Fredagsfys innan fredagsmys

PRECIS SÅ SÄGER Stefan, vår cykelinstruktör, så det är bara att lyda 😉 Det var med nöd och näppe jag fick på mig cykelmunderingen och framför allt då strumporna. Armarna tycktes helt plötsligt vara för korta 😉

Med den träningsvärken jag har så borde man få dubbla fredagsmys efter avverkat pass! Det var skittufft i dag och det tyckte inte bara jag förstod jag av kommentarerna i omklädningsrummet efteråt. Men det gick – timmen tog slut. Jag hoppas att jag mjukat upp mig lite och inbillar mig att det hade varit värre nu ikväll om jag inte hade kört cykelpasset.

I alla fall hoppas jag på det för i morgon har jag ett pass Indoor Walking inbokat så då hade det varit högst förnämligt om det gick att genomföra utan träningsvärk…

Men jag är igång igen och det är huvudsaken! Sedan får det ta den tid det tar att hitta tillbaka 😉

Förutom gymmet i dag har jag mest suttit och letat bland bilder då jag planerar att göra ett bokslut på 2017 men i stort sett mest skriva om positiva saker. För även om jag ”bara” gnäller om dessa två helvetesår med diafragmabråcket så är det klart att det finns glädje också! Ibland måste man skärpa till sig och det har jag gjort så gott jag kunnat även om jag valt bort, dock inte frivilligt, stora delar av sådant ett normalt liv innehåller. Den sociala biten t ex med umgänge har varit obefintlig under dessa två år. Anledningen är att det blir för jobbigt med ”ätandet” eller rättare sagt det ätande som inte fungerat. För faktum är att man träffas aldrig utan att det är någon form av ätande med i bilden. Antigen träffas man över en god fika eller så äter man en god bit mat på restaurang eller hemma hos varandra. Att gå på restaurang utan att beställa är uteslutet för mig! Det skulle inte ens komma på fråga. Hur skull man kunna förklara att man inte kan äta utan att spy upp det igen?? Kanske tänker man då att det är väl däremot inte helt otänkbart att bli bjuden hem till goda vänner och säga att man sitter med men inte tänker äta. Njae, det är faktiskt inte helt okomplicerat. Värdinna/värd får givetvis genast dåligt samvete och undrar hur man ska hantera en sådan situation. Nåja, nu är det över och den sociala biten kan numera ingå även i Angelas liv och därmed Woffegubbens också såklart 😉 Hur hamnade jag förresten här nu? Jag skulle ju bara skriva om dagens fredagsfys…

Så smått igång igen

LITE PANIK BLIR det över att inte få träna! Jo, jag vet varför och att det måste läka efter operationen men logiken hjälper inte när man känner att man slappar mer och mer och bara sitter med ändan i soffan.

En månad skulle jag vänta innan jag tränade sådant som inbegrep magmusklerna, och handen på hjärtat, vad kan man träna där inte magen/magmusklerna deltar? Promenad blev godkänt redan vid hemkomst men om man nu får gnälla lite så har det ju inte varit väder för promenader om man inte råkar älska ösregn, slöslask eller dagar då inte en dagsljus infinner sig! Det gör inte jag kan det konstateras!

Det är klart det inte regnat konstant sedan jag kom hem från Borås Lasarett – det vore en överdrift men nära nog skulle jag nog säga. en och annan fin dag har det funnits och då har vi släppt allt vi har för händer och gått ut på promenad…

Så en och annan Hörnmosserunda har det blivit…

Häromdagen blev det dryga åtta kilometer – solen tittade fram och vi rusade bokstavligt talat ut…

Men i jämförelse hur jag brukar hålla igång så är dessa, alltför sällan förekommande, promenader en droppe i havet och det känner jag nu när jag äntligen så smått börjat på gymmet igen. En träningsvärk som inte är nådig – att böja benen är näst intill uteslutet 😉

I onsdags tog jag mig till Alingsås för att träna då jag hittade att man erbjöd cykelpass på nittio minuter. På ”mitt” gym här hemma finns det inget som lockar just på onsdagar. Det kändes bra och det gick bra så jag beslutade att jag var mogen nu för att börja så smått.

I går var jag och Woffegubben på hemmaplan och körde för Basis Ball med Catarina på morgonen. På kvällen blev det Sh’bam med Anna och Indoor Walking med Karin för mig – Woffe var hemma och vaktade huset 😉 Så jag är inte förvånad att jag har träningsvärk i dag – det blev mycket ben men jag hade förmodligen fått det vad jag än hade ägnat mig åt med tanke på det över en månad långa uppehållet…