JAG AVBOKADE I sista stund Indoorwalkingen till i dag. Jag tror att det var ett klokt beslut – eller som min doktor sade…Sunt förnuft?!
Jag kände mig mycket bättre i dag när jag vaknade vid niotiden! Ingen huvudvärk av den kaliber jag hade i går och ingen värk i vare sig i nacke eller leder som jag också kände av i går…
Kort sagt – hundra procent bättre 
Kallt var det men solen tittade in och man fick lite hopp…
…i alla fall om man höll sig inomhus
Lite rastlös blev jag och fick intet vettig gjort – skrotade mest omkring i huset hela förmiddagen.
Till dess att jag chekcade in in i Gelas Strykrum…
Och tar hand om stryktvätten…
Ja – bra så
Sedan, sent omsider, blev det lite middag i det Müllerska huset i form av baconburgare…
…och potatisgratäng…
…samt lite grönsaker som inte ville vara med på bild
Kvällen vigdes åt…
Män som hatar kvinnor – och som jag trodde vi var sist i världen med men så var inte fallet enligt kära vänner på Facebook
Nåja, efter det blev det Moulin Rouge…
UNDRAR JUST NÄR man ska lära sig att hålla truten? Jag har ju sagt, så många gånger nu, att jag aldrig blir sjuk! Jomen hallå!
I dag kände jag mig risigare än risigast när jag steg upp i morse – men tänkte att det blir säkert bättre under dagen. Morgnar är ju alltid värst – har jag hört.
Inte fan blev det bättre! Snarare tvärtom med huvud som kändes som om det skulle flyga av kroppen när som helst och ont i nacke och förresten resten av kroppen också för den delen!
Så…vid 14-tiden gav jag upp och tog bussen hem. Bäddade ner mig direkt och sov till 18.30 när Woffegubben (som stannade kvar på jobbet för att försörja familjen) kom hem.
Jag somnade omedelbart, förmodligen vid 15-tiden så det blir en spännande natt! Frågan är om jag somnar över huvud taget? Nåja, det är ju lördag i morgon så skulle det blir sömnlöst så må det ju vara
Jag tröstar mig lite, i min ynklighet, av veckans tulpanbuketter…
Jag känner mig lite bättre – utan tvekan – frågan är bara hur länge? Har spinning inbokat i morgon men inte bestämt mig för om jag ska avboka ännu. Tar det beslutet under kvällen har jag tänkt.
Det finns vissa värden, i form av en ny avancerad våg jag köpte i veckan, som heter skelettmuskler som talar för träning…
Jag blev hiskeligt besviken på att den var så låg då jag tycker att jag tränar mina muskler rätt så intensivt!
Att alla andra värden såsom vikt, BMI och kroppsfett var alldeles för höga det visste jag. Där räcker det med sunt förnuft för att fatta det – krävs ingen avancerad och skitdyr våg för att konstatera läget på den fronten. MEN jag hade ju hoppats på att värdet på skelettmusklerna var mer än bra ;-(
Så var alltså inte fallet… För kärringar i min ålder är normalvärdet mellan 24,1 till 30,1 och jag landade på 25,9! I min vildaste fantasi trodde jag nog att jag skulle hamna lite högre…
Sanningen är grym! Därför ska jag känna efter riktigt noga i kväll om jag kanske ändå kan träna i morgon. Lite styrka och lite kondition…
Jag har tiden att känna efter för nu surrar maskin två av veckans tvätt runt där inne – i tvättstugan.
Och mannen i mitt liv har förberett med uppvärmning av bilen till morgnen – om utifall att
Kallt har vi! Nu ligger tempen på minus 13 grader så jag har höjt värmen på max samt tänt på…
Nu var det så själva fan om inte juleljusen ska ta slut …
…och för all del lite andra ljus oxå
FRAM TILL 14.30 (deadline för avbokning till 18.30) kände jag verkligen efter – före om man säger så. Det blev avbokning av Indoorwalking i kväll och det blir, i och med det, ingen styrketräning heller då jag inte tänker gå till gymmet alls
Det sunda förnuftet sa han, doktorn. Det gör visserligen inte ont när jag sväljer och feber har jag inte men satan i gatan vilket skallebank! Så hostar jag då och då, eller ganska ofta om jag ska vara ärlig.
En extra vilodag gör nog susen? Hem efter jobbet, ja med ett litet stopp för att handla då, och sedan tidig sänggång – det gör nog susen!
