit även bortom stranden 😉

Det blev en fin liten tur i omgivningen…

Efter frukost tog vi oss en liten cykeltur bort till en småbåtshamn…

Därefter var det dags att bege sig hemåt för att göra oss vackra (nåja) inför det stundande 100-årskalaset 😉

Another day in the paradise

EFTERSOM JAG INTE hade kameran med i går på morgonmotionen så var jag ju ”tvungen” att göra om den i dag 😉

Den här symbolen som finns överallt jagar bort onda andar – så det har vi köpt med oss en hem 😉

Det blåser som attan i dag, varma vindar förstås, men kanske är det därför det är så ”kallt” 😉

Högt över taket…

Och det blåser så in i vassen…

Jag kan ju inte motstå att fota de fina stamskydden på vägen…

Samt charmas av att man försöker blanda gammalt och nytt…

Vägen upp – lite tuff om jag ska vara ärlig – i alla fall i den här värmen…

Här är jag nästan framme 😉

Och grannbyn ses ju med klar sikt…

Dit måste vi nog ta oss en dag 😉

På väg up mot kvarnarna kunde jag ana att även andra svenskar varit här…

Det är ju inget som är aktivt just nu…

Någon var skapligt bevarad medans dom flesta höll på att ramla isär…

Borgen från en annan sida 😉

Och jag kan förstås inte se mig mätt på dessa fina stamskydd…

Nu är jag ”snart” hemma igen…

Och visst är det väl så att alla sätt är bra utom dom dåliga…

Väl hemma igen blev det omelett till frukost…

När vi gav oss ut på lunchturen var det som tur var lite varmare…

Efter lunch blev det några drinkar på vårt favvoställe…

Och utsikten till dem var inte på något sätt klagbar…

När vi suttit och drinkat en stund visade det sig att det brann på den plats jag powerwalkade i morse…

Och när det var dags att gå och äta middag var vi rörande överens om att det skulle bli minst några drinkar ner i byn…

På trötta ben...

ELLER HELA JAG om jag ska vara ärlig. Det är inte bara benen som är trötta utan hela jag känner mig helt utpumpad vilket jag inte förstår riktigt eftersom jag vilat hela helgen.
Så turen till jobbet var tröttsam trots att jag inte kunde skylla på motvind eller något annat – jag frös inte ens om händerna som i fredags 😉

Jag tog mig ut på en liten lunchpromenad för att försöka blidka dom trötta benen men dom blev inte glad alls för det 😉

Hemvägen blev om än motigare… Lite regn i början men mycket vind – motvind…

Så blev det sommar

UPP I OTTAN, fast jag hade givetvis varit vaken några timmar, trött som en gnu – det börjar tära på krafterna nu med alldeles för lite sömn…

Torsdagmorgon betyder Crossfit…

Körde först lite uppvärmning på crosstrainer och sedan ett pass med Sarah som vikarierade för Elin i dag.
Det är lika roligt varje gång – jag tror banne mig att crossfit måste vara den mest utlimata styrketräningen som aldrig blir tråkigt 😉

På lunchrasten blev det en glass – känns nästan som tradition nu 😉 Men just i dag var det verkligen gott i den rådande tropiska värmen…

Så kan man få dagarna att gå

DET GÖR ONT i hela kroppen och förnuftet när man vaknar 02.30 och sedan inte kan somna om åtminstone till 04.30 när klockan ändå ska skrälla. Men det är bara att gilla läget och snurra runt som en förbannad fläkt tills man inser att det är lika bra att ge upp.
Eftersom alla vädergubbar hade utlovat fint väder var det bara till att kasta sig på cykeln för att inte missa cykelvädret 😉

Kollega Björn lovade visa mig var Café Lilla Bommen låg (då jag ska ”försupa” där 28/5 😉 när vi ska ut på tur med Räkbåten) så vi tog oss en liten lunchpw i det helt fantastiska vädret…

Att jag fick ännu en dag att gå känns helt obegripligt men så var det. Nu skulle jag bara ta mig hem också…

Man skulle väl kunna säga som så att jag hade några minuters marginal, när jag väl kom hem, tills det var dags att ge sig iväg igen 😉 Visserligen bara till gymmet för att möta upp resten av gänget. Stefan var så klart sammankallande till…

Vi var ett tjugotal som struntade i altanhänget och istället cyklade för sakens skull…

Det blev ytterligare några mil i benen…

Stefan hade ju så klart sett till att vi skulle synas och märkas genom att fixa med fina skyltar som satt på våra ryggar…

Ja, det blev några mil i dag…

Så spännande liv

HAR JAG JUST nu. visserligen tog jag den ”långa” vägen i dag men ändå…

Lunchpromenaden var av nöden tvunget just i dag. Blev tvungen att gå bort lite känslor…

Det skulle, enligt SMHI, regna redan från klockan 15 men jag sket i vilket och cyklade iväg i full solsken vi 16-tiden…

Man kan ju inte bli mer än blöt – tänkte jag. Men klarade mig hela vägen. Det var för övrigt det enda positiva den här dagen. Så är det!

