Nästan så man inte tror det är sant

I dag började seniorträningen på gymmet som lyst med sin frånvaro sedan pandemin stängde av allt!

Jag startade dagen med ett pass Indoorwalking med Catarina och sedan i väntan på att vi skulle fika körde jag lite styrka i Hoistmaskinerna.

Så mysigt att åter träffas för frukost efter pass…

Och efter det så tog seniorträningen vid. I dag var det styrka med Catarina och för att så många som möjligt skulle få chansen så körde hon två 35-minuterspass.

Eftersom det inte var fullbokat körde vi, Woffegubben och jag, även pass två.

Sedan blev det full rulle, vi cyklade förstås, hem och slänga i sig lunch. klockan 12.30 förväntade sig min tandläkare att jag skulle vara på plats!

Hon upptäckte vid senaste besöket att jag hade en tand som spruckit. Då det var omöjligt ,mha röntgenplåtarna, att avgöra åtgärd innan hon öppnat tanden och sett hur det såg ut. Det såg bra ut så det blev en lagning istället för rotfyllning. Ingen var gladare än jag…

När vi ändå var i farten passade vi på att uträtta lite ärenden, t ex att förnya mitt körkort.

Till slut, när vi var helt utmattade och hungern slet i oss båda så körde vi hemåt.

Dagens middag blev kassler med dvs blomkålsgratäng…

Och när jag ändå var i farten så gjorde jag två gratänger till så kan man vara lat en annan dag 😉

Härliga söndag

DANIEL OCH jag pratade redan tidigare i veckan om att ta en Mjörnruntrunda idag på söndag.

Så redan 09.00 cyklade vi i väg. Lite kylslaget, det känns att det är höst på G, och disigt men som min saliga mor alltid sade ”En disig morgon ger en fin dag” och det stämde även i dag.

Vi körde banvallen från Gråbo så långt det gick och sedan körde vi ut på 190:an. Det gick bra för trafiken var inte så intensiv så här en söndagförmiddag. Första fotostoppet gjorde vi i Brobacka…

När vi kom fram till Mjörn, på Alingsåssidan fick vi syn på Herbert 😉

Vi körde fram hit för vi ville ta en titt på den lilla fyren…

Sedan cyklade vi fram till campingen där det blev fikapaus och det smakade himmelskt gott och var skönt att njuta av vacker utsikt ett tag…

Ibland säger jag att vi bor i Tusen sjöars land och det stämmer nog 😉

Nu närmade vi oss Norsesund och där är det också sjöar och himla vackert…

Diset är borta sedan länge och solen tittar fram. En bättre dag får man leta efter! Totalt blev cykelturen 59,3 km. Inte illa alls!

Som vanligt ordnar Woffegubben med bra service när jag är ute och cyklar så när jag kom hem hade han förberett så jag kunde tvätta av cykeln 😉

Vi fick några droppar regn alldeles i slutet så vi var överens om att vi hade en himla tur. Tänk om det hade börjat regna i Alingsås ;-(

Som avslutning på den här fina dagen blev det en lyxig laxmiddag med örtgremolata (inte med på bilden för den breder man på när laxen är klar), salsiccakorv, snackspaprikor i olika färger och så även med tomaterna.

Äntligen

ÄR DET PÅ tiden att komma in i gamla bra vanor igen (dom dåliga får fortsätta med sin frånvaro).

Jag tänker så klart på att träningen måste prioriteras nu. Sedan pandemin utbröt och vårt fantastiska gym stängde av alla seniorpass och förresten alla andra pass också förstås, har det inte blivit någon regelbunden träning om man undantar cyklingen.

Det är ju i och för sig bra, det kunde varit värre, t ex att jag inte hade cyklat heller. Men enbart cykling räcker inte även om man kommer ganska långt vad gäller välbefinnande, motion och upplevelse och det är självklart viktigt också.

Däremot behövs det så mycket mer både vad gäller styrka och rörlighet!

