HAR DAGARNA MED Leon passerat! Men det är dagar som gått rakt in i mitt hjärta och det blir med lätta steg jag kommer att längta till nästa tillfälle.
Vi lade oss ganska tidigt för att hämta nya krafter inför den sista dagen. Jag förstår ju varför man inte får barn när man är 58  Man är helt slut efter en dag men lycklig. Jag inser nu också att man kan njuta mer av sina barnbarn än sina barn. Missförstå mig nu inte för allt i världen! Men man har ansvaret, den tunga biten, några dagar och jag hade ju förberett det mesta i matväg och vi var ju två hela tiden som kunde roa och trösta. Riktigt så ser ju inte vardagen ut med arbete på heltid, barn som ska hämtas och lämnas, handla och hinna med. Det slapp ju vi
Så dessa dagar har varit som en enda lång och smaskig efterrätt!
Natten var lugn och fin ända fram till 03.30 ungefär, då gnydde han till och jag gick in och klappade om lite, ordnade med täcket och letade upp hans tre nappar. En ska vara i munnen och de andra två i vardera hand
Men, han kände så fort jag lämnade rummet och jag satt ändå kvar till jag tyckte mig ana på andetagen att han sov. Icke han märkte så fort jag gick i väg så då beslutade jag mig för att hämta täcke och kudde så flyttade vi helt sonika över till Leons stora lekmadrass. Vi somnade bägge två och inte ett ljud hördes förrän det var dags att vakna 07.54
Jag låg vaken länge och lyssnade på hans rossliga andetag, han är lite hostig, och kände mig varm i hela kroppen. Måtte natten aldrig ta slut tänkte jag flera gånger
Jag tycker vi hann få till rutinerna ganska väl på morgonen.
Först konstatera att Barbamamma och pappa sitter bekvämt medan jag gör vällingen.
Sedan dricka den i soffan när mormor sitter med och klappar om…
Vi hade inte för avsikt att gå ut i dag i det kalla vädret så vi slappade runt ganska länge i pyjamaserna
Lyssnade och tittade lite på Hestekorna, som Leon gillar väldigt mycke, och Paddade lite…
Det blev lite risgrynsgröt och leverpastejmacka till ”riktig” frukost och som sagt vi tog det ganska lugnt. Klädde oss först strax innan de ömma föräldrarna kom tillbaka från Köpenhamn.
Och jisses så glad han blev knodden. Vi såg dem genom köksfönstret när dom anlände så han blev alldeles vild
Egentligen var det ju middagssömn precis då men det blev så spännande så det blev inget med det
Vi lekte lite och lyssnade på musik och sjöng o dansade och busade lite förstås…
Sedan drog vi oss hemöver och jag somnade som en klubbad säl i bilen innan vi var ute från Malmö
På Hallandsåsen stannade vi till och åt lite…
Väl hemma blev som sig bör, uppackning, tvätt och ja, ni vet ju hur det är!
När jag tagit hand om tvätten och packat gymväskan blir det sänggång. Jag kommer att sova gott i natt med fyra dagar av knubbiga-armar-kramar och så mycket kravlös kärlek som en mänsklig varelse kan ta emot
I MORSE VAKNADE Leon först 07.53 så det blev sovmorgon här på Pärongatan. Han var som en solstråle när jag kom in i rummet för att lyfta ur sängen – tänk om man kunde få en sådan start varje dag!
Det första vi gjorde var att öppna dagen present Sedan välling såklart men det kan man ju dricka samtidigt som man kollar läget, t ex att Barbapappa och Barbamamma sitter kvar i bilen
Men, tjugofyra minuter över åtta börjar dagen på allvar. Vi leker och leker…
Hela förmiddagen går faktiskt åt till att bygga hus och duka
Eftersom vi sov så länge i morse blev det lite konstigt med tiderna redan från start men efter risgrynsgröt och leverpastejmacka tog vi oss en tur till affären…
Satan i gatan vad kallt det var! Mycket värre än i går. Vinden var isande kall och det nöp i kinderna redan efter fem minuter.
Vi tog oss i alla fall till affären eftersom vi behövde rårörda lingon till såsen. Och när vi stod där mellan hyllorna och letade efter rårörda lingon somnade knodden – bara rakt av
Nåja, det var inte mycket att göra åt även om det inte alls följde ”schemat”. Vi var överens om att vi kunde busa till det lite nu när inte mamma och pappa är hemma
Jag fasade lite för att jag skulle behöva promenera runt i en och en halv timma – så länge sov han igår – i nordankylan. Men kort efter vi kom ut från affären vaknade han så då gick vi hem och jag tänkte att vi kan säkert ta en liten sovpaus efter mellanmålet för det blev nog bara en sisådär 20-25 minuter.
