Mitt i veckan

ONSDAG OCH MITT i veckan drar vi in till staden med buss. Hoppar av vid Nils Ericson-terminalen och traskar sedan hela Avenyn upp till Götaplatsen och Göteborgs Stadsteater.
Där, på trappan till Stadsteatern, mötte vi upp med Ingegerd och Roland.
Först gick vi till en liten restaurang som Roland kände till mycket väl och fick oss en fika så vi kunde prata en stund innan föreställningen började.

1_traffas

Vi träffades i höstas och var på revy i Lerum och lovade då varandra att nu får det inte dröja en evighet tills vi ses nästa gång! Av någon anledning blir det ju nästan alltid så – att det går en evighet till nästa gång. Men nu blev det bara några månader och det är ju mer lagom.

Woffegubben hittade en rolig teaterföreställning som heter ”Var god dröj” som han föreslog att vi skulle se tillsammans. Sagt och gjort så det blev en en trevlig kväll så här mitt i veckan. Vi är ju fritidsforskare (läs pensionärer) hela sällskapet så då kan man ju vara ute och slarva så här ;-) Föreställningen var hysteriskt rolig och vi fick tänjt ut mungipor rejält och skrattmusklerna kommer säkert att kännas av i morgon.

Vi fick bra platser på balkong som vi hittade fram till utan att gå vilse ;-)

2_platser

01.vargoddroj_kampanjbild_press_fotoaorta_2016-17

Så nu är det bara att fundera ut vad vi ska ha för anledning att träffas nästa gång!

En härlig vecka

LEON OCH JAG bodde en vecka på Getterön i Varberg i husvagnen. Det var den första veckan i augusti och både den ömma modern och faderns semestrar var slut så vi bestämde att förlänga sommaren en vecka.

Och sommaren kom verkligen! Det var den första veckan på hela sommaren med sol och värme hela veckan. Morfar ”fick inte” vara med förrän arbetsveckan var slut (men han kom på torsdag) så det vara bara jag och Leon ;-)

Det blev förstås mycket strandhäng med bad och annat kul när nu vädret var som det var…

1_godmorgon

Humöret var förstås på topp…

1_lekparken

Som vanligt gick det inte många minuter förrän en ny kompis var hittad – här på campingens lekplats.

2_blanka

Blanka, som står i Femte Vik, hade vi inte träffat sedan förra sommaren så det blev ett kärt återseende.

3_doppatarna

Det gäller att kolla om det är badtemperatur!

4_bada

Vilket det förstås var – hela veckan ;-)

5_middag

Lite mat i magen är inte fel förstås. Om det sedan blir spagetti med köttfärssås så gör ju det inget ;-)

6_vattenlek

Som sagt, det blev mest bad och lek på stranden hela veckan lång…

7_cykeltill-Varberg

Men vi cyklade hela vägen in till Varberg flera gånger. Han är så duktig på att cykla på egen hand!

8_pannkakor

När morfar kom blev det så klart pannkakor till middag! Tror väl nå’n det ;-)

Vi fick en helt fantastisk vecka och det var underbart att det blev så fint väder. Leon ville så gärna åka till Getterön och jag med såklart så det kändes som högsta vinsten med att vädret blev så fint. Det var förta veckan på hela sommaren som vädret höll i sig så länge…

Andra bullar

RYGGVÄRKEN HAR SOM sagt återvänt till min förtvivlan – det har ju ändå varit skapligt i flera veckor. Men, jag kan fortfarande vända mig i sängen utan att ta till hela kroppen till hjälp. Det gör ju så klart att jag sover bättre än det som alldeles för lång tid varit normalt för mig. Till råga på allt elände var knäet ändå värre i dag. Kan nu knappt böja benet innan jag mjukat upp mig på morgonkvisten. Slutgnällt!

Woffegubben frågade helt oväntat, när vi frukosterat en lång stund och njutit så där som man gör på helgerna när tiden finns, ska vi ta en cykeltur?
Ja, svarade jag (för jag måste ju trots alla smärtor ändå försöka hålla mig i gång) det hade varit trevligt!
Bra sade Woffe för jag har en påse med bullar…
Inte en chans svarade jag! Jag fixar fikat och du kokar kaffe – basta! (Jag försöker få Woffe på bättre tankar när det gäller matvanor när jag nu ändå ”håller” på med mig själv ;-)

Så jag snabbade mig att tillreda omelettrullar och Woffe kokade kaffe…

1_andrabullar

Så till slut var det dags att ge sig av…

2_tillslut1

3_dags

Tyvärr ingen värme men solen lös ju åtminstone ;-)

Färden gick till Sävenåns Naturreservat. Vi försöker titta till där någon/några gånger per år men i dag var det första tillfället för året…

4_saveans1

Vi blev positivt överraskade med att man håller på för fullt och bygger nya spångar och broar. Kul att det underhålls för det är ett riktigt paradis!

