En månad går fort

I ALLA FALL när man är på resande fot. Swish sa det bara, men det ramlade förstås inte in några pengar som annars är brukligt vid just Swish 😎 Vi har haft fyra fantastiska veckor utan en droppe regn! Och det känns så klart tungt att ta farväl i dag. Vi har ju glädjen att ha ännu en resa hit inbokad i december i år så vi ska väl inte klaga – bara längta 💕

Vi har ägnat mycket tid i poolen och den är som väl är utrustad med en bar 🙃…

Ungefär varannan dag har vi varit lite i rörelse med mopparna för det blir lite för bra att bara ligga still i solen varje dag – i alla fall för mig. Vi har som sagt moppat runt lite och bland annat hälsat på elefanter…

Vi har så klart ätit och druckit gott – vågar inte ställa mig på vågen när vi kommer hem 😉

Iskaffe är en hit i den här värmen…

Vi har varit runt omkring och kikat på lite andra strängder men ”våra” egna, Kata och Karon, känns finast…

När man är ute tidigt på morgonen möter man förvånasvärt många cyklister som är ute för att träna! Och träning blir det men dessa backar som jag blir svett bara jag tittar på…

Sedan är det utan tvekan beundransvärt hur man ens vågar cykla här och då tänker jag inte så mycket på vänstertrafiken. Nä, den är nog det minsta bekymret men vägkanterna är ju oftast inte att lite på, trasiga och stora hål här och var. Plus att dom så kallade brunnarna är stora som en gästtoalett i storlek och att gallret på dem är så att både cyklist och cykel lätt kan ramla igenom 😉

Patong har varit ett utflyktsmål vi besökt lfera gånger av olika anledningar och inte bara för att det är syndens näste numro ett 😉 Nej, vi har varit där enbart dagtid så så mycket synd har det inte varit tal om. Klart är dock i Patong finns det ett helt annat BBC är det vid är vana vid att bokstäverna står för – här är det Bad Boys Club 🤭

Thailand är som musik för själen

JAG BÖRJAR SOM sagt dagarna med stavgång tidigt på morgonen. Enligt mig är det den bästa tiden att uppleva Thailand. Dels är inte butikerna som trängs och gärna ställer ut sin varor och produkter så att man med nöd och näppe kan passera. Det finns ju väldigt sällan trottoarer och skulle det finnas så står det stora betongpelare mitt i 😉

Nåja, eftersom alla butiksägare sover så är det heller inga hugade köpare/kunder som står i vägen så faktum är att först då ser man hur det egentligen ser ut utefter gatan. Är det stängt så är det man får gärna känslan att det aldrig är stängt men några timmar varje natt så…

Man anar att thailändare är ett ärligt folk för det här låset kan man förmodligen dyrka upp med en hårnål som storebrorsorna alltid gjorde på lillasyrrans dagbok då det begav sig.

Thailändaren är också noga med att varje dag blidka andarna. Det må vara stora pampiga andehus eller som här på berget en mycket enklare variant…

Man ställer ut både mat och dricka och anden vill väldigt gärna ha sugrör i vätskan. Det går inte att undvika men både hundar och katter tar för sig av det inte anden orkar 😉

Varje morgon möter jag också munkar som är ute på ”tiggarstråk”. Dom har en sorts gryta hängande runt halsen som förmodligen håller maten varm tills dom återvänt till klostret med gåvorna…

Med risk för att vara tjatig så är nog thailändare det snällaste, gladaste och mest fantatiska människor jag vet. Jag mötte en man som sorterade mogronens fångst av fisk som jag frågade om jag fick fota. Jag hade tänkt att ta ett foto på lådan där alla fiskar trängdes men han fiskade snabbt som ögat upp den största fisken och gav mig ett leende som jag levde på hela dagen…

När jag går längs stranden, mest Karon Beach, så ser jag varje morgon fiskarna antingen på stranden sorterandes sin fångst eller hur han i en vinglig lite båt, det finns ingen plats att sitta på, håller på att hala in sina fiskenät…

Och när restaurangen är stängd dugen den gott som parkering 😉

Let’s Take a Walk on The Beach

NÄR KLOCKAN SKRÄLLER vid 04.30 tänker jag först – Nämen nu får du väl ändå ge dig Angela! Men när jag väl lämnat sänghalmen (sängen är för övrigt stenhård så egentligen är det en gåva till ryggen att få stiga upp) och kommit ner för alla trappor och gått rakt in i väggen 😉 Ja, det är så det känns när man kommer från det svala rummet rakt ut i verklighetens 28 graders värme men man vet ju att det ändå är dagens lägsta temperatur så det gäller att passa på.

