En helt annan sak

VAD HIMLA KUL DET ÄR ATT HA EN TRÄNINGSKOMPIS IGEN det är verkligen något helt annat när vi nu åker till gymmet gemensamt 😉

I dag hade jag ett spiningpass men innan dess hann jag med en löprunda på bandet, 30 minuter och 4 km blev det. Sedan tog spiningpasset vid och det var ett ritkigt tufft pass i dag, jag var som en påse nötter i uppförsbacke efteråt 😉 Intervallträning med samma tuffa kadens hela passet igenom var sig man satt eller stog upp.

Woffe roade sig så gott han kunde i gymmet under tiden och efter dusch blev det hemfärd. Nu blir det nog inte så mycket mer än att packa badväskor och min gymväska för morgondagen. Jag har ett inbokat spinningpass igen och Woffe vill nog pausa i morgon men simma ska vi ju göra bägge två på morgonen innan jobbet.

Tyvärr blir det inte så mycket mer träning sedan denna veckan förrän möjligtvis till helgen då. På onsdag kommer jag inte hem förrän 20.30 från Stockholm och på torsdag vill mina kolleger att jag ska följa med ut på lite sus och dus.

Jag försökte komma undan med att jag inte kunde det för att jag har ett spinningpass inbokat på torsdag då skrattade dessa bägge ”herrar” sig nästan fördärvade 😉

Men, jag brukar ju betona att den sociala biten är viktig den också så jag avbokar gör dem till viljes. Vi har alltid trevligt när vi är ute och slarvar så jag får väl ta det som mental träning

Rakt in i rutinerna

MÅNDAGMORGON OCH VARDAG IGEN… Vi började dagen med simmning på Valhalla och jag blev så glad över att se Astor igen. Jag har inte sett honom sedan långt, långt före jul då han var, och förmodligen fortfarande är, sjuk men i dag var han med och det gjorde att mitt hjärta tog ett extra skutt. Både han och Rut tackade så hjärtligt för vykortet.

En annan god badkompis, Börje, tyckte att jag skulle antingen badas i klorin eller så ha en mer heltäckande klädsel när jag vistas i simhallen 😉

Ahh, dom är så goa mina simborgare!

Jag blev så glad och inspirerad över att få träffa alla igen att jag simmade på som attan och tog ett varv extra i bara farten.

När jag sedan gick från simhallen till jobbet och svängde runt hörnet vid Ullevi så var det någon som busvisslade på mig?!

Det var Woffegubben som precis skulle köra ner bilen i garaget. Gullegubben!

Nu ska jag ta tag i allt arbete som blivit liggande och på onsdag blir det resa till Stockholm för workshop så här hinns det inte med att gnälla över att allt roligt nu är till ända. Och förresten hur skulle man någonsin kunna uppleva den glädje och frihet vi gjort under dessa veckor om det inte fanns någon vardag?

Och ute lyser solen – vad mer kan man önska så här första dagen i verkligheten?!

I kväll blir det spinning men först arbete 😉