5__saveans2

Normalt brukar vi titta in här tidigare och möta blåsipporna som finns i stor mängd men det var givetvis över för i år. Det fanns dock lite annat att njuta av…

6_gult

Ja, det är så ini vassen fint här och fåglar kvittrar i otalig mängd så det är en ren njutning. Vi var såklart inte ensamma utan mötte massor av folk som precis som vi är ute för att njuta…

7_inivassen

8_fint

Och bruset från Säven som på vissa ställen rent av forsar öronbedövande fram är också ljuvlig…

9_brusar

Vi brukar alltid fika på samma ställe varje, en stor sten mitt i den som mest forsande av Säveån, men i år valde vi bänkar som stod placerade så att solen värmde upp…

10_fika1

11_fika2

Jodå, omelettrullen slank ner men sedan kom frågan om var bullarna var ;-) Stackars Woffegubben – inga bullar med!

Det blev en fin söndag trots att kylan och ganska stark vind…

12_finsondag

Det blev en ganska simpel och snabblagad middag i dag bestående av kotletter och broccolisallad samt grönsallad…

13_simpelmiddag

Som, med risk för att vara tjatig, så klart avnjöts i kuvösen ;-)

14_ikuvosen

Appropå

SMÄRTA OCH GNÄLL så var jag i går på en smärtklinik. Min fantastiska doktor, som jag går hos för min rygg, tyckte på senaste återbesöket att jag inte skulle gå omkring med ständig smärta och ville att jag skulle testa om en smärtklinik kunde göra något för mig.

Så, efter lång väntan och en viss del av godkännande som patient, så var det alltså dags. Körde hemifrån med en stor del av fjärilar i magen eftersom jag blev godkänd som patient, vilket innebär att man fyller i en mycket ingående dokumentation om sitt hälsotillstånd samt en ”dagbok” där man graderar smärtan under en period. Den här skickade jag ju in innan jag fick ryggblockaden eftersom jag då inte ens visste när den skulle ske. Det innebär alltså att jag kommer dit med minimal smärta och inte på långa vägar det ”tillstånd” som dokumentationen förtäljer.
Men, jag kan ju bara berätta som det är och bli hemskickad igen – tänkte jag!

Jag började dagen med att avboka mitt inbokade crossfit-pass eftersom jag fick lite Ågren över om jag skulle hinna. Var inbokad 10.00 på Smärtcentrum och CF-passet är 13.00. Man måste avboka två timmar innan och jag tänkte att det kan nog gå åt skogen…

Jag irrade omkring en god stund innan jag hittade men så frågade jag mig fram och till slut och hittade dit jag skulle ;-)
Fick vänta en stund efter utsatt tid innan det blev min tur. Men vilken mottagning jag fick! Doktorn bad om ursäkt för att fått vänta! Han hade också koll på att jag varit där lite tidigare och väntat ganska länge!? Men jag förklarade att det berodde på att jag inte var säker på att hitta ;-)

För att göra en lång historia kort så blev jag väldigt väl mottagen och han, doktorn, både lyssnade noga på min ”story” och gjorde en noggrann undersökning.
Resultatet blev att vi nu ska testa en annan medicin så vi får se.

Doktorn var lite missnöjd över mitt blodtryck, övertrycket var för högt, så han ville att jag skulle kolla upp det vidare hemma på vårdcentralen. Han vill också att jag skulle beställa tid hos ”min” doktor för att diskutera vidare med medicineringen.

När jag gick ut från smärtkliniken visade det sig att med lite god vilja skulle jag hinna med crossfitpasset i alla fall så jag bokade på snabbt på väg till parkeringen ;-)

Väl hemma hann jag kasta i mig lite mat, byta till gymkläder och sedan i väg…

20150522CF

Nåja…löpträning är ju tyvärr numera inget jag klarar men jag brukar ro istället och så fick det bli i dag också ;-) Sju kilometer rodd och resten gick fint – eller jag fint och fint! Var helt slut efteråt men kände mig nöjd!

Hemma igen efter träning var det dags för middag som blev Gorgonzolabiffar med blomkålssallad…

1_gorgonzolabiffar

2_blomkalssallad

Hekt OK men lite svårstekta då färsen inte höll ihop…

3_OKmensvarstekt

I dag var jag tyvärr mindre nöjd! Ryggvärken är på samma nivå som innan ryggblockaden och träningsvärken från gårdagens pass är helt outstandning. Nacken känns som om jag har en nackspärr, vaderna är goa också och knäet tar livet av mig!

