Thailand är som musik för själen

JAG BÖRJAR SOM sagt dagarna med stavgång tidigt på morgonen. Enligt mig är det den bästa tiden att uppleva Thailand. Dels är inte butikerna som trängs och gärna ställer ut sin varor och produkter så att man med nöd och näppe kan passera. Det finns ju väldigt sällan trottoarer och skulle det finnas så står det stora betongpelare mitt i 😉

Nåja, eftersom alla butiksägare sover så är det heller inga hugade köpare/kunder som står i vägen så faktum är att först då ser man hur det egentligen ser ut utefter gatan. Är det stängt så är det man får gärna känslan att det aldrig är stängt men några timmar varje natt så…

Man anar att thailändare är ett ärligt folk för det här låset kan man förmodligen dyrka upp med en hårnål som storebrorsorna alltid gjorde på lillasyrrans dagbok då det begav sig.

Thailändaren är också noga med att varje dag blidka andarna. Det må vara stora pampiga andehus eller som här på berget en mycket enklare variant…

Man ställer ut både mat och dricka och anden vill väldigt gärna ha sugrör i vätskan. Det går inte att undvika men både hundar och katter tar för sig av det inte anden orkar 😉

Varje morgon möter jag också munkar som är ute på ”tiggarstråk”. Dom har en sorts gryta hängande runt halsen som förmodligen håller maten varm tills dom återvänt till klostret med gåvorna…

Med risk för att vara tjatig så är nog thailändare det snällaste, gladaste och mest fantatiska människor jag vet. Jag mötte en man som sorterade mogronens fångst av fisk som jag frågade om jag fick fota. Jag hade tänkt att ta ett foto på lådan där alla fiskar trängdes men han fiskade snabbt som ögat upp den största fisken och gav mig ett leende som jag levde på hela dagen…

När jag går längs stranden, mest Karon Beach, så ser jag varje morgon fiskarna antingen på stranden sorterandes sin fångst eller hur han i en vinglig lite båt, det finns ingen plats att sitta på, håller på att hala in sina fiskenät…

Och när restaurangen är stängd dugen den gott som parkering 😉

Det gick åt skogen så klart

BENEN KÄNDES SOM betongpelare när jag vaknade och det var med viss möda jag tog mig ur sängen! Varför är det så här så fort kroppen gör något annat? Jag menar jag har ju haft träningsvärk sedan jag satte igång efter uppehållet för en dryg vecka sedan. Hur i hel friden kan fler muskler ha hållit sig undan och gett sig tillkänna först när simningen kom på tapeten?

Jag kämpade på i stort sett hela dagen innan jag tog beslutet att jag måste avboka kvällens Basis Ball Raw och nittiominutaren med cykel. Men till sist insåg jag att det hade inte blivit någon bra träning om jag kört i alla fall! Så det blev en helt oplanerad vilodag! Jag som tycket jag hade hittat så bra träning när det nu inte fanns något på hemmaplan som lockade på just onsdagar. Men skam den som ger sig jag får sikta på nästa onsdag och hoppas att kroppen fattat att det är träning som gäller nu och att soffhängardagarna (läs hela december 2017) är förbi!

Men soffan fick stå osutten i alla fall 😉 Det blev lite matlagning istället.

Ett kilo kalkonbröstfilé blev malt till färs som jag gjorde kalkonfärsbiffar av. Till det serverades senap och dragonsås, kokt potatis…

…och hela champinjoner som tillagades i Air Fryern…

Det blev gott, första gången men absolut inte sista! Det går ju att göra mycket med färs men i dag gjorde jag bara biffar. Minst fyra middagar för två personer av det kilot med kalkonbröstfilé. Nästa gång kanske det blir kalkonbullar nu när vi vet att det smakar bra.

Jag fick förresten fakturan i dag från mina dagar jag tillbringade på det femstjärniga ”hotellet” när jag opererades för diafragmabråcket. Trehundra riksdaler för operation och boende!!! Behandlad som en prinsessa av personal som var helt underbara!
Det finns mycket att önska när det gäller svensk sjukvård men när man väl får behandling tror jag inte något annat land slår Sverige på fingrarna. Sedan kunde man självklart önska att väntetiden inte hade behövt vara två år men som sagt när man blir behandlad/åtgärdad det är ju så man skäms – trehundra kronor!

