Långt in i skogen...

I DAG HADE VI bestämt oss för att besöka ett vattenfall. Så efter frukost tog vi mopparna och gav oss i väg.

Det ligger inte så långt härifrån men de sista sju kilometrarna på väg in i skogen var vägen urusel så det blev till att köra långsamt med knappt styrfart…

Väl framme…

Startade vi vår vandring mot fallet i 31 graders fuktig värme. Det var inte så långt totalt men gud så svettigt och ganska besvärligt att ta sig fram…

Bland mygg och flugor så jag även två mycket vackra fjärilar som inte var lätta att fota men jag gjorde ett försök i alla fall…

Vi gick långt innan vi fick se det man kunde kalla vattenfall…

Och det var egentligen alldeles för varmt för den här strapatsen ;-)

…så när vi nådde nivå ett av fallet nöjde vi oss med det för i dag…

Det var en kilometer sedan till nästa nivå men som sagt vi kämpade oss tillbaka efter första nivån. Det gick ju att njuta av naturen även på väg tillbaka ;-)

Efter det ”äventyret” körde vi tillbaka ”hem”. Det finns tyvärr inte så myket att moppa omkring till just här så vi drog hemöver och åt lunch på byn ;-)

Nåja, man kan ju inte bara sola ;-)

Khao Lak 20130102, onsdag

JAG HAR GETT upp hoppet om mig själv! Att jag skulle orka ta mig ur sängen i ottan för att fota soluppgången, som lär vara fantastisk. Klockan har visserligen larmat varje dag sedan vi anlände men…den går ju tyvärr att stänga av ;-)

I dag, efter frukost, gav vi oss ut på jakt efter mopeder att hyra. Nu börjar rastlösheten ta form ;-)

…avtal skrevs, pass lämnades (som garanti) och sedan bar det av. Vårt första mål var att besöka at The Tsunami Memorial at Baan Nam Khem.
Det var långt att köra och vi körde dessutom för långt så det blev att vända tillbaka en bit. Vi stannade för att få oss lite att dricka och äta och möttes av den här raringen som hade vett på att hålla huvudet kallt…

Vi köpte varsin kycklingburgare men vår kompis var också hungrig…

Så hon fick det mesta ;-)

Sedan återstod ju då problemet med hur vi skulle kunna servera henne vatten till maten men med en kupad hand löser sig det mesta ;-)

På väg mot målet såg vi, mitt i ingenstans och med ”ruckel” både innan och efter, ett helt otroligt fint tempel…

Minnesmonumentet…

Man har hedrat genom att bygga en vägg med massor av namn…

Det är helt klart att det berör även om vi inte kände någon personligen – men som med alla katastrofer som händer runt i världen kan man bara ”delta” genom att försöka förstå. Vilket förmodligen är helt omöjligt…

Och när jag tänker på att det var faktiskt var vår tanke att åka hit då så blir jag mörkrädd! Nu kunde vår resebyrå inte erbjuda någon tre-veckors-resa så då blev jag lite grinig och vi valde Brasilien i stället. Nu tror inte jag på öden men…

Det var en fin en mycket fin omgivning på minnesplatsen och mest thailändska besökare med stor andakt…

Det fanns förstås en enorm Buddha som jag hoppas ger efterlevande en trygghet…

När vi väl var hemma igen, det blev många mil och ett par tankningar innan dess, så var det utan tvekan både tid och plats för ett ”mellanmål” på en liten mysig restaurang…

..där en mycket trevlig dam serverade…

…en banansplit till herrn i huset…

Samt en smultronshake till frun i samma hushåll ;-)

Och naturligtvis en och annan Singha ;-)

Så här första dagen...

Khao Lak 20130101, nyårsdagen

PÅ ÅRET BLEV det himla lugnt och slappt, inte för att det var av naturen tvunget pga av bakfylla eller så… Nej, jag var glad att jag orkade hålla mig på fötter när det nya året anlände ;-)

Visst blev det någon kort promenad på stranden och sedan en kvällsrunda men annars var det mest solstol och njutning som gällde. Det gick höga vågor och fläktade gott på stranden så där höll vi oss mest hela dagen. Visst fanns tankarna på att jag borde besöka gymmet men jag gjorde vad jag kunde för att förtränga det ”behovet” ;-)

Det var himla kul att bada. Blev nästan som ett barn i vågorna ;-)

Annars händer det inte så mycket mer än att man vänder blad i boken – men det är väl det som är semester ;-)
Det är ett mycket fint hotell vi bor på, en enorm service och fräscht och fint som det ju är när det är alldeles nybyggt. Det är en helt ny erfarenhet att det inte finns några barn här, man måste var minst 18 för att vara kvalificerad, vilket vi ju är med råge ;-) Det innebär att här är väldigt tyst och man saknar faktiskt barnens rungande skratt både vid stranden och poolen men… Jag visste inte det när jag bokade! Så när längtan blir för stor så tar jag en liten promenad bort till de andra stränderna där även barn får bo ;-)

Det innebär också att det är många ”gamlingar” – nåja, vi är kanske äldst om man nu ska gå in på detaljerna – på gott och ont. Jag får alltid en känsla när man befinner sig på platser med bara ”äldre” att snart kommer någon att dö…men vi har klarat oss hittills…

Men, jag uppskattar verkligen lugnet av att inga försäljare rantar omkring på stranden och att man trots allt få en bykänsla när man ger sig utanför hotellområdet på kvällen. Min önskan är att vi skulle kunna åka hit med hela Müller-Esse-klanen någon gång! Det hade varit något att ha i bagaget ;-) Hit eller till någon annan plats – det är egentligen inte så viktigt dårå ;-) Bara att det är så fint här och jag ser att det är mycket stora familjer, undantaget vårt hotell då, som ser ut att ha så mysigt tillsammans – gammal som ung…