Bara en väg

KORS I TAKET jag sov ända till klockan ringde 04.30 – det var länge sedan sist! Jag tog visserligen till en insomningstablett i går kväll då jag kände att det håller inte längre med för lite sömn för en gammal tant ;-)

Utfallsstegen från Crossfiten i går gjorde sig nämnvärt påminda på baksida lår under cykelturen till jobbet i morse – tur att jag hade medvind ;-)

Att det bara blev en väg beror på att jag skulle ut på kvällen och alltså inte var benägen att cykla hem också…

Det blev alltså enligt tradition en tur med räkbåten från Lilla Bommen i goda vänners lag…

…så cykeln fick åka bil hem och jag också om jag ska ärlig… ;-)

Gym och tandläkare

TISDAG ÄR GYMDAG så i morse bar det av mot Stenkullen och gym. Det blev som sig bör uppvärmning på crosstrainer och därefter crossfit…

Tandläkaren var inbokad på eftermiddagen så det var inte mycket att be för. Woffe tog ledigt och kom med bil – jag tog spårvagnen så möttes vi hos tandläkaren.

Det var det mest spännande som hänt i dag… En krater i plånboken men det vi ju att det blir varje gång med två personer hos tandläkaren på samma dag ;-(

Så var vi där igen

DET HÄR MED att ha väckarklocka verkar helt överflödigt för min del. Visserligen sov jag lite längre i går men i dag var det samma visa igen. Nåja, jag kunde ge mig av lite tidigare hemifrån vilket jag mycket snart kunde konstatera att det inte var till någon nytta alls ;-)

Jag hade nämligen rejäl motvind hela vägen så redan efter 11 kilometer låg jag näst intill 10 minuter efter. Trötta ben och motvind är ingen bra kombination…

Men det kompenserades av att jag fick träffa Stora Monsterbarnet, Steffanie, som är i Göteborg med arbetet och ska stanna i dagarna två. Vi fikade och sedan checkade vi in henne så hon slapp att dra omkring hela packningen hela dagen ;-) Jag fick fina konstverk från Leon som han ritat till mormor ;-)

Det blev förstås en lunchpw…

Inkallad blev jag två gånger under dagen… Massor av frågor och jag hade ingen! Inte pga att jag inte hade någon utan snarare för att jag inte klarar av att ställa några. Dom undrar nog om jag är så där jämnt?

Men nej, jag är inte så där jämnt – bara nu i katastroftiden! Jag gissar att det bara är att bryta ihop och komma igen?!
Problemet är då att jag inte är där riktigt ännu – eller om jag någonsin kommer dit. Jag vet inte fråga inte mig?

Nåja, jag cyklade hem efter dagens vedermödor och fick väl en ganska bra tur. Det blev den korta vägen hem ;-)

Sovmorgon

SOV ÄNDA TILL 08.00 i dag och tror inte det är sant! Har knoppen äntligen fattat att man, vid min ålder, inte kan leva på tre timmars sömn per natt ;-) Jag hoppas att det är så och ingen tillfällig sovmorgon.

Tyvärr är rygghelvetet inte bra i dag heller. Fattar inte riktigt varför den gör så ont nu. Det har ju varit skapligt en tid nu. Hade tänkt mig ett pass Crossfit i dag men avbokade i går kväll – vilket var tur för jag hade inte klarat det i dag.

Efter frukost på rostbröd så angrep jag strykrummet. Det var av nöden tvunget då högen började bli mördande stor.
Intet ont anande och med musik på högsta volym kommer det helt plötsligt in en ung tjej och överlämnar en blombukett! Ända in i strykrummet…

Från Göteborg… Jag fattade ingenting men det var förstås barnen – mina monsterflickor…

Jag grät vattenfall av glädjetårar den här gången…just nu är det många av den varan men inte glädjedito! Vet inte vad jag gjort för ont för att förtjäna dessa underbara ongar!?