Grossglockner

TIO MINUSGRADER NÄR jag steg ur sänghalmen i morse! Man hade visserligen berättat på väderprognosen att det skulle bl kallare men ändå…

Bil till gymmet och cykling inomhus – en bra lösning just i dag 😉 Det var Grossglockner som gällde i dag. Ett tufft pass med mycket uppför som ju jag gillar! Träningsvärken börjar så smått släppa så det var inte fullt så plågsamt längre.

Efter 90 minuter intensiv cykling känns det helt rätt med ett pass Indoor Talking…

Tanken var att jag skulle tillbaka till gymmet på eftermiddagen och köra Basis Ball men jag var så trött när jag kom hem så det blev inget med det.

Satte igång med middagen ganska sent då det blev välbehövlig vila innan 😉
Jag hade portabellosvamp som jag fyllde med ost och tillagade i ugnen…

Till det stekte jag entrecote…

Gjorde lite sås och grönsaksbakelser och söndagens middag var klar…

Tog även fram den sista så kallade julkakan ur frysen, en saffranskladdkaka, så vi får slut på både helger och jul! Nu får det räcka…

Efter vi fikat och kikat lite på dumburken var det dags att förbereda morgondagen…

Stavgång med fika

JAG STARTADE DAGEN med ett pass Indoor Walking på gymmet. I dag var det Cecilia som vikarierade för Malena. Att hon är mammaledig kunde man minsann inte märka – fullt ös medvetslös som vanligt ;-)…


SMHI hade hotat med att det skulle bli kallt men soligt och det verkade stämma när jag var klar på gymmet vid 10.30 snåret.

Hemma blev det en rejäl frukost då jag inte hade ätit innan gymmet och därefter klädde vi oss för promenad. En himmel man inte kunde motstå och sol på det…

Det blev stavgång så klart…

…i blandad terräng…

Det blev en rejäl tur där vi hamnade på ställen som vi inte räknat med men man lär sig något varje gång. På tillbakavägen hamnade vi i Skepplaskog och kom förbi hos Bosse där vi stannade till och fick en god kopp kaffe med dopp. Så klart hann det bli mörkt innan vi kom i väg för att gå hem sista biten 😉

Det blev en fin runda på dryga elva kilometer. Det gäller banne mig att passa på när solen tittar fram men vet inte när det händer igen…

Det blev bra med en ”alltiettlåda” i ugnen på kalkonbröstfilé. Ungefär vad som orkades med efter den turen 😉

Den blev helt OK med tanke på ansträngningen 😉

Sol som tittar fram

NÄR DAGEN BÖRJAR med att god granne ringer på och önskar krya på dig med en äkta julros ja, då kan man sannerligen inte klaga. Så gulliga grannar vi har och det är mitt livs första julros! Ska bli kul att sätta ut den i trädgården till våren…

1_julros

Solen tittade fram så vi bestämde oss för att ta en liten stavgångspowerwalk…

2_promenad1

Lite blandad terräng…

3_promenad2

Förbi Hollywood…

4_hollywood

Vi gjorde inte så många mer knop än det som promenaden genererade. Jag gjorde en ugnsomelett till middag eftersom det pockade på i grönsakslådan…

5_ugnsomelette

Tappa inte sugen

VÄRLDEN ÄR FULL av borttappade sugar så ingen skulle förmodligen märka om det kom en till! Eller man skulle kunna säga att jag har vilodag det är bara det att vilodag är det varje dag nu! Det finns en stor risk att jag blir helt försoffad…

Jag längtar så klart till ”normalläge” igen där jag kan träna det jag så väl behöver. Några ”vilodagar” till krävs det dock för att inte ställa till med något. Som det är nu har jag faktiskt tappat sugen lite och sitter mest i soffan och degar. Det borde jag inte göra för jag har ju tusen och en projekt jag skulle kunna ägna mig åt men lusten infinner sig inte!

Jag brukar dock piggna till lite när det vankas matlagning. Jag är sugen på precis allting! Det finns en viss risk, måste jag säga, att jag rullar fram i januari 😉 Det smakar ju så gott och vad jag än äter!
I dag fick jag fram ”pottan”. Den brukar komma fram när det vankas höst/vinter och i dag hade jag en nötstek som skulle långkokas.
Jag bryner den lite första så det blir lite färg…

Tillsammans med morötter och lite annat gott ska den nu koka i många timmar men den sköter ju sig själv så jag kan landa med ändan i soffan igen 😉

Så glad och tacksam

I DAG ÄR det en vecka sedan jag kom ut, rejält ynklig, från operation av diafragmabråcket. Jag var så klart sövd under själva operationen så den märkte jag inte av förrän jag var på uppvaket och som sagt mycket ynklig då smärtan var näst intill outhärdlig! Men så fort jag gnydde bara det allra minsta så kom en helt underbar sjuksköterska och gav mig smärtstillande. Jag vet att jag tänkte, trots smärtan, att omtanken av patienterna är helt outstanding!

