Att skiljas är att dö en smula…

RENATE HADE SOM ALLTID DUKAT upp en helt fantastisk frukost. Snacka om att bli bortskämd 😉

Nåväl, vi frukostade ända fram till 11.00 eftersom ”snacket” av någon anledning kommer i gång just då. Och Woffegubben vill förstås veta lite mer precis som jag. Renate är fantastisk på det viset…hon har varit med hela tiden och kan ge Woffe en bild av det han inte kan skapa själv eftersom han flyttade till Sverige när han var sju år.

När vi tog adjö kände jag åter känslan av att vi borde stannat längre och att det finns tusen och en saker att upptäcka och att vi är så lyckligt lottade som får bo och leva hos Renate.

Woffegubben körde till vi kom fram till färjan i Puttgarden och där åt vi lunch samt avnjöt en enkel efterrätt bestående av glass. Woffe valde sig en Cornetto och kaffe…

1_cornetto.jpg

Och jag valde en Magnum White…

2_magnumwhite.jpg

När vi kom till Rödby tog jag över kommandot på ratten och körde sedan resten av vägen, genom Danmark och över bron till Malmö och sedan till Varberg med bara en liten kissepaus på Hallandsåsen 😉

När vi kom till Malmö ringde vi den förstfödda med sambo men dom var nog ute i det fina vädret för ingen svarade. Annars hade vi gärna snikit till oss lite gemenskap och en kopp kaffe 😉

18.30 var vi hemma i Varberg igen och efter uppackning blev det lite kvällsmat…

3_hemmaigen.jpg

Det tar på krafterna med avsked och att resa så det blir nog tidig sägngång 😉