Vi ska mycket snart på stor fest vilket jag inte alls ser fram emot men känner att jag måste gå med för Woffegubbens skull då det är hans fackklubb som bjuder. Jag har ju själv varit grafiker för inte så länge sedan och känner alla men just nu har jag som sagt inte lust med något annat än att sova och gråta.
Nåväl, det är en fin fest och kräver kostym – vilket alla muffinsar och annat gott och smått gjort så att kostymbyxorna inte går runt midjan – på Woffegubben då.
Som väl är är kostymen hans skräddarsydd så det fanns lite att göra på. Jag agerade skräddare i dag och lade ut några cm i midjan så att brallorna gick på igen ;-)

Därefter bar det iväg för att köpa lämpliga skor till kostymen då dom gamla åkt till sällare jaktmarker för länge sedan ;-)
Nåja, jag råkade också på två par sandaler som jag ”behövde”…

När vi kom hem efter den inkomstsänkande skoresan var det dags att förbereda middagen som i dag bestod av squashgratäng och laxbiffar…

Som vi, för ovanlighetens skull, avnjöt på Framförskapet…

Jag tror att Woffegubben var nöjd med all värme för i dag ;-) Framsidan av huset erbjuder ju skugga så här dags…

En liten trädgårdsrunda förväntas väl i det här vädret ;-)

Och, som alla andra år, tror Woffegubben att jag är hans mamma ;-) I alla fall tycker han att han ska ge mig Mors Dags-present ;-)
I år blev det en pakethållare till Mountanbiken…

Jag hade verkligen inte hjärta att berätta att det nog aldrig blir någon mountanbike för min del – så himla gulligt av honom!

Nåja, det har varit fint väder hela helgen…

Långa dagar

NU ÄR DET ju aldrig kul att vakna tidigt när det egentligen är chans till sovmorgon. Dagarna blir oändligt långa vare sig det är en vanlig arbetsdag eller lediga helgdagar. I dag sov jag till 04.30 och sedan var det kört. Tassade upp när jag vridit mig runt i tjugotusen varv och konstaterat att jag nog inte skulle somna om.

Men vi har ju i alla fall fint väder!

Innan jag släntrade mig ut i trädgården betalades månadens räkningar och tvätt sorterades. Därefter blev det gräsklippning…

Jag gav mig sedan på det aldrig sinande ogräset som kommer i kap hela tiden men ryggen ville inte i dag så det får stå til sig ett tag till…

Mitt på dagen temperatur

…REDAN TIDIG MORGON – det är vi inte bortskämda med. Det var alltså varmt redan 05.00 när jag åkte hemifrån på cykeln. Helt fantastiskt!

Jag tog ”korta” vägen i dag för benen är, om jag ska vara ärlig, lite trötta efter ganska många mil på cykeln den här veckan. Korta vägen är ju relativt backfri…

På lunchen stegade jag i väg till Clas Olsson och köpte ett nytt batteri till pulsbandet eftersom jag inte hade någon puls alls i morse ;-)
Det retade nästan vansinne på mig eftersom jag hade en himla bra tur och förmodligen den bästa tiden ever – så kunde jag inte se vad pulsen var…!

Jag anade att det kunde komma en liten skur på vägen hem för det var förvarnat om man säger så. Dock sades inget om Syndafloden med hagel och storm som jag råkade ut för! Jezus, det var det värsta jag upplevt på cykel! Satan i gatan vad ont det gör med hagel på en nästan bar kropp! Tur att man har hjälm…
Och tur att det ”bara” rådde den väderlek under de sista fyra kilometrarna!

Tro mig jag blötte ner minst halva huset bara genom att gå in när jag kom hem. Då gick jag ändå raka vägen till tvättstugan och fick av mig all blöta kläder samt cykelskorna där! När jag kom ut från tvättstugan var det en syndaflod hela vägen från ytterdörren ;-)

Det har förhandlats i dag – men inte till min fördel precis… Jag är inte ens med på på kartan! Tjugosju år raderas bort på mindre än en sekund känns det som!