Lyckoruset jag fick av morgonens besked om att det inte fanns något spår av Artros…
…känns bra hela vägen ner
Logiskt sett borde det vara ”bättre” med muskelinflammation – jag menar det kan man ju göra något åt. Så det känns bra hela vägen.
Jag har nog oroat mig mer än jag trodde i väntan på svaret, inser jag nu så här efteråt.
Och, när jag inget visste om det här med Artros så trodde jag ju i min enfald att man borde vara sjuttio år när man får det.
Nu vet jag ju att det inte är så men det känns ändå ganska bra att ”bara” vara femtioåtta igen
Efter jobbet, på väg hem, blev det en kort tur inom ICA för det var nödvändigt
Annars har jag mest njutit av alla goa kommentarer här på Angelas Dagbok och ”Fejjan” och SMS från när och fjärran över mitt besked om att det INTE var Artros. Det är fantastiskt vilket engagemang!
Woffegubben, han som jag träffade för h u n d r a år sedan då vi bytte några ord som inte lovade någonting, mår mycket sämre än mig! Stackarn – han har krupit ner redan! Vi får se om han ”ställer upp” i morgon också? I så fall är det tur att det är fredag
Jag ska nog gå samma väg – alldeles strax – ska bara…
KANSKE – MEN INTE här i alla fall! Här är det tyst som i graven…
Luften gick ur mig efter dagarna i Malmö – fanns liksom inget att skriva om! Inga bilder att ta! Inget att berätta! Men jag sjunger Lilla snigel akta dig och om Krokodilen som åkte i bilen – kan liksom inte få dem ur skallen
Så, jag har tillbringat kvällarna på gymmet. Styrka, Indoorwalking och Spinning Puls och hur kul är det att skriva om?
Imorgon ska jag på återbesök hos min doktor – få svar på röntgen. Kanske har jag något då att skriva om – vi får helt enkelt se?!
Woffegubben är lite krasslig med någon slags förkylningsbaskelusk så vi har haft ”sovmorgon” ända fram till 06.30 eftersom han valt att hoppa över simningen då. Jag har också fått en släng, tror jag, med rosslig andning och riv i halsen, i alla fall när jag anstränger mig, och en helvetisk huvudvärk som bitit sig fast.
Men ingen av oss är så dåliga så vi inte klarar av att jobba – om det nu inte blir värre. Man vet ju aldrig?
Eventuellt avbokar jag Indoorwalkingen i morgon kväll – mogondagen får leda mig.
Så ska det beslutas om sopstrategi – det händer saker på den svenska landsbygden Jojo…
HAR DAGARNA MED Leon passerat! Men det är dagar som gått rakt in i mitt hjärta och det blir med lätta steg jag kommer att längta till nästa tillfälle.
Vi lade oss ganska tidigt för att hämta nya krafter inför den sista dagen. Jag förstår ju varför man inte får barn när man är 58 Man är helt slut efter en dag men lycklig. Jag inser nu också att man kan njuta mer av sina barnbarn än sina barn. Missförstå mig nu inte för allt i världen! Men man har ansvaret, den tunga biten, några dagar och jag hade ju förberett det mesta i matväg och vi var ju två hela tiden som kunde roa och trösta. Riktigt så ser ju inte vardagen ut med arbete på heltid, barn som ska hämtas och lämnas, handla och hinna med. Det slapp ju vi
Så dessa dagar har varit som en enda lång och smaskig efterrätt!
Natten var lugn och fin ända fram till 03.30 ungefär, då gnydde han till och jag gick in och klappade om lite, ordnade med täcket och letade upp hans tre nappar. En ska vara i munnen och de andra två i vardera hand
Men, han kände så fort jag lämnade rummet och jag satt ändå kvar till jag tyckte mig ana på andetagen att han sov. Icke han märkte så fort jag gick i väg så då beslutade jag mig för att hämta täcke och kudde så flyttade vi helt sonika över till Leons stora lekmadrass. Vi somnade bägge två och inte ett ljud hördes förrän det var dags att vakna 07.54
Jag låg vaken länge och lyssnade på hans rossliga andetag, han är lite hostig, och kände mig varm i hela kroppen. Måtte natten aldrig ta slut tänkte jag flera gånger
Jag tycker vi hann få till rutinerna ganska väl på morgonen.