När jag Kom upp till salen där jag skulle komma att tillbringa några dagar kändes livet med en mycket bättre! Jag hade fortfarande ont, del av gasen man blåser in, för att vidga utrymmet, som känns mest i axlar och nacke vilket är helt naturligt eftersom gas stiger, och givetvis från titthålen. Dom två första dagarna fick jag självklart hjälp med smärtstillande av en helt underbar personalstyrka. Jag vet att jag tänkte flera gånger hur orkar dom vara så tåliga och gulliga mot sina patienter! Varje dag! Lika fantastiskt som mottagandet var också ”mitt” rum…

1_sjuksalen

När jag dag två fick ”börja äta” kändes det som om livet på något sätt återkom! Tanken på hur min vardag skulle te sig framöver var svindlande! Kunna äta igen, umgås med goda vänner som innan, kunna gå på restaurang. Soppan jag serverades smakade som en riktig festmåltid och att inte behöva kränga huvudet i toalettstolen efter två-tre skedar var än mer fantastiskt!

2_soppa

3_deklaration

Woffegubben satt troget vid min sida och förgyllde tillvaron med sin närvaro…

4_besök

På fredagen blev det lite dramatiskt eftersom jag hade problem med att ”kissa på egen hand”. Jag hade kateter fram till fredag morgon då man ville se om jag kunde klara ”kisseriet” innan man släppte hem mig. Det gick tyvärr inget vidare – det kom visserligen några droppar men långt ifrån tillräckligt för att det skulle var godkänt. Man mätte upp hur mycket som fanns i blåsan och därav icke godkänd. Hela dagen kämpade personalen med mig jag fick t o m pilsner som har en förmåga att driva på, varm påse på magen, uppmuntran och uppmanad att promenera omkring lite. Ja, det gjordes allt och lite till för att jag skulle lyckas men till slut kom ”min” underbara doktor in och sade att jag får helt enkelt åka hem med kateter. Här kan du ju inte ligga hela helgen på grund av det 😉 Nåja, det är så klart inte någon katastrof och jag började så smått längta hem hur många stjärnor man än kan ge ”hotellet”.

På något sätt ville ”syrrorna” inte ge upp förrän det var helt kört så hela eftermidddagen tränade jag mig och minsann kom det något mer varje gång. För att göra en lång historia kort så blev jag godkänd vid 18-tiden och slapp åka hem med kateter, då var det cirka två deciliter kvar att ”roa” mig med hemma 😉

På vägen hem stannade vi till och handlade lite färska grönsaker till mitt soppkok. Jag ska leva på soppa ytterligare någon vecka för att sedan kunna övergå till lite puread mat med små bitar i…

7_soppor

Först ut blev morotssoppa…

När vi så småningom kom hem väntade mig denna underbara överraskning med Välkommen hem!
That’s just the way he is….

5_valkommen

6_valkommen2

Och inte minst vällde glädjen över mig att inte behöva förbereda gröt för nästa dag som jag gjort så länge nu. Just nu känns det som om jag aldrig mer kommer att äta gröt men…

På söndagen ringde det plötsligt på dörren och där stod vår gode vän Bosse! Med sig hade han hyacinter som värmde ända in i hjärtegropen. Jo, jag vet att hjärtat är en muskel och inte har några känslor men ibland får man undanta vetenskapen – jag blev så glad ;-)…

6_valkommen3

Bosse stannade några timmar för trevligt umgänge och jag ”tvingade” på honom blomkålssoppa för en gemensamt måltid. Så mysig en helt vanlig söndag kunde bli. Och ute blev det vinter under tiden vi umgängades…

10_Sno2

Dagar som gått

I ONSDAGS VAR jag kallad till Borås för operationsförberedelser som innebar att planeringssjuksköterskan bland annat tog ett EKG. Hon var så rar och omtänksam så jag kände mig riktigt väl omhändertagen. Hon gick också igenom rutinerna på operationsdagen.
Sedan fick träffa en läkare, inte hon som ska operera mig, som lyssnade på hjärta och lungor. Det blev godkänt 😉
Jag kunde ha fått träffat narkosläkaren om jag så ville men jag avstod det då jag inte hade några frågetecken kring det. Det enda problemet med sövningen är efteråt då jag mår så förbaskat illa men det vet dom redan om så det var inte mycket att diskutera kring.