Lägger nog ner det här med Blogg100 snart trots att det är nära till mållinjen. Kommer förmodligen att lägga ner allt annat också som t ex livet men det kräver helt säkert en annan förklaring som jag inte är beredd att ge nu 😉

Men nu blir det packning för morgondagen med jobb och träning… Så länge det nu varar?

Det ordnar sig alltid...

TILL SLUT LOVADE även SMHI uppehåll och fint väder så det blev cykel till jobbet i dag. Visserligen i motvind – vilket är mycket ovanligt med vind över huvud taget just på morgonen för att inte säga i ottan – men ändå…

En lite lunchpromenad med tillhörande glass blev det också i trevligt sällskap av kollega 😉

Om inte vinden vänder under dagen får man en gnutta medvind hem – det fick jag 😉

För övrigt finns det inte mycket att glädja sig åt i dessa dagar – får se hur länge jag orkar? Som tur är finns det alltid någon annan som tror på en och är övertygad om att det ska ordna sig. Jag är inte av samma åsikt men…

Och dagarna går

SOM VANLIGT – NUMERA vaknar jag långt före klockan ringer och i dag var den tiden runt 03.30. Eftersom jag inte behöver stiga upp förrän 05.00 så blev det ett evigt snurrande i hopp om att somna om…

Förmiddagen gick åt till uppgradering och möten…

Vädret visade sig vara den regnfria varianten så vi hann ut på en liten lunchtur…

…eller ja, nästen i alla fall. Det började regna när vi var på väg tillbaka så det blev ett snabbt avslut om man säger så…

Hemma rensade jag lite ogräs mest pliktskyldigast för att det inte regnade…

Tre timmars sömn

ÄR ÅT HELVETE för lite natt till arbetsdag som i dag då som dessutom var måndag! Man styr ju som bekant inte själv över dessa tillstånd och att hjärnan går på högvarv utan någon som helst effekt hör ju liksom bara till sakens natur…

Jag hade planerat cykel till och från jobbet eftersom SMHI lovat en regnfri måndag. Visserligen lite molnig men trots allt inget regn. Och jag kollade hela kvällen igår eftersom jag blev misstänksam då det tornade upp sig mycket mörka moln på himlen. Men det skulle minsann inte bli regn enligt SMHI!

Är man näst intill sömnlös, som jag är just nu, så går man ju upp ett antal gånger på natten och kikar ut. Det regnade varje gång kan jag säga och då snackar vi regn…

Någon gång under min sömnlösa natt beslutade jag mig för att strunta i framlagda cykelkläder och nedpackade ”vanliga” dito att bära under dagen och att cykeln får stå kvar i förrådet och bussen får ta mig till jobbet ;-(

När jag gick hemifrån 05.30 såg det ut som om dagen skulle bli precis så som SMHI lovat och jag fick lite ångest över mitt beslut! Solen var på väg upp och det såg riktigt, riktigt lovande ut. Ångestfull steg jag ombord på bussen men… När vi kom till stan regnade det med besked! Jag blev fullständigt genomvåt på den korta tur som det är mellan Nils Ericson-platsen och GP och då är den mesta sträckan under tak 😉

Men det är väl tur att jag har vädret att prata om så jag slipper snacka om det som det egentligen handlar om. Min personligen största livskris någonsin!

Vid lunchtime gav jag mig i väg över bron och siktade på tryckeriet V-TAB där jag har vår ordförande i Ledarna. Han skulle jag snacka med inför det som komma skall! Jag tog mig en promenad över bron…

En och annan skur råkade jag ju på men det gick att stå ut med och jag träffade en Tok 😉

När jag skulle gå tillbaka däremot så vräkte det ner och grabbarna blev lite oroliga för mig. Våran odrförande hämtade en paraply från Marknadsavdelningen och vår sekreterare fick fram busstiderna för att jag skulle ta mig tillbaka torrskodd. Men Paraplyet var så bra så jag gick tillbaka också, eller rättare sagt så småsprang jag lite 😉

Tillbaka på jobbet var det ”stormöte” om läget… Kan inte hitta så mycket positivt att säga om det!