Först konstatera att Barbamamma och pappa sitter bekvämt medan jag gör vällingen.
Sedan dricka den i soffan när mormor sitter med och klappar om…
Vi hade inte för avsikt att gå ut i dag i det kalla vädret så vi slappade runt ganska länge i pyjamaserna
Lyssnade och tittade lite på Hestekorna, som Leon gillar väldigt mycke, och Paddade lite…
Det blev lite risgrynsgröt och leverpastejmacka till ”riktig” frukost och som sagt vi tog det ganska lugnt. Klädde oss först strax innan de ömma föräldrarna kom tillbaka från Köpenhamn.
Och jisses så glad han blev knodden. Vi såg dem genom köksfönstret när dom anlände så han blev alldeles vild
Egentligen var det ju middagssömn precis då men det blev så spännande så det blev inget med det
Vi lekte lite och lyssnade på musik och sjöng o dansade och busade lite förstås…
Sedan drog vi oss hemöver och jag somnade som en klubbad säl i bilen innan vi var ute från Malmö
På Hallandsåsen stannade vi till och åt lite…
Väl hemma blev som sig bör, uppackning, tvätt och ja, ni vet ju hur det är!
När jag tagit hand om tvätten och packat gymväskan blir det sänggång. Jag kommer att sova gott i natt med fyra dagar av knubbiga-armar-kramar och så mycket kravlös kärlek som en mänsklig varelse kan ta emot
I MORSE VAKNADE Leon först 07.53 så det blev sovmorgon här på Pärongatan. Han var som en solstråle när jag kom in i rummet för att lyfta ur sängen – tänk om man kunde få en sådan start varje dag!
Det första vi gjorde var att öppna dagen present Sedan välling såklart men det kan man ju dricka samtidigt som man kollar läget, t ex att Barbapappa och Barbamamma sitter kvar i bilen
Men, tjugofyra minuter över åtta börjar dagen på allvar. Vi leker och leker…
Hela förmiddagen går faktiskt åt till att bygga hus och duka
Eftersom vi sov så länge i morse blev det lite konstigt med tiderna redan från start men efter risgrynsgröt och leverpastejmacka tog vi oss en tur till affären…
Satan i gatan vad kallt det var! Mycket värre än i går. Vinden var isande kall och det nöp i kinderna redan efter fem minuter.
Vi tog oss i alla fall till affären eftersom vi behövde rårörda lingon till såsen. Och när vi stod där mellan hyllorna och letade efter rårörda lingon somnade knodden – bara rakt av
Nåja, det var inte mycket att göra åt även om det inte alls följde ”schemat”. Vi var överens om att vi kunde busa till det lite nu när inte mamma och pappa är hemma
Jag fasade lite för att jag skulle behöva promenera runt i en och en halv timma – så länge sov han igår – i nordankylan. Men kort efter vi kom ut från affären vaknade han så då gick vi hem och jag tänkte att vi kan säkert ta en liten sovpaus efter mellanmålet för det blev nog bara en sisådär 20-25 minuter.
När vi kom hem var det läge för mellanmål som i dag bestod av ”fuskpizza” och jisses vad han gillade det!
Ja, sedan trodde jag nu då att det kanske kunde vara bra med lite middagsvila eftersom det blev så kort med sömn när vi var ute. Men tji fick mormor – inte ville Leon sova inte
Nåja, vi behövde ju diska så det gjorde vi i stället för att sova…
Åh, det var en fröjd att få se honom diska! Så noggrant med diskborsten och sköljningen
Att sedan köket var mer eller mindre som en bassäng går ju alltid att ordna till. Leon hjälper gärna till att torka både här och där
Jag förväntade mig nog en liten kinkig kille frampå seneftermiddagen med så lite middagssömn men inte då. Han var så pigg och glad hela dagen och kvällen så det ofattbart att han orkar! Jag hade inte gjort det
När det var dags att duka fram för mellanmål så var Leon riktigt hjälpsam och hjälpte till att lägga upp ärtbullarna på serveringsfat
Och tittade och lyssnade på Hestekor som han blev mycket förtjust i…
Och Leon hjälpte morfar att laga bilen så det blev lite ljud i den till Leons stora förtjusning (osagt vad de ömma föräldrarna tycker om det).