När vi kom hem var det läge för mellanmål som i dag bestod av ”fuskpizza” och jisses vad han gillade det!
Ja, sedan trodde jag nu då att det kanske kunde vara bra med lite middagsvila eftersom det blev så kort med sömn när vi var ute. Men tji fick mormor – inte ville Leon sova inte
Nåja, vi behövde ju diska så det gjorde vi i stället för att sova…
Åh, det var en fröjd att få se honom diska! Så noggrant med diskborsten och sköljningen
Att sedan köket var mer eller mindre som en bassäng går ju alltid att ordna till. Leon hjälper gärna till att torka både här och där
Jag förväntade mig nog en liten kinkig kille frampå seneftermiddagen med så lite middagssömn men inte då. Han var så pigg och glad hela dagen och kvällen så det ofattbart att han orkar! Jag hade inte gjort det
När det var dags att duka fram för mellanmål så var Leon riktigt hjälpsam och hjälpte till att lägga upp ärtbullarna på serveringsfat
Och tittade och lyssnade på Hestekor som han blev mycket förtjust i…
Och Leon hjälpte morfar att laga bilen så det blev lite ljud i den till Leons stora förtjusning (osagt vad de ömma föräldrarna tycker om det).
Vi försökte en gång till att få till lite middagsvila men Leon hade bestämt sig så nej. Däremot var morfar helt slut så han tog sig en rejäl middagspaus
Kvällen avslutade med kvällstoaletten…
Och medan jag fixade till vällingen så tog Leon chansen att roa morfar med lite billek
Jag behöver väl knappast berätta att han somnade direkt när vällingflaskan var urdrucken…Helt otroligt att han orkat vara så glad och pigg hela dagen med bara 20-25 minuter sömn. Han förresten sjungit mycket i dag och vi har förstås lyssnat på Barnkammarvisor – det gillar han skarpt.
ATT DAGEN STARTAR tidigt är oundvikligt när det kommer en liten knodd och slår sin knubbiga armar om en. Man smälter som smör i solsken…
Efter morgonvällning, lek och frukost av risgrynsgröt och leverpastejmacka var vi redo för lite frisk luft…
Det blev en liten tur till lekplatsen för det var kallt som attan och den lille var lite trött…
När vi hade intagit mellanmål bestående av morotspannkaka, som blev riktig succé…
…blev det middagsvila…
Och minsann, när knodden vaknade efter middagsvila hade morfar anlänt
Och det var ju tur för han bygger lite bättre med lego än vad mormor gör
Koncentration på hög nivå…
Jag fick hjälp i köket, också det med hög precision. Leon lade över alla Västerbottenbiffar i formen alldeles själv…
Så, mormor nu ligger alla i formen
Dags att äta…
Och dags att bada innan John Blund…
Vi har haft en fantastisk dag Leon och jag. Han har varit på strålande humör hela dagen och det har varit, som man säger, fullt ös medvetslös. För han har energi den lille
ÄNTLIGEN VAR DET dags att hoppa på tåget! Som jag räknat timmar och minuter dessa sista dagar…
Station efter station passerades…Varberg, Falkenberg, Halmstad och Hässleholm…
Sedan närmade jag mig Lund…
Där jag bytte tåg.
Och efter Malmö Central och Triangeln nådde jag slutdestinationen med buss
FÖR ALL RESPONS min ”undran” från igår fick, både här i bloggens kommentarer och på ”Fejjan”.
Jag måste bemöta detta men chocken får lägga sig först. Jag hade aldrig, i min vildaste fantasi, trott att så många, som jag inte ens visste fanns, skulle besvara mig med kommentar.
Man säger ju alltid så ädelt att ”jag skriver bara för min egen skull” Jo, det gör man ju men om ingen mer än man själv läser…hur kul är det? Nä, jag tror på intet vis att jag kan förändra världen till något bättre genom mitt pladder i bloggen – men att det faktiskt finns folk där ute i verkligehten som läser…Ja, det kräver ett inlägg för sig och jag ska bara samla mig men det kommer…
Tills dess blir det ett vanligt simpelt inlägg om dagen…
Jag hade en tanke om att powerwalka till gymmet för det såg ut att bli en fin dag…
Jag var uppe och kikade i god tid – men gick och lade mig igen…Jag hade förstås redan i går kväll när jag tittade ut på snöovädret garderat mig genom att säga till Woffegubben…
– Det skulle vara fantastiskt trevligt om du kom över till gymmet i morgon och deltog i Indoortalkingen.