Jag var helt slut när vi kom hem för vi fick gå upp i ottan och köra hemifrån med mycket god marginal då det var riktigt busväder. Yrsnö oh halt som attan. Och vi körde över Härskogen där vägen är som en asfalterad kostig och dom som kör där varje dag kör som stollar. Det gick bra och vi var framme fyrtiofem minuter tidigare men hellre det än att behöva stressa när det är sådant väglag.

1_yrnso

Woffegubben gick till kaféet och fikade under tiden jag var hos sköterskan och doktorn. Det blev lite väntetid mellan sköterska och läkare så jag kopplade av med att lyssna min bok…

2_Harrypotter

Jag behövde inte vänta särskilt länge på att jag skulle få komma in till läkaren. Och eftersom allt var bra så tog det inte lång tid heller. Jag letade upp min chaufför, läs Woffe, och sedan var vi snart på väg hem igen.

Det snöade lika ymnigt fortfarande så vi bestämde att inte köra över Härskogen hem utan tog vägen över Partille och sedan E20 mot Lerum. Vi skulle ändå handla så det passade faktiskt bra med det vägvalet.
Snöandet övergick så småningom till regn så det var ett rackans oväder hela dagen och kvällen.

Efter middag och lite annat stök blev det mest soffhäng hela kvällen. Jag hade ingen träning inbokad så det blev en vilodag rätt och slätt!

I dag däremot så var det seniorträning. Som vanligt blev det stressigt sista i minuten. Det är tur att man är omklädd redan hemma. Det blev bilen i dag för det är fortfarande oväder. I dag regn och halv storm…

3_seniortraning

Vi kör Basis Ball Centercore med Catarina på torsdagar men hon var sjuk i dag så Petra vikarierade och körde istället RAW-varianten av Basis Ball. Det gick ju bra det också 😉
Vi stannade och fikade med gänget innan vi drog iväg för att handla det jag glömde igår…

Till middag i dag gjorde jag en korvgratäng i en kakform 😉 Vem ha sagt att det måste bakas kakor i kakformar?

Man skivar falukorven och skär en lök, några morötter som man skivar på snedden, några röda äpplen, mozzarella och stekt svamp. Sedan varvar man flera lager med alla ingredienser utom den stekta svampen och mozzarellan för dessa tar man under sista lagret med korv…

4_fleralager

Sedan rör man ihop stanningen av ägg, tomatpuré, senap, vitlöksklyfta, äppelcidervinäger samt salt, peppar och oregano. Jag tog faktiskt lite grädde också för jag tyckte det blev lite för lite stanning 😉

5_sistalagret

In i ugnen på 225 grader i 40 minuter och ut kommer…

6_korvgratang

…en korvgratäng i en kakform 😉 Den serverades med potatismos och det blev i alla fall godkänd med råge av herrn i huset med orden: Den här har du inte gjort för sista gången!

Jag har så smått börjat acceptera att det inte blir någon resa och faktiskt börjat längta lite efter att jag kanske snart kan äta mina maträtter jag också.
Vi får se hur det går med träningen fram till operation då jag är tvungen att sluta med nästan alla mina mediciner tills operationen är över. Jag har haft ont i ryggen nu ikväll så jag avbokade Sh’bam som jag skulle gått på…

Eller hur?

SOM OM JAG inte visste mitt bästa känner jag mig bedrövad och ledsen över det faktum att vår planerade Thailandsresa nu måste avbokas. Jag vet att jag borde skämmas över att jag är ledsen och arg över detta och jag förväntar mig inte att någon enda person i hela världen ska tycka synd om mig. Som en bortskämd rikemansungdjävel – ja, det är nog så man kan tänka om mig just nu! Som klagar och gnäller…

Anledningen till att vi inte kan åka på den så efterlängtade resan, som skulle inneburit en månad i solen och att jag skulle sluppit hela den förbaskade cirkusen som jul och nyår numera är för mig, är operation tre dagar innan planerad avresa. Vi skulle träffat goda vänner som ska bo på samma hotell. Gottat oss i solen utan några som helst krav på att stakar ska upp, julmat som ska lagas och julstämning som ska infinna sig…

Jag har väntat minst ett och ett halvt år på åtgärd av mina problem, med att inte kunna äta, och känner starkt att jag kunde väntat en månad till! Nu ska det då bli av och visst ska det bli skönt att kunna äta något annat än gröt igen det ska jag inte ens försöka förneka. Men den här tiden av evig väntan och brist på besked om åtgärd där ”man” fått mig att tro att mitt problem inte är något problem – faktisk fått mig att tvivla på att det någonsin skulle komma åtgärd.