Så det mest ansträngande som skett här i dag är kålpuddingen jag lyckades prestera till middag…

2_vitkal

3_blandfars

4kalpa

Lite riven smakrik ost överst…

5_rivenost

När jag ändå var i farten fixade jag resten av vitkålen som jag stuvade…

6_ifarten

Kålpuddingen och sallad serverades förstås i kuvösen…

7_kuvosen

Man kan konstatera att även om löksäsongen, pga kylan, varit lång börjar den nu nå sitt slut…

1_dentidsomvar

Och även om knäet nu inte tillåtit någon fysisk aktivitet i trädgården så kunde inget hindra mig från att sitta på ljugarbänken. Där kan man konstatera att innan Tulpanträdets stora fantastisk blad slagit ut till fullo så kan man faktiskt se Blodplommonträdets röda blad…

8_ljugarbanken

Magiskt

I FREDAGS MORSE var det 18 grader varmt redan när jag skulle cykla hemifrån strax före 05.00!

Det är ta mig tusan helt magiskt och hittills har sommaren varit som en enda jättestor godispåse med bara sådant godis som man gillar ;-)
Nu gäller det att bränna fast dessa minnen och bilder när stormarna snart yr kring öronen och regnet står som spön i backen…

Jag ska minnas alla kossor som jag pratar med när jag cyklar förbi dem, och alla kissar som är ute i ottan som jag ibland får klinga på så att dom hör mig, samt hästarna och för att inte tala om alla rådjur, rävar och grävlingar som jag ser och möter. I bland på nära håll så att jag får stanna till och ibland ute på ängarna…

Med solen i ryggen och näst intill vindstilla, i alla fall på morgonen, kan det inte bli annat än fantastiskt!

Som en enda stor godispåse…

Borde orda lite

NÄR JAG BESTÄMDE mig för att skriva om min gastric sleeve-operation var det i mångt och mycket för att jag själv hade enorm nytta av andras berättelser just genom att dom bloggat om det.

Det var en lång process att ta det beslutet mest för att det finns människor som är helt oförstående och rent av elaka i attityder och kommentarer. Samt det faktum att jag inte valde att berätta ens för familjen (Woffegubben undantagen) förrän i sista stund.

Visst, jag skrev lite grand i början men sedan har det varit tyst som i graven.
Och det beror på att jag har mått och mår så himla bra!
Så…det finns liksom inget att skriva om, inget jag kan dela med mig till människor som går i tankarna på en operation. Jag vet ju, genom alla bloggar jag läste igenom innan, att det inte är alla förunnat att gå helt problemfri genom en gastric sleeve.

Jag har varit befriad från alla elaka kommentarer – tvärtom måste jag säga!

Jag ser bara fördelar med min operation! Det finns bara en sak jag kan ångra och det är att jag inte tog detta beslutet tidigare. Jag står ju ändå med ena foten i graven och borde gjort detta tidigare så jag kunde njutit längre ;-)

Sedan sticker jag inte under stol med att jag varit besviken över att det går långsamt med viktnedgången. Men den fasen har gått över och nu njuter jag av de få gram som försvinner. Summerar man det hela så är det klart ett dyrt pris med tio laxar per kilo men jag hoppas förstås att det ska fortsätta om så långsamt ;-)
Det sägs i dokumentationen om gastric sleeve att viktnedgången pågår under ett år Oefter operation – så jag har ju några månader till på mig ;-)

Det är obeskrivligt skönt att njuta av mat och att faktiskt bli mätt och nöjd! Inte som innan när god mat serverades och det blev lite till och lite till för att det var så himla gott.
Jag har ju dessutom, och det är nog en av det största vinsterna, blivit ”normal”. Äter frukost när det är frukost och inte vid tolv – ett-tiden som innan. Sex mål om dagen är idealiskt för mig, frukost, mellenmål, lunch, mellanmål, middag och sist kvällsmat.
Det händer så klart att det brister i bland men jag har slutat hänga upp mig på det och ser till att jag får i mig mina sex mål oberoende vad klockan säger.

Inget sötsug finns men det var i och för sig inget problem innan heller. Däremot kunde jag bli sugen innan och det blir jag aldrig nu ;-) Oftast blev det då någon god ost och lite kex istället för kakor och annat godis. Nu, när jag köper hem dessertostar slutar det med att dom åker i komposten. Det tar nog lite tid inan man lär sig ”doseringen” på inköpen.

Även om det hittills bara rör sig om tio kilo i viktminskning så märker jag stor skillnad på rörligheten och för att inte tala om alla kläder som är för stora.