Det händer saker nu på den svenska landsbygden – eller” Gelas trädgård” som jag kallar den…

Men om jag ska vara ärlig – och det har ju mamma lärt mig – så skiter jag i vilket…!

Förutom bilder från trädgården så har jag tvättat två maskiner med tvätt – en med veckans och en med träningskläder. Nu ska jag bara hänga ut och hoppas på torkväder ;-) Det är så man undviker att falla ihop som ett korthus…

Så blev det sommar

UPP I OTTAN, fast jag hade givetvis varit vaken några timmar, trött som en gnu – det börjar tära på krafterna nu med alldeles för lite sömn…

Torsdagmorgon betyder Crossfit…

Körde först lite uppvärmning på crosstrainer och sedan ett pass med Sarah som vikarierade för Elin i dag.
Det är lika roligt varje gång – jag tror banne mig att crossfit måste vara den mest utlimata styrketräningen som aldrig blir tråkigt ;-)

På lunchrasten blev det en glass – känns nästan som tradition nu ;-) Men just i dag var det verkligen gott i den rådande tropiska värmen…

Så kan man få dagarna att gå

DET GÖR ONT i hela kroppen och förnuftet när man vaknar 02.30 och sedan inte kan somna om åtminstone till 04.30 när klockan ändå ska skrälla. Men det är bara att gilla läget och snurra runt som en förbannad fläkt tills man inser att det är lika bra att ge upp.
Eftersom alla vädergubbar hade utlovat fint väder var det bara till att kasta sig på cykeln för att inte missa cykelvädret ;-)

Kollega Björn lovade visa mig var Café Lilla Bommen låg (då jag ska ”försupa” där 28/5 ;-) när vi ska ut på tur med Räkbåten) så vi tog oss en liten lunchpw i det helt fantastiska vädret…

Att jag fick ännu en dag att gå känns helt obegripligt men så var det. Nu skulle jag bara ta mig hem också…

Man skulle väl kunna säga som så att jag hade några minuters marginal, när jag väl kom hem, tills det var dags att ge sig iväg igen ;-) Visserligen bara till gymmet för att möta upp resten av gänget. Stefan var så klart sammankallande till…

Vi var ett tjugotal som struntade i altanhänget och istället cyklade för sakens skull…

Det blev ytterligare några mil i benen…

Stefan hade ju så klart sett till att vi skulle synas och märkas genom att fixa med fina skyltar som satt på våra ryggar…

Ja, det blev några mil i dag…

Dagar som aldrig tar slut

SÅ VAR VI där igen med usel sömn och allt vad det drar med sig i trötthet och andra nackdelar. I går kväll tog jag till lite sovhjälp så att jag åtminstone fick några timmar.
Det blev bilen till gymmet då jag kände mig högst osäker på om pendeltåget skulle gå efter gårdagens regnoväder men det hade ordnat till sig igen. I annat fall hade jag helt enkelt åkt tillbaka och kastat mig på bussen. Nu slapp jag det.

Jag värmde som vanligt upp en stund innan mha crosstrainern…

Dagens crossfit var som alltid kul och givande. Riktigt svettigt faktiskt ;-)

Nu vill jag bara sova – om jag kunde…

Så spännande liv

HAR JAG JUST nu. visserligen tog jag den ”långa” vägen i dag men ändå…

Lunchpromenaden var av nöden tvunget just i dag. Blev tvungen att gå bort lite känslor…

Det skulle, enligt SMHI, regna redan från klockan 15 men jag sket i vilket och cyklade iväg i full solsken vi 16-tiden…

Man kan ju inte bli mer än blöt – tänkte jag. Men klarade mig hela vägen. Det var för övrigt det enda positiva den här dagen. Så är det!

Lägger nog ner det här med Blogg100 snart trots att det är nära till mållinjen. Kommer förmodligen att lägga ner allt annat också som t ex livet men det kräver helt säkert en annan förklaring som jag inte är beredd att ge nu ;-)

Men nu blir det packning för morgondagen med jobb och träning… Så länge det nu varar?