Att en liten 80 centimeters typ

KAN GE SÅ MYCKET GLÄDJE och röra runt i mormorshjärtat så till den grad att jag nu känner mig lite deppig för att jag måste vara hemma, 30 långa mil från härligheten…

Vi har haft en helt fantastisk helg med ”barnen” och Leon och jag har fått långa fina stunder tillsammans på tu man hand. Så härligt så jag kan förmodligen inte beskriva det. Alla bekymmer är som bortblåsta när man umgås med den lilla krabaten 😉
Att mötas av ett leende som känns ända ner i fotsulorna – det är livet…

Och inte nog med det! Leons kusiner kom förbi och förgyllde tillvaron…

Leon och jag har tagit långa sköna promenader på tu man hand och diskuterat massor och löst världsproblemen 😉
Så klart har vi fått tid att umgås och äta…

Och busat, läst massor av sagoböcker och lekt och lekt…

En gnutta tid har vi fått ägna åt de ömma föräldrarna också 😉 Bland annat har vi tillsammans jobbat lite i trädgården…

…och rensat bort en herrans massa ogräs mellan plattorna på garageinfarten…

…petat ner lite vårlökar…

Den lille trädgårdsmästaren hjälpte förstås till…

Någon måste ju styra upp arbetet…

Och se till att det blir ordentligt gjort…

Men man blir trött så lite vila skadar inte…

Leon tycker att vi borde ansa häcken lite…

För att inte tala om gräset! När klipptes det senast egentligen?

Typiskt att det ska ringa nu när vi jobbar…

Oj, det var farmor…

Pappa Peter sår i gräs på kala fläckar och vattnar…

En härlig dag med underbart väder!
Och när man ändå varit i farten hela dagen så klipper Leon altanen också precis innan läggdags 😉

4 kommentarer tillAtt en liten 80 centimeters typ

Lämna ett svar

Du kan använda dessa HTML-taggar

<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>