Som om han vore sänd av gud

NÄR JAG FYLLDE ÅR för ett tag sedan fick jag en CD-skiva med ett inspelat Sommarprogram med Mustafa Can samt hans bok Tätt intill dagarna – Berättelsen om min mor av Steffanie och Peter, Anna och Oskar samt 16 tassar

Jag började med att lyssna på sommarprogrammet, enligt stränga instruktioner från Steffanie, redan dagen efter men jag klarade bara halva, tårarna sprutade och jag insåg att så intensivt älskad, av sitt barn, kan väl ändå ingen mamma klara av att vara.

I dag, nu förresten, tog jag mod till mig och lyssnade igen. Det var lika svårt nu men jag är glad att mina barn ser till att jag inte missar livets väsentligheter.

Nu ska jag läsa boken och förmodligen kommer det att spruta ännu fler tårar men jag känner att jag måste och jag kan ställa mig samma fråga, i alla fall just nu, som Mustafas mor. Varför blev Steffanie journalist och inte läkare? Och den Lilla? Varför blev hon journalist och inte veterinär? Eller djurskötare?

Nej, jag är på intet sätt otacksam över vad våra barn blivit här i livet, tvärtom jag och deras far är otroligt stolt över att ha fått två så ruskigt kloka barn! Har man uppfostrat dem med ambitionen att ta egna beslut, stå för dessa och ta ansvar för sitt liv och andras så kan man inte säga när dom redan är vuxna att man ångrar sig och att det inte gäller längre. Men det finns tillfällen här i livet då funderingarna kommer. Den här boken är ett sådant tillfälle.

Jag är otroligt stolt över dem – tro inget annat!

Sommarprogrammet sändes 2003,

När Mustafa Can sagt de avlutande orden, ”Mor jag älskar dig”, i sitt Sommarprogram 2003, brakade Sveriges Radios växel samman. Aldrig i programmets historia har så många lyssnare ringt och tackat för ett fantastiskt program.

Knappt två år senare är Güllü Can död.

Hon föddes i Kurdistan någon gång i slutet på 1930-talet, födde sju barn som dog och åtta som överlevde. Utvandrade till Sverige på 1970-talet, död på Skövde lasarett i januari 2005.

Vem var hon?

I sökandet efter sin mor når Mustafa Can fram till en värld av uppdämda och gömda känslor, av uppoffring och ensamhet, skam och förlåtelse, hem och hemlöshet. Men också till identitet, villkorslös kärlek och människans förmåga att resa sig ur nederlaget.

Läs den!

Det vankas inte inte bara sprutande tårar utan även ett och annat pärlande skratt också…

Nu är det nära

DAGEN HAR VARIT SOLIG MEN BLÅSIG OCH LITE KYLIG. Det hindrar ju dock inte att det händer saker där ute. Snart slår dom ut…

1_alp.jpg

Vare sig det gäller Alpklematisen, ovan, eller det Japanska körsbäret som jag trodde var dött, nedan…

2_japanskt.jpg

Och till middag bjuds det i dag grillad kycklingfilé…

3_grillad.jpg

Och ungsstekta potatisklyftor med sesamfrö, grovt salt och en aning vitlöksolja sprutat ovanpå…

4_sesambakade.jpg

Till såsgrisen i familjen – kan inte avslöja vem det är men hans namn börjar på W…

5_brunsas.jpg

Och naturligtvis äter vi på altanen med lite sallad därtill…

6_varsogod.jpg

Japp, så får vi dagarna att gå i Gråbo!

Skaplig medvind

CYKELTUREN TILL GYMMET I MORSE smakade ganska bra med skaplig medvind. Då var hemresan värre med oskaplig motvind.

Det blev som alltid (fantasilöst) 20 minuter uppvärmning på löpband och därefter 60 minuter styrka. Jag skippade motionsdelen då jag tröstar mig med att cykelturen dit och sedemera hem får duga.

EFFEKTIV CYKELTID: 1 timma, 26 minuter och 43 sekunder.

MEDELHASTIGHET: 16,2 km.

MAXHASTIGHET: 36,5 km.

DISTANS DAGENS TUR: 2 mil, 3 kilometer och 530 meter.