Jag ryser av blotta tanken på vad jag gått igenom med alla soppfaser och förhoppningar som fötts varje gång! Jag gick visserligen ned mer i vikt av dem än jag gjort hittills men livskvaliten under tiden faserna pågick – och ångesten som uppstod när man var tillbka på utgångsvikten igen. Att därefter påbörja en ny fas av soppor – usch…
Jag är så glad att inte behöva återvända dit!

Jag har fortfarande kläder, inköpta efter soppdieterna, som jag inte kommer i – ännu är jag tuff nog att säga ;-)

Några, väldigt få faktiskt, bakslag har jag upplevt med maten. För det mesta när jag har ätit för fort, tror jag i alla fall?
En dag fick jag dumpningar efter varje måltid, vet inte vad det berodde på just den dagen. Kanske är kroppen upp och ner utan att man känner det på annat sätt än just genom måltiderna, vad vet jag? Det är obehagligt men går som tur är fort över. De få gånger det har inträffat har jag haft turen att befinna mig hemma.
Det har också hänt att jag ätit aningens för mycket vid något enstaka tillfälle men jag gissar att det där handlar om erfarenhet.

Tyvärr, för att allt har gått så bra, så har jag nog inte varit till något stöd för någon geom bloggandet men skulle någon ställa frågan så skulle jag inte tveka en sekund om att rekommendera en gastric sleeve-operation!

Det finns misstankar om att jag eventuellt har ökat lite i vikt nu under semestern ;-)
På tisdag är det vägdags så då jag svart på vitt…?
Om så är fallet så är jag inte direkt överraskad – det har varit god mat, visserligen normala, för mig, portioner och för att inte nämna öl som det pimplats en del ;-)
Av praktiska skäl har det blivit en aningens för mycket kolhydrater genom bröd och potatis. Normalt är jag ju mycket sparsam med just kolhdrater. Men det är bara att ta nya friska tag när normalläge råder igen.

Semestern är till ända och på måndag blir det gruvan igen! Vi har två veckor till i augusti att se fram emot samt faktiskt några få dagar i juli då ”tyska invationen”, dvs Woffegubbens syskon, anländer till Gråbo ;-)
Så, även om jag inte gillade dessa två tidiga veckor av semestern, så finns det lite kvar att längta till.

Av längtan

NÅGONSTANS DJUPT DÄRINNE finns en bild som aldrig försvinner och någonstans inom mig står en dörr på glänt.

I dag öppnade jag den på vid gavel och tog årets härligaste promenad – som jag längtat…!

Med blå himmel, solsken och en pirrande känsla av förväntan kändes det som jag vaknade för första gången i år ;-) Och inte bara jag – Getterön tycks släppa vintern…

Jag var nästan ensam med undantag för två fiskare och förstås massor av fåglar ;-)

Långt där borta…

Känslan över att vara här och nu går inte att förstå om man inte älskar detta ;-)

Nä, den sinnesro och livskvalitet jag känner här mitt på jorden mitt under solen, går inte att förklara den måste upplevas…

Man blir glad. I hela kroppen…

Fri som fågeln är en känsla som slår mig!

Hemma...

JAG ÄR NU hemma igen efter några spännande dagar i Stockholm. Jag har bott hos barnen, Anna och Oskar, och blivit så väl omhänderatagen. Och även av av fyrbeningarna förstås ;-)

Jag har alltså gjort en gastric sleeve-operation på en privat klinik i Stockholm och har återhämtat mig några dagar hos barnen innan jag i dag åkte hem i dag. Jag snodde förresten med mig Boris hem ;-)

Jag har funderat på om jag verkligen skulle dela detta med alla men kommit fram till att jag faktiskt ska det. Det är ju inte så att jag vill hålla det hemligt – förhoppningsvis kommer ju min omgivning att märka det så småningom ;-)
Anledningen är snarare att jag inte orkat ta tag i den här biten med att offentliggöra detta mest på grund av att vissa människor helt enkelt är elaka och okunniga om vad en sådan här operation egentligen är och betyder.
Många tror och tycker att det är fel och oriktigt och att det är operationen i sig som gör att man går ner i vikt.
Inget kan vara mer fel för det är nog något av det mest jobbiga jag har framför mig – att lära mig behärska det här med matintagen. Det är ju så klart det som inte funkat innan heller, annars hade jag ju inte befunnit mig där jag i dag är.

Men nu ”öppnar” jag och delar med mig av detta och hoppas att andra som går i samma tankar ska få nytta av det. Det är nämligen så jag själv upplevt den här resan. Visst, det finns fakta att läsa om vad en gastric sleeve-operation innebär men det är genom bloggar som jag fått den mesta nyttan och kunskapen.

