Tre timmars sömn

ÄR ÅT HELVETE för lite natt till arbetsdag som i dag då som dessutom var måndag! Man styr ju som bekant inte själv över dessa tillstånd och att hjärnan går på högvarv utan någon som helst effekt hör ju liksom bara till sakens natur…

Jag hade planerat cykel till och från jobbet eftersom SMHI lovat en regnfri måndag. Visserligen lite molnig men trots allt inget regn. Och jag kollade hela kvällen igår eftersom jag blev misstänksam då det tornade upp sig mycket mörka moln på himlen. Men det skulle minsann inte bli regn enligt SMHI!

Är man näst intill sömnlös, som jag är just nu, så går man ju upp ett antal gånger på natten och kikar ut. Det regnade varje gång kan jag säga och då snackar vi regn…

Någon gång under min sömnlösa natt beslutade jag mig för att strunta i framlagda cykelkläder och nedpackade ”vanliga” dito att bära under dagen och att cykeln får stå kvar i förrådet och bussen får ta mig till jobbet ;-(

När jag gick hemifrån 05.30 såg det ut som om dagen skulle bli precis så som SMHI lovat och jag fick lite ångest över mitt beslut! Solen var på väg upp och det såg riktigt, riktigt lovande ut. Ångestfull steg jag ombord på bussen men… När vi kom till stan regnade det med besked! Jag blev fullständigt genomvåt på den korta tur som det är mellan Nils Ericson-platsen och GP och då är den mesta sträckan under tak 😉

Men det är väl tur att jag har vädret att prata om så jag slipper snacka om det som det egentligen handlar om. Min personligen största livskris någonsin!

Vid lunchtime gav jag mig i väg över bron och siktade på tryckeriet V-TAB där jag har vår ordförande i Ledarna. Han skulle jag snacka med inför det som komma skall! Jag tog mig en promenad över bron…

En och annan skur råkade jag ju på men det gick att stå ut med och jag träffade en Tok 😉

När jag skulle gå tillbaka däremot så vräkte det ner och grabbarna blev lite oroliga för mig. Våran odrförande hämtade en paraply från Marknadsavdelningen och vår sekreterare fick fram busstiderna för att jag skulle ta mig tillbaka torrskodd. Men Paraplyet var så bra så jag gick tillbaka också, eller rättare sagt så småsprang jag lite 😉

Tillbaka på jobbet var det ”stormöte” om läget… Kan inte hitta så mycket positivt att säga om det!