Så när jag bokade resan gjorde jag det för att överhuvud tagen orka med livet. Jag kände att det inte skulle funka en jul och nyår till, som ju är riktigt mathelger, med mitt torftiga levende. Förutom gröt så har frukt funkat ganska bra så jag tänkte att i Thailand finns det ju överflöd av den varan och att man säkert skulle överleva en månad på det. Jag menar det finns ju folk som lever heltid med att bara äta frukt. Jag har också köpt hem så kallad ”barngröt” som man bara rör ut i varmt vatten

Den senaste tiden, om man nu kan kalla så lång tid för senaste tiden, har jag dragit mig tillbaka helt och hållet. Det funkar inte med den sociala biten när man inte kan äta som normala människor gör! Det finns liksom inte något tillfälle, när man tänker efter, där man träffar goda vänner utan att man intager föda i någon form.
Antingen äter man en god middag tillsammans eller träffas över en fika. Eller hur?
Men man, läs jag, gör inte det när man måste kräkas upp intaget efter två till tre tuggor och dessa ynka tuggor sedan ”varar” i två till tre timmar. Eller hur?
Man går inte med goda vänner på restaurang och säger till kyparen att man inte vill beställa något men gärna sitter med. Eller hur?
Man tar ju inte med sig gröt, det enda som funkar, ut på restaurang eller hem till goda vänner för att delta vid ätandet. Eller hur?
Det går självklart att räkna upp hundra anledningar till varför man isolerar sig från allt socialt umgänge och liv när man lever som jag gjort/gör. Eller hur?

Nu, när jag äntligen fick komma till Borås kirurgavdelning, på den remiss som legat där sedan i april, fick jag träffa en helt fantastisk doktor. Hon förstod precis hur jag har det och trodde sig kunna operera bort eländet. Jag har alltså fått en ”extra” magsäck, en ficka, ovanför den ”riktiga” där maten hamnar. Det är ju med tanke på det inte konstigt att maten inte stannar kvar för det är ju ingen riktig magsäck och vet ju då inte heller hur man ska hantera mat!
Att gröten slinker emellan beror antagligen på att den ju är lite glatt och jag har dessutom blötlagda chiafrön i som gör den ännu ”glattare”. För att få upp näringsinnehållet har jag i chiafrön, torkade tranbär, blåbär och linfrön. I havregrynen tag jag även grovhackad mandel, hasselnötter och pumpakärnor och en banan i skivor vid serveringen. En grötportion innehåller 1200 kcal och det är väl därför jag ”överlevt” gissar jag. Jag har fått kaliumbrist men annars har det gått bra på den fronten.

Men, det känns för bedrövligt att det skulle bli som det nu blir med inställd resa och att tvingas vara hemma den värsta djävla tiden på året som jag glatt hade betalat en mindre förmögenhet för att slippa! Eller hur?

Jag får visserligen tillbaka pengarna, om än inte allt då avbokningen blev mindre än fyra veckor innan avfärd, så det är väl inte problemet. Det går så klart att boka en ny resa men det hjälper ju föga då jag inte har makten att flytta på jul- och nyårscirkusen till en annan månad. Eller hur?

Åter i vardagen

DET BLIR JU alltid så himla tomt och tyst när ”den lille” åkt hem till Malmö. Vi hade en fantastiskt fin vecka med Leon på Lanzaroligt som han döpte om det till 😉
När vi kom hem hade snödropparna slagit ut, dessa för övrigt är ”direktimporterade” från Pärongatan i Malmö 😉 Vi råkade gräva upp lite lökar när vi skulle gräva ner blommor i höstas och jag tog med dem hem. Ska bli spännande att se vad som kommer upp mer för det var en ansenlig hög med olika sorters lökar…

1_snodroppar

Vi har ägnat veckan åt att komma tillbaka i vardagen – det känns alltid lite trögt efter några dagars ”ledighet” men nu känns det som om vi är på G igen.
Det är ju mest träning, därom råder ingen tvekan…

I måndags blev det ingen indoor walking på morgonen som jag brukar köra för jag hade tid på Närhälsan i Gråbo för provtagning. Jag fick en kallelse per brev innan vi åkte i väg till Lanzarote. Det blev blodprover och blodtryck som var en aning högt men absolut inget oroväckande. Jag är glad att dom tog blodprover – kanske kan man se något på dessa om mitt hälsotillstånd som börjar bli förfärligt tröttsamt. Jag är så innerligt trött att leva på havregrynsgröt så det går inte i ord att beskriva! Men det är ju det enda som funkar eller ja det gör det för det mesta men det händer att det inte går heller. Suck!