Vi försökte en gång till att få till lite middagsvila men Leon hade bestämt sig så nej. Däremot var morfar helt slut så han tog sig en rejäl middagspaus
Kvällen avslutade med kvällstoaletten…
Och medan jag fixade till vällingen så tog Leon chansen att roa morfar med lite billek
Jag behöver väl knappast berätta att han somnade direkt när vällingflaskan var urdrucken…Helt otroligt att han orkat vara så glad och pigg hela dagen med bara 20-25 minuter sömn. Han förresten sjungit mycket i dag och vi har förstås lyssnat på Barnkammarvisor – det gillar han skarpt.
ATT DAGEN STARTAR tidigt är oundvikligt när det kommer en liten knodd och slår sin knubbiga armar om en. Man smälter som smör i solsken…
Efter morgonvällning, lek och frukost av risgrynsgröt och leverpastejmacka var vi redo för lite frisk luft…
Det blev en liten tur till lekplatsen för det var kallt som attan och den lille var lite trött…
När vi hade intagit mellanmål bestående av morotspannkaka, som blev riktig succé…
…blev det middagsvila…
Och minsann, när knodden vaknade efter middagsvila hade morfar anlänt
Och det var ju tur för han bygger lite bättre med lego än vad mormor gör
Koncentration på hög nivå…
Jag fick hjälp i köket, också det med hög precision. Leon lade över alla Västerbottenbiffar i formen alldeles själv…
Så, mormor nu ligger alla i formen
Dags att äta…
Och dags att bada innan John Blund…
Vi har haft en fantastisk dag Leon och jag. Han har varit på strålande humör hela dagen och det har varit, som man säger, fullt ös medvetslös. För han har energi den lille
JAG FICK BÄRA hem min välpackade gymtrunk. Välfylld för att den innehöll två byten av kläder och skor. Inte för att jag är märkvärdig men cykelskor gör sig inte så bra på indoorwalking. Och ska jag vara ärlig så skulle det inte vara hänsynsfullt att behålla kläderna från spinningen till nästa pass…
Men av dessa snabba byten blev det alltså noll och inget! Orsaken är, helt plötsligt, ett strulande vänsterknä. Det började redan i förra veckan men jag vägrade att acceptera – det var fullt tillräckligt med höfter, nagelsvamp, astma och krypande ben – jamen eller hur?
Jag ställde i alla fall lördagens träning och fösvarde mig lite med att jag skulle baka Leons mellanmålsbullar -det var dock inte sanningen och jag hade hunnit med dem även om jag h a d e tränat.
Söndagens alpspinning krävs dock mer än ett ont vänsterknä för att avboka! Men jag stavgick dock inte till och från gymmet utan tänkte i mitt stilla sinne, som jag ofta gör, att nu ska jag vara förnuftig
På måndagen, denna vecka, var knäet dubbelt så stort mot normalt men hade ändå ambitionen att gå på indoorwalking. Inte nog med det – jag var så trött så jag hade kunnat somna stående!
Jag avbokade i sista stund – åkte hem och lade mig omgående.
Jag sov i t i o timmar…
På tisdag kändes det helt OK att köra lite crosstrainer och styrka…
Det var inte samma känsla i morse om man säger så.
Så, idag har jag avbokat i g e n – både spinning puls och indoorwalking… Känner mig som en potta s k i t…
I morgon tar livet dock helt nya ambitioner genom att jag äntligen ska få krama om mitt barnbarn och för all del – träffa de ömma föräldrarna…
Jag har inte en aning varför mitt vänsterknä helt plötsligt ”bråkar” med mig? Nu är jag ju visserligen reumatiker med födseln och många goda vänner hävdar att det är den plötskiga kylan? Vad vet jag?
Nu ska jag i alla fall gå till sängs och drömma om att det hela ärr en mardröm Det gäller att vara optimist nu…
TIO TIMMAR SENARE av sömn…Jo, jag skojar inte – absolut inte!
Jag har sovit i t i o timmar – och i dag är en ny dag Hade inte klockskrället dånat 05.00 hade jag förmodligen sovit ännu. Men!
Jag hade ingen bra dag i går men i dag kan det ju bara bli bättre eller hur?
Och trots tio timmars sömn så kom jag på bronsplats till jobbet Vilket är ett internt skämt bland oss tappra som alltid äntrar in tidigt på arbetsplatsen. Vilken jag hamnade på först 06.40 i dag
Jag kastade mig alltså i säng i går när jag kom hem, avbokade gymmet och allt annat också för den delen. Gjorde med andra ord inte ett skit om man nu ska prata ren svenska.