Jag gjorde några futtiga försök i somras när knäsmärtorna höll på att göra mig galen och balansen var så dålig (är ska jag säga) så jag måste luta mig mot en vägg eller något stadigt när jag ska klä mig och behöver stå på ett ben. Men det vore ren lögn att påstå att det blev något av det. Nej, då kom det semester emellan och sedan var det kört. Vi var ändå inte borta i flera veckor i sträck så det hade inte varit konstigare än att fortsätta där jag slutade!

Hemmaträning i all ära men det blir ju för tusan inte av! Trots att jag har i stort sett utrusning så att jag inte skulle behöva besöka gymmet så hjälper inte det! Sådan är jag och jag tror många med mig…

Förra lördagen tog jag mig dock i kragen och anmälde mig till Indoorwalking som är ett tufft pass i 45 minuter. Och det var tufft! På söndagen gick jag på en klass med Pilates. Det kändes himla bra även om jag ju faktiskt hade lite träningsvärk efteråt.

I veckan som gått har jag inte varit på gymmet men däremot cyklat ganska långa turer varje dag så inte förrän i dag bokade jag mig på nytt med ett pass Indoorwalking och Marie, som instruktören heter, vet exakt hur hon ska köra skiten ur oss 😉

Och det bästa med dessa två pass med en veckas mellanrum är att det kändes fantastiskt bra i knäet. Visst det gör fortfarande ont men inte tillnärmelsevis som det har gjort.

Jag körde ett pass med Indoor innan semestrarna började och det var med nöd och näppe jag klarade 45 minuter. Så otroligt skönt att det verkar vara på rätt väg.

Det gäller dock att boka sig precis på minuten för det är bara hälften deltagare som får vara med nu pga pandemin. Hälften av alla walkers är avstängda och det gäller så klart all annan träning också. Hälften av alla spinningcyklar och salarna är väl utmärkta var man ska stå/ligga för att hålla avstånd…

I morgon blir det med all säkerhet lite cykel så då får jag hoppa över Pilatesen denna veckan. Men det kommer ju fler söndagar och ännu fler där det förmodligen inte är lämpligt att cykla.

På måndag drar vår träning igång igen så då blir det fullt ös med styrketräning, gymnastik, funktionell träning, spinning och stretch&relax. Därpå ska jag försöka pressa in några konditionspass såsom Indoorwalking och även lite Pilates och Yoga.

På måndag ska jag till tandläkaren och behandla en tand som spruckit. Förmodligen blir det rotfyllning om tanden ser bra ut och då vet jag inte riktigt i vilken kondition jag kommer att befinna mig i men jag hinner träna på måndagen innan tandläkaren i alla fall. Sedan får vi om jag är fit for fight på tisdag igen – hoppas det 😉

Banne mig

FICK JAG MED mig Woffegubben på en cykeltur utan några som helst protester eller krav… Eller nåja, det skulle var asfalt hela vägen 😉

Så efter frukost, jag testade min hemmagjorda müsli i dag, så gav vi oss iväg.

Han fick sin asfalt nästan hela vägen men det var mycket fint grus, en kort bit, vid Jonsereds Fabriker.

Men innan vi kom så långt var vi först och handlade lite smått och gott som fattades i kyl och skafferi. Handlade gjorde vi Gamlestan, lite långt från hemma, men vi var ju ute för att cykla och då är det kul om man kan göra nytta med nöje.

Sedan bar det av hemåt och för variationen skulle så blev det över Jonsered.

Vi hade inget kanonväder men helt OK att cykla i.

Det är väldigt vacker här och mysigt att ta sig en paus och titta ut över Säveån.

Laxtrappan…

Man ser lite hotfulla moln som ju också började läcka så vi fick stanna under lite trädkronor som gav lite skydd…

Det blev en härlig runda på dryga 54 kilometer.

