INTE NOG MED ATT VI HAR LYXEN att få ”eget” hus när vi kommer till Tyskland, vi har även fått katt…
Renates kisse heter Minkie och blev mycket förnärmad när vi klampade in i hennes revir. Att det dessutom var två helt vilda människokatter som kom och inte hennes matte var säkert en smärre chock för den stackars fyrfotingen. Matte har ju varit borta tillräckligt länge nu och OK när den vanliga kattskötaren tittar in och gör rent i lådan samt serverar mat och släpper in och ut.
Hon har med andra ord undvikit oss och absolut inte ätit så länge vi varit hemma. Ätit har hon dock gjort för när vi kommer hem är skålarna länsade och tomma 😉
När vi släpper ut eller in henne så går hon med mycket försiktiga steg och skyndar sig förbi våra otäcka fötter och ben. Sedan ser vi knappt röken av henne. När hon är inomhus gömmer hon sig lååångt under mattes säng och resten av tiden tillbringar damen utomhus.
I går kväll dock, verkar det som om hon förlåtit oss – i alla fall en liten aning – för gissa vem som hade intagit Woffegubbens resväska…
När vi sedan kom upp för att sova så försvann hon långt in under mattes säng men när jag vaknade i morse låg hon där helt lugnt och gör så fortfarande 😉
Tur att vi inte har allergi…
Haha! Inte som våra katter då som klättrar upp o sätter sig på främlingars axlar… 😛
Anna> Nädu, den här Ladyn är inte lättflörtad 😉
Ja, verkligen tur att ni inte är allergiska! 😉
Måste få säga att det hade varit trevligt att följa med, men det blir säkert fler chanser och sedan vi inte skall flytta mer på ett tag så 🙂
Peter> Ja, det kommer massor av tillfällen – var så säker. Den här familjen tar alla tillfällen i akt att festa 😉 Det har regnat hela tiden sedan vi kom, till och från – mest till, så var inte ledsen!