För då – skulle jag ju bli körd till gymmet för att Woffe sedan skulle kunna ta sig till gymmet (igen) för att delta i ”passet”.
Han är ju som han är min Woffgubbe – ställer upp på allt och är kanske en gnutta rädd om bilen
Spinning Distans gick i dag i Italien och var lika fantastisk som alltid. Speciellt som vi alla vet att Stefan, vår spinninginstruktör, har jobbat i minst ett halvår för att få ihop 90 minuter med film och musik…
Det är klart att man ger järnet. Och är redo…
Precis som alla andra i gruppen…
Och, efter det blev det obligatorisk Indoortalking – jag bara älskar det! Och med Woffegubben – det du…
När vi kom hem lös solen, precis som jag anade redan tidigt i morse, som en tok men…
…huset, hemmet, som vi bebor behövde saneras. Fan ta dem som tränger sig in här när vi inte är hemma och skräpar ner…
Så, det var inte mycket att be för – bara att sätta dammsugaren i Woffes händer och rengöringsmedel i mina
Efter det, ja då var det bara att sätta igång med nästa veckas frukostar i form av omeletter. Så, jag börjar med fyllningen…
Och, minsann blev det sex – omeletter alltså – fast jag bara behöver fyra. För nästa vecka…
Vissa har ju börjat ge upp redan…
…fast inte jag – nu är det bara fyra dagar kvar
Nåja. dagens middag blev samma i dag som i går – fast fixad i köket
Det vill säga fläskfilé och gräddsås och till det bulgur med spenat, fetaosttärningar och svamp. Och istället för skurna tomater (av Woffe) blev det gul och röd paprika skuten av mig
Jag fixar efterrätten sa han – Woffe…
I morgon är en annan dag och jag lovar att bemöta den underbara respons som jag fått – måste bara hämta andan en aning
JODÅ JAG avbokade dagens gympass, Indoorwalking och Spinning, till förmån för vila av den gamla trötta kroppen
Och det vore en grov överdrift att förneka vilan – jag sov till 10.30 som ett barn Så, efter spikmatta blev det egentlig uppstigning först 11.00! Men jag förklarade för mig själv att det var OK bara det inte blev en vana.
Vakna ja, fast man hade ju mest lust att lägga sig igen vid en blick ut…
…och somna om. Snö! Vad i hela friden ska vi ha det till nu? Julen är ju förbi!
Well, jag hade ju lite att göra – så det vara bara att sätta igång med Ärtbullarna som ska bli mellanmål till lille knodden nästa helg.
Under tiden som dom jäser ansar jag palmen en aning som tydligen inte trivs med att vara placerad inomhus – och det hjälper föga att jag säger att vi helst också hade häckat i pensionärskuvösen…
Å anra sidan blir det plötsligt lite luft i allrummet – så inget ont utan något gott
Sedan återvänder jag till Malmö och penslar bullarna med vispat ägg…
Och här och nu önskar jag att jag kunde förmedla den helt underbara doft som uppstod då bullarna gräddades…
Att dom smakade ljuvligt behöver väl knappast påpekas…
Och, man får säga vad man vill om Kung Bore, men han tar sitt jobb på allvar ;-(
När jag ändå hade byxorna nere, eller ugnen i gång, så satte jag några limpdegar. Vilket innebar att jag fick fix dagens middag i garaget??
Ja, det är ju så att jag behövde micron för att värma middagen men eftersom vi har micron integrerad i ”vanliga ugnen” så…
Fick jag helt enkelt ta mig ut i garaget där vi en ”lös” micro…
…för att värma upp dagens middag som då bestod av fläskfilé med blomkålsris med spenat, svamp och fetaosttärningar. Samt skuren tomat som Woffgubben ordnade helt på egen hand
Och Kung Bore gav inte upp – jag blev tvungen att trampa ut till soptunnan och minsann…Ingen hade skottat gången…
…och nu fyra, visserligen lågprofil, limpor och tjugo ärtbullar senare…
 …
Stänger Gelas Kök för i dag…
I morgon blir det spinning i alperna – vilodagen är till ända med undantag för att jag ska njuta av kvällen i fåtöljen
Jag vill, till mina läsare, tacka för all uppmuntran angående mina tidigare inlägg! Och det gäller även dem som försöker övertyga mig om att jag tränar för mycket
Jag tar till mig alla åsikter men ger mig själv bestämmanderätt i slutändan
ONSDAGAR GÄLLER DET att vara på hugget och inte somna på sin ”post” för 10.30 släpps bokningarna till söndagens distansspinnig
Och snacka om den panik som uppstod när inte hemsidan på mitt gym gick att nå!! Då kastar man sig på telefonen och det gör så klart alla andra spinnare också – samtidigt! Phew!
