Mitt i veckan

ONSDAG OCH MITT i veckan drar vi in till staden med buss. Hoppar av vid Nils Ericson-terminalen och traskar sedan hela Avenyn upp till Götaplatsen och Göteborgs Stadsteater.
Där, på trappan till Stadsteatern, mötte vi upp med Ingegerd och Roland.
Först gick vi till en liten restaurang som Roland kände till mycket väl och fick oss en fika så vi kunde prata en stund innan föreställningen började.

1_traffas

Vi träffades i höstas och var på revy i Lerum och lovade då varandra att nu får det inte dröja en evighet tills vi ses nästa gång! Av någon anledning blir det ju nästan alltid så – att det går en evighet till nästa gång. Men nu blev det bara några månader och det är ju mer lagom.

Woffegubben hittade en rolig teaterföreställning som heter ”Var god dröj” som han föreslog att vi skulle se tillsammans. Sagt och gjort så det blev en en trevlig kväll så här mitt i veckan. Vi är ju fritidsforskare (läs pensionärer) hela sällskapet så då kan man ju vara ute och slarva så här ;-) Föreställningen var hysteriskt rolig och vi fick tänjt ut mungipor rejält och skrattmusklerna kommer säkert att kännas av i morgon.

Vi fick bra platser på balkong som vi hittade fram till utan att gå vilse ;-)

2_platser

01.vargoddroj_kampanjbild_press_fotoaorta_2016-17

Så nu är det bara att fundera ut vad vi ska ha för anledning att träffas nästa gång!

Bad i Borås

VI HADE BESTÄMT att det skulle bli en blöt dag ;-) Det vill säga att det var bad som stod på agendan. Då vi hade bestämt oss för att åka till Borås och bada med Leon så blev det en tidig frukost…

1_tidigfrukost

Lite kul att åka till just Borås Stadsparksbad för där hängde vi mycket med barnen när dom var små. Då drog vi med oss husvagnen och stod på Saltemad över helgen under de tråkiga höstmånaderna. Det var en lagom lång tur med husvagnen när man bara hade en vanlig helg på sig…

2_borasstadsparksbad

Snart var vi innanför, duschade och klara för dagens drabbningar…

3_redoforbad

Det är mysigt med det mesta när man är här för första gången! Bassängerna var bra, hopptrampolinen helt OK, vågorna var fantastiska och den jääättelååånga ruschkanan var superb. Mormodern fick rejält med rörelse för det var tre trappor upp till ruschkanan och det blev många turer.

Woffegubben och jag turades om litet med barnplasket så vi fick båda klarat att lite motionssim också.

Vi åt pannkakslunch, för man blir ju ruskigt hungrig när man badar och hoppar och leker, som smakade ovanligt gott för tre hungriga magar ;-)

4_lunch

När vi hade badat klart gick vi en runda på stan…

5_borascentrum

Vi var även en liten sväng på Knalleland men det var helt förändrat och inte alls så mysigt längre. Alla postorderföretag är borta och ersatta med dom gamla vanliga affärerna som H&M, Clas Olsson osv osv.

Ja, det blev en lång dag och när vi hade landat hemma serverades det spagetti och köttfärssås – då vill man ju så klart ha lite riven parmesan…

6_rivenost

Fyra limpor

VI STEG UPP gassa så tidigt i dag och drog i väg till stan. Mest bara för att komma ut lite men rean lockar lite lätt och sedan hade vi ett brev som skulle rekommenderas. Vårt så kallade postombud här hemma lämnar/skickar bara ut paket. Man kan inte sända iväg ett rekommenderat brev. Då får man åka till Stenkullen!

När vi kom till stan med bussen behövde jag så klart gå på toa! Men det löste sig i Nordstan och Woffegubben fick sittplats han också…

1_woffekung

Nåväl. det var ganska lugnt när vi kom för då hade inte affärerna öppnat ännu så vi promenerade bort dit vi skulle rekommendera brevet och det är ju himla mysigt med en promenad i stan. Jag gick ju här varje lunchrast, i ur och skur, och nu är det helt slut på det så därför känns det trevligt att lufsa runt lite när man inte har bråttom.

