Ettusenåttahundraen meter upp

I dag tog Steffanie med oss på en helt underbar, fantastiskt vandring. Vi tog bilen till ett ställe som hon kände till och passerade typiska tyrolerhus med blommor så man kunde baxna.

Vi vandrade uppåt i 1801 meter och jag kan lova att man blir helt mållös inte bara uppe på toppen utan hela vägen upp.

Vi släntrade ner till 1600 meters höjd där vi åt en härlig lunch i typsik österrikisk anda. Det blev även efterrätt så jag kan lova att det blev en på många sätt tung vandring nedför, jodå det var lika långt ner.

Träningsvärken kommer att att vara härlig i morgon, det räknar jag med men det var värt all möda och träningsvärk.

Man blir liksom ödmjuk och jag vet inte hur jag ska uttrycka mig för att vara helt rättvis.

Frågan är hur man skulle vara om bodde i dessa omgivningar jämt?

I morgon blir det en ny vandring på annat håll och på lördag eventuellt linbanefärd.

Kan knappt bärga mig.

Vi hade minst 25 graders värme i dag och när vi kom hem kom en liten åskskur – tur som tokar hade vi hela dagen med väder och vind.

Jo, det förstås – vi mötte naturligtvis kossor med bjällra runt halsen – det var nästan som om man såg en film från Tyrolen i TV och näst intill som Sound of Music.

Comments are closed.