NÄR JAG FYLLDE ÅR för ett tag sedan fick jag en CD-skiva med ett inspelat Sommarprogram med Mustafa Can samt hans bok Tätt intill dagarna – Berättelsen om min mor av Steffanie och Peter, Anna och Oskar samt 16 tassar…

Jag började med att lyssna på sommarprogrammet, enligt stränga instruktioner från Steffanie, redan dagen efter men jag klarade bara halva, tårarna sprutade och jag insåg att så intensivt älskad, av sitt barn, kan väl ändå ingen mamma klara av att vara.

I dag, nu förresten, tog jag mod till mig och lyssnade igen. Det var lika svårt nu men jag är glad att mina barn ser till att jag inte missar livets väsentligheter.

Nu ska jag läsa boken och förmodligen kommer det att spruta ännu fler tårar men jag känner att jag måste och jag kan ställa mig samma fråga, i alla fall just nu, som Mustafas mor. Varför blev Steffanie journalist och inte läkare? Och den Lilla? Varför blev hon journalist och inte veterinär? Eller djurskötare?

Nej, jag är på intet sätt otacksam över vad våra barn blivit här i livet, tvärtom jag och deras far är otroligt stolt över att ha fått två så ruskigt kloka barn! Har man uppfostrat dem med ambitionen att ta egna beslut, stå för dessa och ta ansvar för sitt liv och andras så kan man inte säga när dom redan är vuxna att man ångrar sig och att det inte gäller längre. Men det finns tillfällen här i livet då funderingarna kommer. Den här boken är ett sådant tillfälle.

Jag är otroligt stolt över dem – tro inget annat!

Sommarprogrammet sändes 2003,

När Mustafa Can sagt de avlutande orden, ”Mor jag älskar dig”, i sitt Sommarprogram 2003, brakade Sveriges Radios växel samman. Aldrig i programmets historia har så många lyssnare ringt och tackat för ett fantastiskt program.

Knappt två år senare är Güllü Can död.

Hon föddes i Kurdistan någon gång i slutet på 1930-talet, födde sju barn som dog och åtta som överlevde. Utvandrade till Sverige på 1970-talet, död på Skövde lasarett i januari 2005.

Vem var hon?

I sökandet efter sin mor når Mustafa Can fram till en värld av uppdämda och gömda känslor, av uppoffring och ensamhet, skam och förlåtelse, hem och hemlöshet. Men också till identitet, villkorslös kärlek och människans förmåga att resa sig ur nederlaget.

Läs den!

Det vankas inte inte bara sprutande tårar utan även ett och annat pärlande skratt också…