När vi kom tillbaka till Nordstan/Femman var det full rusch av hugade reahandlare ;-) Men vi fick gjort det vi skulle, vi var bland annat inne i Teliabutiken om skulle fixa så att inte jag kommer upp när man söker Woffe. Han ligger ju på mitt abonnemang men har ju för tusan eget nummer. Inga problem sa den unge trevlige kille som fixade det!

Därefter gick vi på en fika och då testade Woffe om han kunde ringa ut och det gick INTE! Jag testade också att ringa honom från min telefon men tji fick jag… Suck, ner till affären ingen och ta bort det han gjorde innan så nu är vi tillbaka på ruta noll.
Fikan ja, den slutade i en rejäl katastrof för mig. Beställde en Chai Latte och en muffins som såg så himla god ut. Det gick så klart inte magsäcken började leva rullan och ta sig upp i svalget och magsyror i stor mängd producerades och tryckets upp i munnen. Jag hade ju ingen stans att göra av uppstötningarna så det var bara att svälja igen. Vi något tillfälle lyckades jag bli av med det i koppen men det är ju inte lätt att smyga med sådant på fullsatt café. Usch, jag ska aldrig fika i stan mer! Jag fick sitta kvar minst en halvtimma innan det gick över så att jag överhuvudtaget kunde resa mig. Woffe gick ner till Teliabutiken och fixade medan jag frisknade till…

När vi kom hem från stan satte jag igång brödbak. Det är allt lite mysigt när det börjar dofta färskt bröd och köket blir lite extra varmt av att ugnen är i gång. Jag lovade att ha med mig två limpor till Malmö i morgon och när jag ändå hade byxorna nere så bakade jag två till oss också…

2_brod

Konsten att önska sig något

DET LÅTER VÄL enkelt och okomplicerat. Det är det nog också – man önskar sig något punkt slut! Problemet, som jag ser det, är vad gör man när önskningarna tar slut för att det inte går att ”göra dem lättare”.

När jag fick ont i mitt vänstra knä i slutet på mars tidig början i april, jag har faktiskt glömt när det egentligen tog sin början, blev jag givetvis irriterad över att jag inte kunde träna som jag ville.
Jodå, jag fortsatte att träna för till en början, eller ganska länge, trodde både jag och två olika doktorer att jag hade dragit på mig en muskelinflammation. Jag påbörjade en kur med inflammationshämmande och lät den pågå i minst tre veckor innan jag anade att det kanske inte skulle hjälpa.

Eftersom jag hade en tid på Smärtcentrum i slutet av maj så passade jag på att höra mig för om mitt knä. Egentligen var ju besöket för mina ryggsmärtor.
Han, doktorn, klämde på knäet och hittade en öm punkt och höll med mig om att min diagnos om muskelinflammation inte var så dum ;-) Han skrev ut en inflammationshämmande salva som jag skulle stryka på tre gånger per dygn i en vecka. Om jag inte kände någon som helst skillnad efter den veckan var rekommendationen att gå till min husläkare för att få en cortisonspruta.

Naturligtvis hjälpte inte salvan och nu så här, med facit i hand, hade det nog inte hjälpt med någon salva i hela världen ;-) Tillbaka till ”min” doktor som gav mig den rekommenderade cortisonsprutan … som inte hjälpte ett enda dugg den heller.
Nu är vi inne på juni månads början och jag har lagt av med träningen helt och hållet för att det smärtar för mycket. I början fortsatte jag att träna nästan som vanligt men undvek t ex att värma upp på crosstrainern eller löpbandet men i övrigt körde jag crossfit som jag brukat.