Tänkte kanske ett svagt ögonblick att nu ligger jag väl här och snurrar som en fläkt, pigg och vaken, kring midnatt. Pyttsan heller. Jag har sovit som en död rakt igenom hela kvällen och natten
Det känns bra mycket bättre i dag kan jag meddela och jag gör så gott jag kan för att mota bort den ångest som alltid uppstår, vare sig jag önskar eller ej, om allt som inte blev gjort.
Och faktum är att jag lyckas rätt bra med det!
Jag hade förmodligen inte sovit t i o timmar i sträck om jag inte hade behövt det? Eller hur?
Ny dag nya möjligheter!
Kanske blir det gymmet med styrketräning efter jobbet?
Kanske blir det lite pyssel hemma med packning inför Malmöresan?
Kanske orkar jag röja bort all ren tvätt från tvättstugan?
Kanske fixar jag packningen som Woffegubben ska ha med till Malmö – då han kommer lite senare med bil?
Av någon anledning känner jag mig inte det minsta stressad!
Kan det vara sömnen?
Vi får helt enkelt se vad det blir
Klart är i alla fall att nu är det bara TVÅ dagar kvar;-)
FÖR ALL RESPONS min ”undran” från igår fick, både här i bloggens kommentarer och på ”Fejjan”.
Jag måste bemöta detta men chocken får lägga sig först. Jag hade aldrig, i min vildaste fantasi, trott att så många, som jag inte ens visste fanns, skulle besvara mig med kommentar.
Man säger ju alltid så ädelt att ”jag skriver bara för min egen skull” Jo, det gör man ju men om ingen mer än man själv läser…hur kul är det? Nä, jag tror på intet vis att jag kan förändra världen till något bättre genom mitt pladder i bloggen – men att det faktiskt finns folk där ute i verkligehten som läser…Ja, det kräver ett inlägg för sig och jag ska bara samla mig men det kommer…
Tills dess blir det ett vanligt simpelt inlägg om dagen…
Jag hade en tanke om att powerwalka till gymmet för det såg ut att bli en fin dag…
Jag var uppe och kikade i god tid – men gick och lade mig igen…Jag hade förstås redan i går kväll när jag tittade ut på snöovädret garderat mig genom att säga till Woffegubben…
– Det skulle vara fantastiskt trevligt om du kom över till gymmet i morgon och deltog i Indoortalkingen.
För då – skulle jag ju bli körd till gymmet för att Woffe sedan skulle kunna ta sig till gymmet (igen) för att delta i ”passet”.
Han är ju som han är min Woffgubbe – ställer upp på allt och är kanske en gnutta rädd om bilen
Spinning Distans gick i dag i Italien och var lika fantastisk som alltid. Speciellt som vi alla vet att Stefan, vår spinninginstruktör, har jobbat i minst ett halvår för att få ihop 90 minuter med film och musik…
Det är klart att man ger järnet. Och är redo…
Precis som alla andra i gruppen…
Och, efter det blev det obligatorisk Indoortalking – jag bara älskar det! Och med Woffegubben – det du…
När vi kom hem lös solen, precis som jag anade redan tidigt i morse, som en tok men…
…huset, hemmet, som vi bebor behövde saneras. Fan ta dem som tränger sig in här när vi inte är hemma och skräpar ner…
Så, det var inte mycket att be för – bara att sätta dammsugaren i Woffes händer och rengöringsmedel i mina
Efter det, ja då var det bara att sätta igång med nästa veckas frukostar i form av omeletter. Så, jag börjar med fyllningen…
Och, minsann blev det sex – omeletter alltså – fast jag bara behöver fyra. För nästa vecka…
Vissa har ju börjat ge upp redan…
…fast inte jag – nu är det bara fyra dagar kvar
Nåja. dagens middag blev samma i dag som i går – fast fixad i köket
Det vill säga fläskfilé och gräddsås och till det bulgur med spenat, fetaosttärningar och svamp. Och istället för skurna tomater (av Woffe) blev det gul och röd paprika skuten av mig
Jag fixar efterrätten sa han – Woffe…
I morgon är en annan dag och jag lovar att bemöta den underbara respons som jag fått – måste bara hämta andan en aning
|
|
Senaste kommentarer