Nåväl, det gäller bara att tagga ner och vänta snällt i telefonkön så ordnar det sig alltid.
Jag kände mig lite alertare i dag så det blev en liten lunchpowerwalk i blåsigt men soligt väder och en klarblå himmel minsann…
Det friskade på rejält i vinden men ljuvligt att möta människor som kisade i solen
Och nu packas den ner – julen alltså…
Annars är hela jag uppfylld av helgen då vi ska få passa lille Leon! Så jag har satt ihop ett mat- och sovschema som har godkänts av den ömma modern
Kvällen på gymmet inleddes faktiskt med ett pass Indoortalking med spinningkamraterna som tyckte att det var en h e l halvtimma till passet började så…där rök uppvärmningen
Spinning Puls dårå! Stefan är som han är, dvs proffs!
Och i dag var Tina med – kärt återseende!
Avslutade sedan kvällen med ett Indoorwalkingpass – också det med Stefan. Och därmed fick det vara bra för i dag.
I morgon blir det styrka och ett pass Indoorwalking, 60 minuter, så nu ska bara gymtrunken packas sedan blir det ryggläge
På fredag blir det vilodag – det ska bli skönt. Då kan man åka hem direkt efter jobbet och dö i fåtöljen… Det ser jag fram emot!
SÅ VAR DET inte i dag…Jag har suttit på ändan hela dagen med ett kort undantag när jag var tvungen att gå på ett möte. Visserligen på samma våningsplan så det blev inte så långt att gå
Trots att solen lös som en tok på himlavalvet kom jag mig inte för att ta ”min” lunchpowerwalk!
Nädå, jag satt och komponerade måltiderna som jag och Leon ska laga om några veckor när vi får en hel helg tillsammans. Ja, morfar får förstås vara med på ett hörn oxå
De ömma föräldrarna har alltså vuxit till sig så att vi ska ta hand om den lille en hel helg! Som jag längtar och längtat på detta ögonblick!!
Föräldrarna ska ägna sig åt varandra och ha en bf-helg – kan bara ana hur det blir…mest sovande
Men Leon och jag ska laga till frukostar, luncher och middagar och sedan kommer han säkert att hjälpa morfar sätta upp brevlådan som de ömma föräldrarna fick i julklapp.
Blir det fint väder ska vi nog ta en tur till lekparken – hoppas på det.
Och vi måste ju handla allt som behövs för mathållningen den helgen – det gör vi nog på fredagen. Jag tänker nämligen bli närvarande mormor redan på torsdagen och på fredag ska Leon skolka från föris och hjälpa mig planera inför stundande helg.
På torsdagen ska vi hämta knodden tillsammans, Steffanie och jag, och sedan ska jag träna mig på nattning så att den ömma modern kan få lite ro vid frånvaron
Jisses måtte dessa två veckor gå med raketfart!
Jag kastade mig på pendeln, som gick utan problem trots att snön från i går var borta , för färd mot dagens första aktivitet. Om man nu inte räknar ”rövsitt” en hel dag för aktivitet…?
Jag körde styrka mha Milon, två varv. Brukar ju köra tre men jag orkade faktiskt inte!
Kanske beslutar jag mig för att två varv blir optimalt när jag kör många pass i veckorna – vi får se.
Avslutningsvis tog jag 20 minuter kondition på crosstrainern.
Och när jag känner efter så var det kanske bra att det inte blev någon lunchpw i dag för vänstersidan, där jag har ont, höll riktigt bra i dag. Inga vikande ben
Och ”Färdtjänsten”, läs Woffegubben, behövde inte bli besviken – jag höll avtalad tid för hämtning med råge…
Till min stora glädje har det tillkommit två spinningpass i veckan på gymmet så nu har jag bestämt mig för vilodag på fredag och resten av veckan ser ut så här:
Om allt går som jag tänkt mig vill säga…jag är ju reserv på IDW:n på lördag men jag är ändock förstereserv så…? Annars får jag väl värma upp på annat sätt inför spinningen – kanske stavgå till gymmet?