Jag brukar börja vid ”vår” strand Kata Beach…

Häromdagen tänkte jag variera mig lite så jag fortsatte helt enkelt och tänkte snart kommer det nog ännu en strand. Det gjorde det, en liten sådan men jag tycker inte att det är storleken som är avgörande 😉 Kata Noi Beach tror jag bestämt att den hette.
Jag hamnade mitt in i ett yogapass men kunde tassa förbi utan att störa…

Det gick inte att gå längre så…

Jag gick tillbaka en bit och hittade en ruskig backe som blev lite frestande för att jag få upp lite flås – det fick jag kan jag lova. Badade i svett när jag var uppe men det visade sig snart att det lönade sig på mer än ett sätt. En magnifik utsikt – ögonens sätt att massera hjärnan…

Ja, när jag väl var nere på ”plattmark” igen blev valet inte lätt…

Jag brukar avsluta vid Karon Beach som är den största stranden häromkring. Jag mötte bland annat fiskare som sorterade sin fångst för att sedan ge sig av till restaurangerna runt omkring för att sälja fisken…

Man får beundra thailändarnas företagssamhet, jag tror ingen av dem kan stava till ledighet, semester och lata sig. Man kan massera medan man tvättar turisternas byk, som man sedan skäms, när man ska hämta den väldoftande och strukna tvätten och betala för tjänsten. Det gör i alla fall jag!

Eller så säljer man bensin till alla miljoner mopedburna ur literflaskor. Att G är borttappat gör inget alla förstår…

När jag är ute så tidigt så träffar jag i stort sett bara thailändare. Eftersom man inte lagar någon mat hemma så köper man det på vägen till jobbet. Det är oftast damer med vagnar som har vad som krävs för att kunna tillaga mat vars doft förför mig när jag passerar lagom hungrig efter någon mils stavgång 😉

Och appropå temat Man måste ingenting så har den här palmen, med bladen bara ut åt sidorna, anammat det till fullo 😉

Sometimes I feel good

JUST NU KÄNNER jag så utan tvekan! Det är svårt att hitta något att klaga på om man inte ger sig den på att finna något vill säga. Jag föredrar att inte anstränga mig på den punkten 😉

Det vore överdriviet att påstå att det är fullt ös, för det mesta har vi det lugnt och skönt vid poolen och pulsen stiger endast något då vi ger oss iväg på mopparna. Inte så mycket för att det är vänstertrafik och att man kan man snacka om fullt ös medvetslös i trafiken hela tiden. Utan mer för att man måste ha full koncentration precis hela tiden för här kan man inte slappna av en sekund. Man blir omkörd på insidan och förresten ”alla” sidor och det är inte sällan man möter en lastmoppe, med lasten på sidan, som kör högertrafik eftersom ”man” inte ska så långt, bara några hundra meter eller så, för att leverera något till butik eller restaurang 🤪
Men min uppfattning är ändå att det fungerar fantastiskt bra trots den kaos som vi västerlänningar tycker att trafiken mest liknar. Man tar det lugnt och tänker över varje mannöver, speciellt västersidan när man kommer ur en rondell, så verkar det faktiskt som om thailändarna tar stor hänsyn. Och när man möter en turistbuss på en väg som mest liknar en asfalterad kostig gäller det att ha tungan i rätt mun…

Vi ligger ju såklart inte bara vid poolen utan vi tar oss ner till vår fina strand och slänger oss i Indiska Oceanen också…

Jag brukar tillbringa en stund på vår balkong, med utsikt över poolområdet, en stund innan vi ger oss av för lite middag frampå förkvällen. Solnedgången är utan tvekan finast vid stranden men inte helt utan mysfaktor från balkongen heller…

Oftast, eller om sanningen ska fram alltid med undantag för en gång, går jag ut ensam i ottan på morgonmotion med stavgång. Men som sagt ett undantag gjordes då jag fick med nådige herrn på en morgonrunda. Om det var för att han inte ville släppa iväg mig ensam på moppen över till Patong ska jag låta vara osagt men vi kom i väg tidigt, redan vid 06-snåret, för att inta Patong Beach för morgonens motionsrunda…

Sedan var det ju det där med att man inte måste någonting

Borde faktiskt…

BLOGGA OM INTE för andras skull så för min egen! Men jag är så himla lat, rent ut sagt, och njuter av varje sekund när jag inga krav har på mig. Fast jag vet ju att det kommer en dag, snart nog, då man vill kunna ”gå tillbaka” och se samt läsa hur bra man kan ha det!