En vecka efter cortisonsprutan var jag tillbaka hos min doktor som konstaterade att det alltså inte var någon muskelinflammation det handlade om.
Just då kände jag lite panik och önskade bara att jag skulle kunna börja träna igen.
Min doktor skickade en remiss till röntgen och ortoped…

Ett nytt hopp med glädje tändes och jag var övertygad om att jag snart skulle vara igång igen. Så även om jag ”missat” en del av min stora träningsplan så var ju, som tur är, sommaren inte över ännu!
Jag längtade så innerligt att äntligen få tacka ja på alla inbjudningar från världens goaste cykelgäng som trampat på hela sommaren i vått och torrt! Lika innerligt längtade jag till att äntligen få börja på gymmet igen och ta ikapp det jag missat fram till nutid!

Bara någon vecka efter det fick jag brev från sjukvården som jag öppnade med stor glädje över att det gått så fort. Men det visade sig vara kortvarig glädje för i brevet stod det att jag tyvärr kunde få vänta länge på tid eftersom det var sommar och semesterperiod…

Jag tyckte och tycker givetvis fortfarande att jag förlorat hela sommaren.
Ingen av de ambitioner av träning som jag hade satt upp som mitt mål blev genomförbara!
Jag tog mig till gymmet för att ”frysa” mitt kort efter lång ångestladdat tid innan beslut att jag borde göra detta!
Jag kunde inte ens trösta mig med att påta i trädgården eftersom smärtan hindrar mig. Trädgårdsarbete med allt vad det innebär blir ju svårt när man inte ens kan gå ner på knä! Livet blev ganska surt…

Så småningom fick jag i alla fall tid för röntgen och besök hos ortopeden. Tisdagen åttonde september var jag välkommen att första röntga vänsterknäet och sedan träffa ortopeden.
Tyvärr upplevde jag besöket hos ortopeden mer som ett löpande band men jag fick i alla fall en diagnos som visade på att det med all säkerhet var menisken.
Återstår en Artroskopi av knä/meniskskada.
Ny väntan…

Ortopeden ville att jag, i förebyggande syfte inför operationen, skulle ta kontakt med en sjukgymnast. För att som han sade, stärka benmusklerna.

Jag fick tid, ganska så omedelbart, hos sjukgymnast i Lerum och ett gäng övningar som ska göras varje dag, helst flera gånger per dag. Alla vet ju hur vansinnigt tråkiga övningar det handlar om och övningarna görs hemma och kräver ingen utrustning eller gym. Så mitt frysta gymkort förblir fryst.

Så tillbaka till rubriken då… Att bara önska sig något. Jo, det började storsilat med att jag önskade att jag snart skulle kunna börja träna på gymmet igen. Träna som jag gjorde innan knähelvetet började göra ont.

Jag övervägde länge, innan jag frös mitt gymkort, om jag inte borde gå dit och träna det lilla jag kan…?

När jag var en vecka med Leon i Varberg (första veckan i augusti) så cyklade vi lite. Det gick ju inte så bra så då önskade jag att även om jag nu inte kan träna som vanligt så vore det väl inte för mycket begärt om jag kunde cykla lite försiktigt – bara den här futtiga veckan som jag har med tillsammans Leon…

Och när jag insett att jag varken kan träna eller cykla ens lite grand så vore det inte för mycket begärt att jag åtminstone kunde promenera små, små promenader…

Man kan ju så klart se det hela ur ett positivt perspektiv – det här med att man inte bryter ihop alldeles utan hittar nya önskningar, något lättare för varje gång man helt enkelt får stryka för att det inte funkar ;-)
Typ – Det kunde varit värre!

Jag har insett att det är jag själv som orsakat mitt knäont. Efter att ha googlat har jag förstått att i min ålder kan sådant här hända eftersom meniskerna blir skörare och man har då lättare för att få en skada. Detta kan också hända om du tränar mycket eller om knät vrids om för långt.
Jag vet att det tog sin början efter en vecka med riktigt tuffa crossfitpass med mycket knäböj och boxhopp.
Då hoppar jag ändå inte på ”boxhoppen” utan går upp och ned eftersom min rygg inte tillåter hopp av den karaktären ;-)
Så…då undrar man ju förstås om man blir ”feg” när det är dags att börja träna igen?
Om man nu kommer dithän vill säga?