Väl hemma igen blev det till att ta hand om den fina laxen jag köpte i fiskaffären. Det blir till middag på söndag men jag fryser hälften till en annan middag. Den var på 1,4 kg.

Hösten är ju som sagt på ingång så nu svämmar det över av lockande blomsterlökar i affärerna. Jag skulle egentligen inte ha några alls men…

Kvällen tillbringade jag i köket då jag hade tagit fram både torsk och nötfärs från frysen i morse. Så det vara bara att sätt igång.

Två grekiska köttfärslimpor och torskrygg med sötpotatispommes blev det.

Drygt sex mil

PÅ EFTERMIDDAGEN ringde man från BilNilsson i Alingsås och berättade att bilen, som vi lämnade in för lackering i måndags, var klar. Vi hade inte räknat med att få den förrän i morgon, fredag, men kinkig är man ju inte.

Få och få förresten…det är inte billigt att lackera om motorhuven men något straff ska väl den i familjen ha som orsakat den fula repan! För att inte peka ut någon kan jag säga så mycket som att Woffegubben är oskyldig!

Nåväl, vi kastade oss i cykelkläder och startade så fort vi var klara. Det var regn utlovat från meterologerna men ingen av oss är ju gjord av vare sig socker eller papp 😉

Vi cyklade längs gamla banvallen som är minst sagt en underbar sträcka längs med Mjörn på höger sida en lång sträcka.

Efter Sjövik blir det lite mer vildvuxet och inte underhållet men fortfarande så härligt.

En klassisk replik är ju att man tar sig över stock och sten men i dag blev det stenen först och stocken sedan 😉

En härlig tur och vi klarade oss från regnet. Jag funderade under tiden vi cyklade om jag skulle hänga på hojen på bilen och åka fyrhjuligt hem. Men väl framme tänkte jag nog att bilåkning blir det nog av ändå så jag fortsätter cykla…

Här lämnade jag Woffegubben med sin cykel och påbörjade min cykeltur hem. Tanken var nog att jag skulle köra via Norsesund och Floda men av någon anledning blev det samma väg hem som dit.

Det var ju som sagt utlovat regn men jag klarade mig även hem utan en droppe 😉 Jag höll naturligtvis koll på himlavalvet och rätt som det var mörknade det till sig men jag klarade mig hela vägen hem…

En dryg sexmilare, rejält ont i en del av kroppens mindre ädlare delar men jag njöt av varje minut. Snart är höstrusket här och cykelturer kommer att lysa med sin frånvaro. Inte mindre är två båtar på släpkärra passerade mig sista biten innan jag nådde Gråbo. Man gissar i alla fall att dessa två var upptagna och på väg till vinterförvaring?

Trött på allt gnäll

DET VAR evigheter, och lite till, sedan jag senast skrev här. Det är hopplöst att vara pensionär man har ingen tid längre, tusan vete hur jag hann med allt när jag fortfarande jobbade 40-timmars vecka?

Med tanke på rubriken så gnället jag tröttnat på är för övrigt mitt egna gnäll. Gnäll över alla förbaskade smärtor som hemsöker mig, det var inte så jag tänkte mig fortsättningen på livet när jag blivit fritidsforskare, läs pensionär.

Jag ”fick” ett nytt knä i oktober förra året och den rehaben har varit riktigt seg. Trodde länge att jag inte skulle bli bättre!

Den första tiden hade jag smärtor som inte var av den här världen! Det gick som sagt inte att rehabträna och jag var fullproppad med morfin hela tiden.

Som om inte det var nog så fick Woffegubben en hjärtattack dagarna före jul! Tack vare att vi kom i väg så tidigt gick det att åtgärda relativt snabbt. Det blev ambulans med blåljus från Alingsås Lasarett till Sahlgrenska och på kvällen, när han var tillbaka i Alingsås, ringde han mig och gav beskedet att allt gått över förväntan!