Vi har nu avverkat halva tiden, två veckor, av vår drömsemester. Jisses vad tiden går fort! Vi har mellan 31 och 34 grader varmt varje dag. Så faktum är att det blir mycket häng vid poolen för att snabbt kunna svalka av sig 😀

Vi hyr såklart moppar, det gör vi ju alltid, för att få lite frihet. Det är mysigt att kunna köra runt lite man måste bara vara lite försiktig eftersom det är vänstertrafik 🤨

Jag brukar försöka hålla igång lite trots att vi är på semester. Stavgång tidigt på morgonen är både mysigt och trevligt. Man får uppleva ett stycke Thailand där inte så många turister är med och styr bilden. Stranden är nästan tom, den är faktiskt aldrig riktigt tom även tidigt på morgonen, alla affärer och restauranger är stängda och ger en helt annan gatubild…

Det finns ett gym på hotellet, ganska litet men man klarar sig, som jag tar till när jag inte har lust att stavgå. Jag har med mig mitt gummiband så det behöver inte gå någon nöd på mig…

Vår strand, Kata Beach, är inte så stor men fin och den räcker för vår del 😉

I bland är Världen väldigt liten! Vi träffade Maria och Björn. Så himla kul, vi har inte setts sedan hon slutade på GP och det var före mig. Nåväl, nu bestämde vi att det skulle bli en träff när vi kom hem och våren börjar ankomma…

Konstaterade att det i år är femton år sedan vi var här första gången. Då hade våra två fattiga studenter till avkommor sparat ihop respengar för oss båda till 50-års present till mig. En fantastisk resa och upplevelse som lockat oss tillbaka många gånger sedan dess…

Vi känner ju alla till den bredkäftande grodan som ”aldrig blir sjuk” och som verkligen inte behöver använda solskydd för det har hon aldrig behövt tidigare. Inga namn men jag kan ju säga som så att hon blev så illa däran av diarré och magsjuka samt en rygg och armar som mer eller mindre blev solbrännskadade! Den värsta brännan uppstod under en dags moppetur – då man inte känner att det bränner på i vinddraget! Nåväl det blev ”sjuksängen”…

Det ryktas att hon kände sig som det virrvarr elledningarna har…

Mitt i veckan

ONSDAG OCH MITT i veckan drar vi in till staden med buss. Hoppar av vid Nils Ericson-terminalen och traskar sedan hela Avenyn upp till Götaplatsen och Göteborgs Stadsteater.
Där, på trappan till Stadsteatern, mötte vi upp med Ingegerd och Roland.
Först gick vi till en liten restaurang som Roland kände till mycket väl och fick oss en fika så vi kunde prata en stund innan föreställningen började.

1_traffas

Vi träffades i höstas och var på revy i Lerum och lovade då varandra att nu får det inte dröja en evighet tills vi ses nästa gång! Av någon anledning blir det ju nästan alltid så – att det går en evighet till nästa gång. Men nu blev det bara några månader och det är ju mer lagom.

Woffegubben hittade en rolig teaterföreställning som heter ”Var god dröj” som han föreslog att vi skulle se tillsammans. Sagt och gjort så det blev en en trevlig kväll så här mitt i veckan. Vi är ju fritidsforskare (läs pensionärer) hela sällskapet så då kan man ju vara ute och slarva så här 😉 Föreställningen var hysteriskt rolig och vi fick tänjt ut mungipor rejält och skrattmusklerna kommer säkert att kännas av i morgon.

Vi fick bra platser på balkong som vi hittade fram till utan att gå vilse 😉

2_platser

01.vargoddroj_kampanjbild_press_fotoaorta_2016-17

Så nu är det bara att fundera ut vad vi ska ha för anledning att träffas nästa gång!

En härlig vecka

LEON OCH JAG bodde en vecka på Getterön i Varberg i husvagnen. Det var den första veckan i augusti och både den ömma modern och faderns semestrar var slut så vi bestämde att förlänga sommaren en vecka.

Och sommaren kom verkligen! Det var den första veckan på hela sommaren med sol och värme hela veckan. Morfar ”fick inte” vara med förrän arbetsveckan var slut (men han kom på torsdag) så det vara bara jag och Leon 😉

Det blev förstås mycket strandhäng med bad och annat kul när nu vädret var som det var…

1_godmorgon

Humöret var förstås på topp…

1_lekparken

Som vanligt gick det inte många minuter förrän en ny kompis var hittad – här på campingens lekplats.