Från och med i onsdags började alltså mitt nya liv ;-) Den dagen var i och för sig inget vidare men jag hämtade mig snabbt och kom i kapp mina kamrater som operarades samtidigt. Jag var i och för sig sist i ”kön” på tisdagens operationer så det skiljde alltså ända upp till 7-8 timmar mellan mig och den som gick in först på operation.

Men jag hämtade mig som sagt under onsdagskvällen och på torsdagen var jag faktiskt så pigg vid utskrivningen så jag hade tänkt mig en promenad ner till T-centralen. Då ringde dock Anna precis och blev tvärförbannad och beordrade mig att ta en taxi… Någon gång under tonåren försvann det där med att det är föräldrarna som uppfostrar barnen till tvärtom ;-)

Väl hemma, i Upplands Väsby, tog Oskar emot mig och jag kände mig stark. Tog en liten promenad med Boris i sakta mak för vädret var ju helt ljuvligt med en strålande sol. Dock ska det nämnas att nu går Boris fortare än mig ;-)

Tanken var att jag skulle stanna till lördag men både Anna och jag, för all del, tyckte att jag var så pigg så vi bokade ny biljett och vid 13-tiden bar det av hemåt.

Det har gått bra med ”maten” ända sedan jag kom hem. Eller ja, mat och mat är väl att ta i för nu ska jag ”gå” på flytande kost i 10-14 dagar så att magen får vänja sig sakta men säkert innan jag går över till puréer efter det.

Så på morgonen blir det 2 dl välling, har köpt barnvälling ;-)
Sedan blir det någon dl drickjoghurt och nyponsoppa.
Näringsdryck från Apoteket till mellanmål.
Till lunch och middag blir det soppa. Jag har köpt Keldas färdiga soppor och till det tillsätter jag lite protein på pulver.
Och så går det på under en dag med sex mål, frukost – mellanmål – lunch – mellanmål – middag och ännu ett mellanmål. Däremellan ska jag förstås försöka dricka lite för det kan man inte göra till måltiderna för nu är ju då magsäcken så liten så då finns risken att man inte orkar ”maten”.
Välling igen till kvällsmat och sedan börjar vi om från början igen nästa dag.

Men, nu börjar resten av mitt liv och för att börja på den senare delen av dagen då så mötte Woffegubben oss, Boris och mig, på centralstationen. Gud som jag längtat efter den gamle gubben ;-) Borta bra men hemma bäst!

Att komma hem kändes fantastiskt fast jag bara varit borta i några dagar och Boris gjorde sig hemmastadd direkt…

Vi gick ut på baksidan av trädgården för att kika på staketet som Woffegubben byggt för att Boris inte ska smita in till grannen…

…det blev helt godkänt av herr hund ;-)

När vi äntligen kommit oss till ro en aning placerade Boris sig på armstödet i min fåtölj – utan hänsyn att jag satt som en kråka ;-)

Men som tur var gick Woffe in och vilade sig lite på sängen och då…

Så när han kom tillbaka fick vi kompromissa ;-)

Nu blir det kvällspromenix ;-)

Gött...

KAN MAN SÄGA att det var att få komma i gång igen! Det fick dock bli bil till gymmet då kylan håller sitt grepp om Västsverige… Visserligen ”bara” åtta minus då det var dags att ge sig av – men nej tack!

I dag bar det av till Italien med Stefan. Hans nya pass för 2012…skitjobbigt var det men som alltid lika kul ;-)

Sedan blev det förstås Indoortalking med hela härliga gänget på sportcaféet! Det är så mysigt att stoppa upp och sätta sig ner i goda vänners lag… Vi löser världsproblemen, diskuterar barnen – stora som små och har det helt enkelt helt fantastiskt!
Det är livskvalite!

Det var den helgen och måndagen närmar sig med stormsteg! Men det har varit en lugn helg med mycket vila och nu känner jag mig fit for fight igen ;-)
Gymväskan är packad, jag står visserligen på reservlistan för Indoorwalking-passet men får nöja mig med styrkan om jag inte når fram i kön. Just nu är jag på femte reserv ;-)

Fredagmorgon

NÄR JAG NU ÄNTLIGEN är i Varberg så kan man ju inte sova bort morgonen hur sent det än blev i går kväll…eller natt. Så det blev en promenad. Och även om jag var tidigt ute så var jag inte ensam…

Jag gick ner till vattnet och njöt i fulla drag av maj som bjuder på så mycket vackert…

Havet…

Nästan ”hemma” igen…

…på våran gata…