Det kan som sagt kännas lite motigt att komma igen efter uppehåll men det är bara att Just do it 😉

2_traning

Seniorträning på måndag och lite Sh’bam för mig på kvällskvisten. Tisdag var det så dags för Functional Moves och yoga efter det. Och att inte förglömma veckans första simpass i ottan. Men man kan se nu att det faktiskt näst intill är just när vi anländer strax före halvsju…

3_Vattenpalatset

Det blev en tur till Alingsås efter simhallen då jag skulle hämta ut mitt nya pass. När vi ändå var där så blev det lite annat smått och gott uträttat.

På onsdag har jag ju ”nästan vilodag” från gymmet men jag tar en timma Yinyoga som jag räknar som återhämtningspass. Simningen kör vi som vanligt.
Vi drog iväg till Ikea efter simhallen. Jag skulle även in i sportaffären XXL som ligger precis i jämte Ikea. Vi skulle bara kika på ram till bilden på Leon som vi fick i julklapp. Men som vanligt blev det ju lite mer eftersom jag har några som ser tråkiga ut 😉

4_ikea

Väl hemma igen från vår ”affärsresa” så ägnade jag en stund i köket för att tillreda torskrygg som ligger på en bädd med bladspenat, riven pepparrot, färskost, saft från en citron och grädde. Man toppar med salt, hackad persilja, rivet skal från citronen och en gnutta ströbröd. Kokt potatis till det…

5_torskrygg

Jag hade tanken att det kanske skulle funka att äta även för mig. Man kan ju kalla det för lättsmält menar jag så jag hoppades på att firren skulle slinka ner. Men se det gick så klart inte. Som tur var så serverades maten i så god tid så jag kunde kräkas klart och även hämta mig innan det var dags att sticka iväg på yogan. Jag behöver cirka två timmar innan jag är ”fit for fight” igen. Suck jag är så himla trött på detta och när vi var på Lanzarote hade min doktor ringt mig och pratat in på mobilsvaret att ingen av mina remitterade undersökningar hade visat något alls! hur kan det vara möjligt? Hur kan man må så dåligt och gå ner i vikt, på grund av att jag inte kan äta, utan att det visar något på vare sig gastroskopin, pH-mätningen eller röntgen av strupen. Hon har nu remitterat mig till en ny gastroskopi. Den blir i mitten på mars så det gick för all del ganska snabbt att få komma till Alingsås lasarett där undersökningen ska göras.

I dag hade vi seniorträning igen på gymmet. det var stationsträning som gällde som vanlig himla kul och svettigt! Fika efter det och sedan hade jag ett indoor walking pass, med Catarina, inbokat. Jag satte faktiskt på mig pulsbandet i dag. Har ju inte använt det på ganska länge eftersom jag av någon anledning inte kan komma upp i puls hur jag än sliter! Kände att det kanske var dags att kolla om läget på den fronten var lika illa fortfarande.

Det såg ut som om jag inte ens skulle kunna komma upp i 80 % så jag var på väg att ge upp tanken på att det eventuellt skulle ”lagat sig” 😉 Men så helt plötsligt var jag uppe och tassade på rött så hoppet tändes där en liten stund…

7_Medpulsband

Det regnade hela förmiddagen och var allmänt tråkigt väder men så tuffade solen till sig och visade sig lite då och då så jag gick här och funderade på om jag rent av skulle ta cykeln till gymmet? Ett pass Sh’bam stod på schemat och det börjar 18.20 så det blir ju inte så sent då. Sagt och gjort, på med cykelkostymen och årets första utomhuscykling var ett faktum. Så roligt och så skönt! Jag hoppas det kan bli väder nu så vi får komma igång och cykla till simhallen. Det kändes inte lika tungt och motigt som det brukar göra efter flera månaders uppehåll. Jag förmodar att min rörlighetsträning i varma goa bassängen har gett effekt.