2_blanka

Blanka, som står i Femte Vik, hade vi inte träffat sedan förra sommaren så det blev ett kärt återseende.

3_doppatarna

Det gäller att kolla om det är badtemperatur!

4_bada

Vilket det förstås var – hela veckan 😉

5_middag

Lite mat i magen är inte fel förstås. Om det sedan blir spagetti med köttfärssås så gör ju det inget 😉

6_vattenlek

Som sagt, det blev mest bad och lek på stranden hela veckan lång…

7_cykeltill-Varberg

Men vi cyklade hela vägen in till Varberg flera gånger. Han är så duktig på att cykla på egen hand!

8_pannkakor

När morfar kom blev det så klart pannkakor till middag! Tror väl nå’n det 😉

Vi fick en helt fantastisk vecka och det var underbart att det blev så fint väder. Leon ville så gärna åka till Getterön och jag med såklart så det kändes som högsta vinsten med att vädret blev så fint. Det var förta veckan på hela sommaren som vädret höll i sig så länge…

Andra bullar

RYGGVÄRKEN HAR SOM sagt återvänt till min förtvivlan – det har ju ändå varit skapligt i flera veckor. Men, jag kan fortfarande vända mig i sängen utan att ta till hela kroppen till hjälp. Det gör ju så klart att jag sover bättre än det som alldeles för lång tid varit normalt för mig. Till råga på allt elände var knäet ändå värre i dag. Kan nu knappt böja benet innan jag mjukat upp mig på morgonkvisten. Slutgnällt!

Woffegubben frågade helt oväntat, när vi frukosterat en lång stund och njutit så där som man gör på helgerna när tiden finns, ska vi ta en cykeltur?
Ja, svarade jag (för jag måste ju trots alla smärtor ändå försöka hålla mig i gång) det hade varit trevligt!
Bra sade Woffe för jag har en påse med bullar…
Inte en chans svarade jag! Jag fixar fikat och du kokar kaffe – basta! (Jag försöker få Woffe på bättre tankar när det gäller matvanor när jag nu ändå ”håller” på med mig själv 😉

Så jag snabbade mig att tillreda omelettrullar och Woffe kokade kaffe…

1_andrabullar

Så till slut var det dags att ge sig av…

2_tillslut1

3_dags

Tyvärr ingen värme men solen lös ju åtminstone 😉

Färden gick till Sävenåns Naturreservat. Vi försöker titta till där någon/några gånger per år men i dag var det första tillfället för året…

4_saveans1

Vi blev positivt överraskade med att man håller på för fullt och bygger nya spångar och broar. Kul att det underhålls för det är ett riktigt paradis!

5__saveans2

Normalt brukar vi titta in här tidigare och möta blåsipporna som finns i stor mängd men det var givetvis över för i år. Det fanns dock lite annat att njuta av…

6_gult

Ja, det är så ini vassen fint här och fåglar kvittrar i otalig mängd så det är en ren njutning. Vi var såklart inte ensamma utan mötte massor av folk som precis som vi är ute för att njuta…

7_inivassen

8_fint

Och bruset från Säven som på vissa ställen rent av forsar öronbedövande fram är också ljuvlig…

9_brusar

Vi brukar alltid fika på samma ställe varje, en stor sten mitt i den som mest forsande av Säveån, men i år valde vi bänkar som stod placerade så att solen värmde upp…

10_fika1

11_fika2

Jodå, omelettrullen slank ner men sedan kom frågan om var bullarna var 😉 Stackars Woffegubben – inga bullar med!

Det blev en fin söndag trots att kylan och ganska stark vind…

12_finsondag

Det blev en ganska simpel och snabblagad middag i dag bestående av kotletter och broccolisallad samt grönsallad…

13_simpelmiddag

Som, med risk för att vara tjatig, så klart avnjöts i kuvösen 😉

14_ikuvosen

Apropå

SMÄRTA OCH GNÄLL så var jag i går på en smärtklinik. Min fantastiska doktor, som jag går hos för min rygg, tyckte på senaste återbesöket att jag inte skulle gå omkring med ständig smärta och ville att jag skulle testa om en smärtklinik kunde göra något för mig.

