I familjens sköte

EFTER JOBBET BAR DET AV till lillebror med familj. Vi blev förstås, som alltid, bjudna på smaskig middag, gott vin och efterrätt och fika därtill. Vi tjötade och skrattade. Det är en fröjd att höra lillbrorsan skratta – man blir smittad av hans goa skratt!

Som vanligt, när man har trevligt, försvann kvällen i ett nafs och när kottarna redan gått och lagt sig kom jag på att jag hade glömt ta ett endaste foto på hela kvällen. Det blev till att rusa upp till de små änglarna som redan låg i sina sängar för att få med dom på bild. Grabben hade tyvärr redan somnat men flickorna hann jag få med. Här är lilla Mikaela som redan hunnit börja i trean…

1_mikaela.jpg

Och Felicia som redan går i fyran…

2_felicia.jpg

Sedan lyckades jag med bedriften att få med lillebror med käresta på bild…

3_lillebror.jpg

Ja, det går ju inte heller att hoppa över den ”lilla” hunden som ju faktiskt också hör till familjen…

4_lillahunden.jpg

Jodå, det finns en katt i huset också och kvällen till ära var svägerskans syster där men dom får jag försöka fånga nästa gång.

Kvällen försvann som sagt i ett huj och dom skulle alla upp i ottan till morgonen för flickorna har fotbollscup så vi kände vårt ansvar och åkte hem i alla fall innan midnatt så att föräldrarna åtminstone får några timmars sömn.

Det var en trevlig kväll och förhoppningsvis ska det väl inte dröja över ett år tills vi ses igen 😉

Så övergår jag till dagens steg som inte är något att skyta med…7 362 men gårdagen klarade jag med nöd näppe för då hamnade räknaren på 11 728.

It’s nice to be important

BUT IT’S IMPORTANT TO BE NICE. Fredagar är också nice 😉 Efter jobbets avslut i dag ska vi åka till Olsfors, ligger strax innan Borås.

Där ska vi hälsa på lillebror med fru och tre ljuvliga kottar samt ”lilla” hunden. Det ska bli trevligt för jag kan knappt minnas när vi sågs sist – jo förresten det var förra sommaren. Då var vi i Varberg med husvagnarna och hade några mysiga dagar tillsammans. Solen var på sitt allra godaste humör, vi badade, barnen spelade fotboll och vi grillade och satt ute kvällarna rakt av. Sänkte några Pripps och en annan vinflaska. Ja, det var tider det.

Det känns som en evighet sedan och det är det ju också med tanke på att vi borde träffas oftare syskon som vi är. Åjo, jag har fler syskom som vi heller inte träffar så ofta längre. Vart tog dom där spontanbesöken vägen som man gjorde ”förr” i tiden? Det vill säga att man bara ramlade in och tog en kopp, snackade och sedan for hem igen.

Jag kan absolut inte skylla på någon annan än mig själv men det verkar som om alla människor nu förtiden har fulla scheman jämnt och då känns det inte vedertaget att bara ”ramla” in på en kopp och lite tjöt.

I kväll ska det i alla fall bli av!