Självklart rörde detta upp känslor hos barnen och goda vänner samt att vi kanske inte skulle komma i väg på vår bokade kryssning där ju också barnbarnet Leon skulle med.

Men för att göra en lång historia kort så tyckte hjärtläkaren att allt gått så bra och att åtgärderna blev effektiva så han godkände vår resa.

Det blev en fantastisk resa och så roligt att vi äntligen kunde uppfylla Leons önskan om att följa med på kryssning. Enda smolket i bägaren var att jag helt plötsligt, i mitten på december, fick djävulskt ont i höger sida med strålande smärta hela vägen från höften ner i foten. Jag trodde ett svagt ögonblick att smärtan berodde på att jag i min iver att träna mitt knä hade överansträngt mig. Jag började nämligen med ganska normal styrketräning vid den tidpunkten.

Vi firade in det nya året på kryssningen med buller och bång!

Om det kändes som smolk i bägaren att jag hade så förbaskat ont i höger sida så var det inget i jämförelse med det besked vi fick att min käre bror Conny dog. Så fruktansvärt och en katastrof att vara fast på ett kryssningsfartyg även om vi inget kunde göra. Vi fick dock det lugnande beskedet att begravningen inte skulle äga rum förrän vi kommit hem igen…

När vi kommit in i vardagslunken igen började jag söka för min smärta i högersidan. Första budet var att det var ischias. Läkaren var helt övertygad och övertygade mig således också att så var fallet. Det blev rehab hos sjukgymnast som visade sig inte hjälpa ett dugg!

Och där kom pandemin!

Det innebar förstås att alla seniorpass och alla pass över huvud taget blev inställt. Suck!

Jag ska inte försöka mig på att beskriva vilket elände pandemin innebär för oss alla och då är nog Woffe och jag ändå privilegierade som har varandra och en trädgård och ett stort hus. Tänker speciellt på alla ensamstående, gamla som unga, som blivit helt isolerade!

Och för att inte älta dessa förbaskade smärtor i all evighet så fick jag efter mycket tjat och nekade läkarbesök en magnetröntgen av ryggen och helt plötsligt var min ischias borta och ersatt av spinal stenos IGEN! Det var alltså inte ischias som jag ju också hävdade att det inte kunde vara så länge men beskedet jag fick i stället var ju på intet sätt bättre!

Så nu går jag och väntar på att bli opererad igen för spinal stenos. Hur lång tid det tar har jag ingen aning om men jag har fått besked om att Sahlgrenska Universitetssjukhus inte kommer att ha tid för mig så remissen har gått till Spine Center. Det har jag inget emot då dom gjorde min förra operation av spinal stenos.

Men jag börjar som sagt bli rejält trött på alla mina smärtor och de begränsningar som det medför. Så nu har jag bestämt mig för att helt enkelt ignorera dem så gott jag nu kan. Seniorträningen startar i nästa vecka och den ska jag banne mig vara med på. Visst man kan träna hemma men hur kul är det?!

Men mitt knä är nästan bra nu och det undret vill jag tillskriva min gode vän Per för att han ”dragit” med mig ut på hundratals spännande cykelturer! Han kan massor av fina turer och har verkligen visat mig runt och fått mig att våga lite mer. Vi ät ett mindre gäng coronafria cykelvänner som umgåtts och cyklat under hela den här perioden. Dels för träningen så klart men även för att det är så mysigt att få träffa någon annan och därtill fika, prata lite skit och skratta tillsammans. Men det är Per som gjort den största insatsen ända sedan tidigt i våras och hela sommaren med att sammankalla oss på fina upplevelseturer…

Jag har köpt mig en ny MTB för jag insåg att det krävs då det blir mycket grusvägar och lite skog…

Dessutom hade jag lovar att Leon skulle få ärva min gamla när jag dog men han hade växt i den redan så det fanns ingen anledning att vänta 😉

En och annan promenad i skog och mark har vi förstås också klämt in…

Nu kan det väl bara bli bättre…?