VI FICK BUD om att Wolfgangs farbror gått ur tiden. Det var ju inte alldeles oväntat men ändå inte väntat heller. Farbror Horst, som vi alltid kallat honom, har varit en kämpe med dåligt hjärta i många år. Men när det väl händer kommer det ändå som en chock.

Det som känns bra är att han och faster Inge fick en långt bra liv tillsammans och i somras var vi på fest där dom firade sin Diamantbröllopsdag det är inte alla som får uppleva det! Sextio år som gifta!

Steffanie ville gärna vara med på begravningen så vi körde vägen om Malmö och blev förstås härligt mottagna av vår lille Leon…

Vi stannade i Malmö under helgen så Leon hann hjälpa morfar med lagning av trappräcket 😉

På måndag förmiddag gav vi oss iväg mot Tyskland…

Faster bjud in oss att bo hos henne vilket kändes bra. På kvällen blev det lite titt i album och lite minnen kom i dagen. Wolfgangs kusin Birgit och dotter i huset fanns också med…

Vid kyrkan, på tisdagen, träffade vi dom andra syskonen, Lar, Holger och Renate, ur skaran…

Det var en fin och stämningsfull minnesakt…

Det äldsta barnbarnet, som har två barn som ju då är barnbarnsbarn, höll ett fantastiskt minnestal över sin morfar. Mycket fint!

Efter akten blev det samling med lite att förtära på en fin restaurang i närheten av kyrkan…

När allt var över tog vi vägen om Renate och överlämnade en del saker vi fixat med sedan vi sågs sist…

Tillbaka igen hos faster Inge tog vi oss till deras favoritrestaurang för att få lite i magen. Dit följde även en av de döttrarna, Elke, med man med. Det blev en liten lugn och fin avslutning på dagen…

Ja, sedan vad det då dags att ta adjö dagen efter igen. Strax efter frukost gav vi oss av samma väg som vi kom fast tvärtom då…

På färjan blev det tid för lite middag och fika. Och det är väl klart att man inte kan åka via Danmark utan att äta ett danskt wienerbröd 😉

Så bron igen då…

En natt i Malmö…

…innan avfärd hem igen.