Punkafritt ;-)

NYTT FÖRSÖK ATT ta sig till jobbet med cykel blev det i dag. Och banne mig kom vi inte fram både jag och Woffegubben utan några större komplikationer än att vi fick stanna en mil från målet och ta av lite kläder då sol och värmen kom i kapp oss 😉 Det är ganska kyligt när vi startar men kombinationen med den värme man får upp av cyklingen i sig och solens ankomst kräver en viss strip tease för att inte kollapsa likt en punka av värmeslag. Och punkor har vi fått nog av så…

Nu blev det ”min” väg i dag, alltså den långa över Lerum och Jonsered, som inte Woffe är så förtjust i då det är rejält med backar… Men den andra, alltså gamla Västgötabanan, litar jag inte på längre.
Lite synd är det för vi har äntligen, efter många års tjat på Lerums kommun, fått den asfalterad. I alla fall en bit av den och resten är det grus på för ryttarnas skull. Den tanken är givetvis god – vi har mycket hästar och tillika ryttare i Gråbo med omnejd. Så på så vis blir ju alla glada. Problemet är dock att det grus dom lagt ut nu vid asfalteringen är sylvassa stenar som alltså går rakt igenom så kallade punkteringssäkra däck! Och det är ju oundvikligt att det inte skulle sprätta upp sten på den asfalterade delen samt att man kan ställa sig frågan vad hästarnas hovar gillar stenarna?
Det skulle behöva köra en bandtraktor eller något annat rejält fordon och platta och trubba till det där förbaskade gruset!

Jag vill ju så gärna kunna cykla denna korta tid som det är möjligt. Och det är ju enda sättet att ”slippa” simma med Woffe på morgonen. Som visserligen är till hans stora glädje att jag kommit ”igen”. Men jag tycker det är himla trist och har bara haft det som komplement (några få gånger nu i sommar) när det inte varit möjligt att cykla på grund av väder och vind.

Han föreföll lite sur i morse och ville inte hålla med mig om att vägen i sig är vacker att cykla längs… Så jag får väl muta med lite fika på vägen hem på någon rastplats längs Säveån så kanske han ändrar uppfattning 😉

Och jag kan meddela att jag blivit lite punkahysterisk efter detta. Kom på mig själv med att dammsuga vägen med blicken konstant på jakt efter vassa stenar, det kommer väl att sluta med att jag krockar med något/någon som är högre än småstenar!
Meddelas kan också att jag gjort en vurpa med anledning av clipsen 😉 glömde totalt av att jag satt fast när jag kom hem i förrgår (jag cyklade ju hem hojjen efter däck- och slangbyte). Så jag föll som en fura rakt i asfalten när jag bromsade in för att stanna där hemma vid och då hade jag ändå en fot lossad som jag av någon anledning förträngde helt och hållet. Nåja, delar av kroppen – för att vara exakt överdelen – hamnade i grannens gräskant som löper utanför hans staket…
Ett skrapsår på vänster ben gör väl dock ingen sommar 😉

Lämna ett svar

Du kan använda dessa HTML-taggar

<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>