Nästan som en vana

DET VAR INTE utan att gårdagens Indoorwalking med Catarina och även hennes seniorträning med styrka kändes i morse! Det är ju i och för sig inte konstigt då det enda jag i stort sett tränat under vår och sommar är cykling vilket självklart är bra men inte tillräckligt. Lite andra muskler blev nu aktiverade och lönar med ont, ont 😉

Nåja, vi ska väl genomlida detta också!

Woffegubben körde dubbelt i går för hans rehabträning på Alingsås Lasarett har också kommit igång. Det blev ju samma tvärnit på den som på vårt gym men nu så är han igång igen. Det är alltså rehabträning efter hjärtinfarkten så den är inriktad på att just stärka hjärtat med passande övningar.

På gymmet i dag var det Gympa med Jessica. Så härligt att vara igång igen trots att jag garanterat kommer att ha ändå mer träningsvärk efter den här starten! Vi cyklade fram och tillbaka till gymmet. Får passa på innan det blir för kallt!

Medan Woffe var på sin rehab och faktiskt även en magnetröntgen av prostatan så gjorde jag vår middag, Torskgryta, som vi avnjöt när han var åter.

Jag vete tusan vad som hände, om vi åt för sent eller om jag åt för mycket men jag fick så himla ont i magen så jag fick helt enkelt gå till sängs!

Somnade så småningom trots magsmärta och sov runt utan att vakna!

Hur korkad får man bli???

Thailand, Phuket 20181215

GISSA VEM SOM inte kom ur sängen i morse? Det kändes som om ryggen skulle gå mitt itu varje gång jag rörde mig i sängen. Det hade underlättat med blöja för vuxna om man säger så…
Hur kune jag vara så dum att tro att jag helt olösligt kunde springa???

Uttrycket – När huvudet år dumt får kroppen lida – stämmer verkligen överens varje gång! Herregud!

Det blev inte många knop i dag kan jag säga. Poolen hela dagen…

Det gick åt skogen så klart

BENEN KÄNDES SOM betongpelare när jag vaknade och det var med viss möda jag tog mig ur sängen! Varför är det så här så fort kroppen gör något annat? Jag menar jag har ju haft träningsvärk sedan jag satte igång efter uppehållet för en dryg vecka sedan. Hur i hel friden kan fler muskler ha hållit sig undan och gett sig tillkänna först när simningen kom på tapeten?

Jag kämpade på i stort sett hela dagen innan jag tog beslutet att jag måste avboka kvällens Basis Ball Raw och nittiominutaren med cykel. Men till sist insåg jag att det hade inte blivit någon bra träning om jag kört i alla fall! Så det blev en helt oplanerad vilodag! Jag som tycket jag hade hittat så bra träning när det nu inte fanns något på hemmaplan som lockade på just onsdagar. Men skam den som ger sig jag får sikta på nästa onsdag och hoppas att kroppen fattat att det är träning som gäller nu och att soffhängardagarna (läs hela december 2017) är förbi!

Men soffan fick stå osutten i alla fall 😉 Det blev lite matlagning istället.

Ett kilo kalkonbröstfilé blev malt till färs som jag gjorde kalkonfärsbiffar av. Till det serverades senap och dragonsås, kokt potatis…

…och hela champinjoner som tillagades i Air Fryern…

Det blev gott, första gången men absolut inte sista! Det går ju att göra mycket med färs men i dag gjorde jag bara biffar. Minst fyra middagar för två personer av det kilot med kalkonbröstfilé. Nästa gång kanske det blir kalkonbullar nu när vi vet att det smakar bra.

Jag fick förresten fakturan i dag från mina dagar jag tillbringade på det femstjärniga ”hotellet” när jag opererades för diafragmabråcket. Trehundra riksdaler för operation och boende!!! Behandlad som en prinsessa av personal som var helt underbara!
Det finns mycket att önska när det gäller svensk sjukvård men när man väl får behandling tror jag inte något annat land slår Sverige på fingrarna. Sedan kunde man självklart önska att väntetiden inte hade behövt vara två år men som sagt när man blir behandlad/åtgärdad det är ju så man skäms – trehundra kronor!