Nädå

MITT LÖFTE OM en bättre mathållning håller i sig ännu ;-) Det är bara uppdateringen av bloggen som är högst sporadisk. Det kan kännas lite hopplöst emellanåt också om jag ska vara ärlig. I alla fall när inte kroppen hänger med längre utan det ena bakslaget följer det andra. Jag tänker förstås på mitt eländiga vänsterknä som inte vill ge med sig.

Så efter tisdagens avbokade crossfit-pass så gjorde jag ett nytt försök på onsdag…

20150518CF

Alla övningar där ryggen är inblandad är ju jobbiga men jag gjorde vad jag kunde. Toes to Bar är ju inte att tänka på men som tur är finns det varianter som även jag klarar ;-)

Det blev cykel fram och tillbaka till gymmet och som vanligt, kan man nog säga nu, blev jag dränkt av en skur som hette duga. I måndags var det på väg hem men nu på väg dit…

Hemma igen blev det en stund vid spisen. Jag hade fänkål liggandes som jag kände att jag borde ta hand om så en gratäng passade bra…

4_fankal

Lite såsigt på…

5_gratang

Samt riven parmesan…

6_parmesan

Det blev godare än jag trodde ;-)

7_gratangklar

Till det stekte jag lite fläskfilé rakt av bara utan några som helst krusiduller ;-)

8_flaskfile

Efter det fick jag sådan paltkoma att jag blev tvungen att lägga mig en stund ;-)

Vaknade lite i panik eftersom det var cykling på schemat. Ride of Silence – en manifestation. Man cyklar två mil i max 20 km/timme för att hedra alla cyklister som dött eller skadats i trafiken. Det är andra året i rad nu och det är vår engagerade spinninginstruktör Stefan som kallar samman oss.

Det kändes som en katastrof och gänget var så gulliga och väntade i form av att någon cyklade tillbaka där jag befann mig sist och såg till att jag var med samt uppmuntrade mig. Men herregud! Vad har hänt med min cykelförmåga? Kände helt ärligt att jag inte hade någon kraft alls i benen. Skrämmande, bedrövligt och helt otroligt! Vad är det som händer med den här skitkroppen?

Nåja, det blev lite längre för min del eftersom jag cyklade till Stenkullens kyrka, där vi samlades och sedermera hem därifrån…

20150520ROS

Jag ställde klockan på ringning 04.15 så att jag skulle kunna avboka torsdagens crossfitpass i fall jag skulle bli tvungen…och det blev jag. Kom knappt ur sängen!

Om det ändå kunde bli som man tänkt sig!

NU HAR JAG äntligen kommit igång med träningen så som jag vill att den ska vara ;-) Det vill säga boka de pass som passar mig bäst – helst tidigt på morgonen…

4_gymmet

Det blir mest crossfit men ett och annat pass med Indoorwalking och lite konditionsträning på egen hand blir det också.

3_1_cf

Det händer till och med att jag unnar mig lyxen att fika efter en tidigt morgonpass ;-)

5_gymfika

Så vad hände då? Jo, det förbaskade vänsterknäet börjar krångla och göra ont så jag startar med en inflammationshämmande kur som dock inte hjälper mycket.
Så typiskt när jag nu äntligen hade alla förutsättningar för att kunna få till en bra och regelbunden träning!

Så efter att ha kört måndag och tisdag med crossfit och varit ute på en halvlång premiärcykeltur så blev det till att avboka resten av veckans pass. Blir så himla ledsen!

Här hemma har jag hållit på med ett lapptäcksprojekt ett tag så jag tänkte att jag får väl sy klart det då när jag nu inte kan träna.