MÅNDAG ÄR JU måndag hur man än vrider och vänder på det! Upp i ottan – inte mycket att orda om det mer än att det hade varit skönare att få ligga kvar.
Lite mörbultad är kroppen efter en ganska tuff träningsvecka och banne mig har jag inte fått träningsvärk i armarna efter gårdagens stavgång
Träningsveckan gav:
15,6 timmar fördelade på powerwalks, stavgång, styrka mha Milon, RPM, spinning och indoorwalking.
Sammanräknat 35,5 km.
Och banne mig brännde jag av 7 414 kcal bara på träning.
Stegmässigt en himla bra vecka med 123 325 steg.
Indoortalkingen är inte medräknad
Trist väder och noll lust för lunchpowerwalk i dag men jag övertalade mig själv till en liten en…
Och…när jag precis kom innanför dörrarna på jobbet, i tryggt förvar, började det snöa!
Vem tusan har beställt det?
Va?
Jag har bokat biljett till Malmö i dag. Avresa 26/1
…
Och jag har beställt tid hos farbror doktorn för min onda vänstersida – som jag tror är benböjaren.
Att jag äntligen fick ändan ur vagnen!
I går när jag stavgick hem från gymmet vek sig benet flera gånger och det gjorde satans ont!
Jag rusade, som vanligt på måndagar, till pendeln för vidare färd mot Stenkullen och gymmet.
…Tja, vad ska man säga?
Det snöade tre flingor och då är det ju tvärstopp på Västtrafik så när jag väl kom fram fanns det ingen tid för styrketräning som planerat.
När jag var omklädd och stod utanför Indoorwalking-salen, i god till 17.25 när passet skulle börja, tyckte jag det var lite märkligt att jag var ensam?
Gick till slut ner och bad personalen läsa på min bokningslapp (ser ju inte utan glasögonen)…och där stod det 18.05
Jaha, då var klockan 17.20 så banne mig hann jag inte två varv styrka på Milon i alla fall
Den enda smolken i bägaren var att jag helt förträngde att meddela min cahufför, läs Woffegubben, att passat var flyttat och att jag därför inte skulle vara klar på överenskommen tid!
Stackars Woffegubben – men har fick hem tanten till slut i alla fall
…ÄR ETT GISSEL och svår att hantera i vissa delar. Som i dag när jag sov till 10.30 och med spiktid hann bli 11.10 innan jag steg ur sängen…
Jag får alltid ångest, utan undantag, när jag sover så länge och ”tappar” bort stora delar av dagen, den lediga dagen! Trots att jag brukar trösta mig med att jag behövde det – annars hade jag vaknat
I dag fick dock min döttrar mig att förtränga detta genom att ringa upp och facetima med lille Leon i förgrunden
Leon skrattade så mysigt när jag visade hans nappar och lego som glömdes kvar efter julhelgen.
Anna är i Malmö hos Steffanie, Peter och Leon över helgen.
Så med vissa klagomål på FB om brist på foto för en längtande mormor kom det två MMS…
Upplyft av Facetime och MMS så kunde vi börja dagen – om än med förmiddagen bortsovd
Vi hade bestämt redan innan att julen skulle städas bort den här helgen så vi satte igång…
Alla återstående julblommor fick gå hädan och det som fortfarande blommade sattes i vas…
Stakarna åkte undan, julgardinerna åkte ner, tomtar och annat juligt likaså. Och det tog mycket längre tid än vi trott – men så är det ju jämt
När allt juligt var borta så började återställningen av hemmet till normalläge…
Men man kan ju ställa sig frågan varför det finns en hel stor skål med julgodis kvar?
Och en hel drös med Julmust…?
När det redan varit mörkt en stund påbörjade jag dagens middag som även i dag bestod av kyckling. Det är kycklinghelg i det Müllerska huset
Av ett kilo kycklingfilé blev det färs till kyklingburgare…
Som formas, steks och ovanpå läggs en ”kaka” med Havarti-ost som får smälta ner en stund i ugnen…
Till det blev det blomkålsmos och små djälva tomarer (cocktailtomater). Woffegubben var tyst en lång stund sedan sade han:
– Herrejisses vad gott det var! Detta har du inte gjort för sista gången!
Så…därför tänker jag servera resterna i morgon…
Bekvämt och bra då jag är borta från hemmet (läs köket) stora delar av dagen eftersom det nalkas minst en halvdag på gymmet
En delsträcka av Tour de France och sedan Indoortalking i sportcafét…
Vilket påminner mig om att det är hög tid att packa morgondagens gymtrunk
|
|
Senaste kommentarer