Så, efter lång väntan och en viss del av godkännande som patient, så var det alltså dags. Körde hemifrån med en stor del av fjärilar i magen eftersom jag blev godkänd som patient, vilket innebär att man fyller i en mycket ingående dokumentation om sitt hälsotillstånd samt en ”dagbok” där man graderar smärtan under en period. Den här skickade jag ju in innan jag fick ryggblockaden eftersom jag då inte ens visste när den skulle ske. Det innebär alltså att jag kommer dit med minimal smärta och inte på långa vägar det ”tillstånd” som dokumentationen förtäljer.
Men, jag kan ju bara berätta som det är och bli hemskickad igen – tänkte jag!

Jag började dagen med att avboka mitt inbokade crossfit-pass eftersom jag fick lite Ågren över om jag skulle hinna. Var inbokad 10.00 på Smärtcentrum och CF-passet är 13.00. Man måste avboka två timmar innan och jag tänkte att det kan nog gå åt skogen…

Jag irrade omkring en god stund innan jag hittade men så frågade jag mig fram och till slut och hittade dit jag skulle 😉
Fick vänta en stund efter utsatt tid innan det blev min tur. Men vilken mottagning jag fick! Doktorn bad om ursäkt för att fått vänta! Han hade också koll på att jag varit där lite tidigare och väntat ganska länge!? Men jag förklarade att det berodde på att jag inte var säker på att hitta 😉

För att göra en lång historia kort så blev jag väldigt väl mottagen och han, doktorn, både lyssnade noga på min ”story” och gjorde en noggrann undersökning.
Resultatet blev att vi nu ska testa en annan medicin så vi får se.

Doktorn var lite missnöjd över mitt blodtryck, övertrycket var för högt, så han ville att jag skulle kolla upp det vidare hemma på vårdcentralen. Han vill också att jag skulle beställa tid hos ”min” doktor för att diskutera vidare med medicineringen.

När jag gick ut från smärtkliniken visade det sig att med lite god vilja skulle jag hinna med crossfitpasset i alla fall så jag bokade på snabbt på väg till parkeringen 😉

Väl hemma hann jag kasta i mig lite mat, byta till gymkläder och sedan i väg…

20150522CF

Nåja…löpträning är ju tyvärr numera inget jag klarar men jag brukar ro istället och så fick det bli i dag också 😉 Sju kilometer rodd och resten gick fint – eller jag fint och fint! Var helt slut efteråt men kände mig nöjd!

Hemma igen efter träning var det dags för middag som blev Gorgonzolabiffar med blomkålssallad…

1_gorgonzolabiffar

2_blomkalssallad

Hekt OK men lite svårstekta då färsen inte höll ihop…

3_OKmensvarstekt

I dag var jag tyvärr mindre nöjd! Ryggvärken är på samma nivå som innan ryggblockaden och träningsvärken från gårdagens pass är helt outstandning. Nacken känns som om jag har en nackspärr, vaderna är goa också och knäet tar livet av mig!

Så det mest ansträngande som skett här i dag är kålpuddingen jag lyckades prestera till middag…

2_vitkal

3_blandfars

4kalpa

Lite riven smakrik ost överst…

5_rivenost

När jag ändå var i farten fixade jag resten av vitkålen som jag stuvade…

6_ifarten

Kålpuddingen och sallad serverades förstås i kuvösen…

7_kuvosen

Man kan konstatera att även om löksäsongen, pga kylan, varit lång börjar den nu nå sitt slut…

1_dentidsomvar

Och även om knäet nu inte tillåtit någon fysisk aktivitet i trädgården så kunde inget hindra mig från att sitta på ljugarbänken. Där kan man konstatera att innan Tulpanträdets stora fantastisk blad slagit ut till fullo så kan man faktiskt se Blodplommonträdets röda blad…

8_ljugarbanken

Magiskt

I FREDAGS MORSE var det 18 grader varmt redan när jag skulle cykla hemifrån strax före 05.00!

Det är ta mig tusan helt magiskt och hittills har sommaren varit som en enda jättestor godispåse med bara sådant godis som man gillar 😉
Nu gäller det att bränna fast dessa minnen och bilder när stormarna snart yr kring öronen och regnet står som spön i backen…

Jag ska minnas alla kossor som jag pratar med när jag cyklar förbi dem, och alla kissar som är ute i ottan som jag ibland får klinga på så att dom hör mig, samt hästarna och för att inte tala om alla rådjur, rävar och grävlingar som jag ser och möter. I bland på nära håll så att jag får stanna till och ibland ute på ängarna…

Med solen i ryggen och näst intill vindstilla, i alla fall på morgonen, kan det inte bli annat än fantastiskt!

Som en enda stor godispåse…