Som tur är har vi stort vardagsrum då det är platskrävande med lapptäcke för en dubbelsäng ;-)

3_turmedvardagsrummet

Det var näst intill omöjligt att sitta ner och sy…

1_ejsitta

…så jag fick flytta maskinen till klippbordet så jag kunde stå och sy istället ;-)

2_fiksta

Tyvärr gjorde knäet så ont så det gick inte att sy heller men jag blev klar till slut med både över- och undersida…

6_Lappklar

Efter det har det mest blivit stillasittande pyssel…

7_stillasittande

8_pyssla

Jag fick kontakta Vättlefjällsvandringen för att avanmäla oss – kommer knappast att hinna bli bra till 3/5 ;-(

Dags

MÅNDAG ÄR DAGEN då den ömma modern ska ansluta med oss här på Gran Canaria. Så klart att vi längtat lite men han är fantastiskt trygg den lille knodden och har inte varit ledsen en enda gång. Det är ju ändå första gången vi dragit iväg på det här viset ;-)

Vi började, som vanligt kan man nästa säga nu, med en liten promenad ”på andra sidan” dit solen hinner först. Och när det blev dags att inta ett bra bord för lunch så valde vi ett där vi skulle kunna se bussen som skulle leverera Steffanie.

Såklart missade vi henne men hon ringde oss när hon kom till receptionen. Och vilket pusskalas det blev ;-) En sådan glädje för det lilla gossebarnet går nästan inte att beskriva…

Efter lunch och avlämning av resväska skulle förstås Leon visa hotellpoolen…

Det visade sig ju att Steffanie är lika tokig i bad som Leon – eller ja, det visste vi ju men hade nog förträngt det en aning. Men jag insåg hur skönt det var med ännu en vuxen i poolen så att det gick att koppla av lite ;-)

Steffanie ville gärna se stranden så det blev en liten promenad dit efter dopp i poolen…

Leon gillar verkligen att hänga där nere. Balansera på stenarna som är hala…

…och att göra fotavtryck i sanden…

Och i sällskap av tre poffssolare så…

Liten utflykt

IDAG TOG VI lokalbussen till Puerto De Mogan. Det är marknad där på fredagar…

Vi traskade runt en liten stund och tittade men snart längtade vi hem igen.
Leon ”fyndade” på marknaden…

Sedan blev det så klart poolen – det finns ju gränser för hur långa uppehåll men kan göra från baden. Dessutom skulle ju dom nya badbrallorna invigas ;-)

Full rulle

LEON VAKNADE JÄTTETIDIGT men vi låg kvar i sängen en stund och gosade innan vi klev upp. Vi gjorde så klart upp dagens planering innan vi gick ner i den lyxiga matsalen igen för lite frukost…

På väg från frukosten blev det lite massage…

Sedan blev det förstås vattenparken…

Det finns massor av olika rutschkanor…

Det är havsvatten i bassängerna och banne mig iskallt…

Det gäller att komma upp i bland, hur roligt det nu än må vara, och värma sig lite i solen…

Men vi kan ju inte bara bada! En liten promenad i omgivningen fick det bli innan det var dags för den något varmare hotellpoolen…

Framme

PETER VAR SÅ himla snäll så han steg upp i ottan för att köra oss till Köpenhamns flygplats. Det var uppstigning 04.00 och avfärd från Malmö 05.15…

Vi checkade in…

Och det tog inte många minuter förrän herrn passade på att få sig lite sömn ;-)

Ett evigt väntande – vi som bara vill komma fram ;-)

Efter en evighetslång resa (1 1/2 timma) kom vi äntligen fram till hotellet. Vi bor på nionde våningen så vi har bra koll och fin utsikt…

Så fort vi bara kunde installerade vi oss och fick fram badkläderna…

och testat hotellpoolen…

Leon tyckte det var mycket lyxigt (hans egna ord) att bara ramla in i restaurangen och välja precis det man tycker bäst om att äta ;-)

Och det är ju helt OK att äta efterrätt en helt vanlig måndag när man är på semester…