Absolut ingenting...

SKULLE JAG SVARA om någon nu hade ställt frågan om vad jag gör sedan sista uppdateringen här…

Det är förstås inte hela sanningen men det känns så!

Just nu jobbar jag ca tio timmar per dag och det är jobbigt men det går bra och är kul! Mellan 06.30 och 08.45 blir det ”ordinarie” jobb och resten av tiden går till det stora projekt vi är mitt i med att byta ut varenda en klientdator mot en ny… Vi har fantastiska användare, med få undantag, och det rullar på.
Huvudet är visserligen tomt varje kväll och jag somnar ovaggad…

Men jag har faktiskt börjat på gymmet, om än i blygsam skala, efter tre månaders uppehåll. Det har blivit lite styrka, lite spinning, lite pilates och lite poweryoga. Jag skulle varit där i kväll, och kört styrka, men bangade ur av ren pur trötthet och jag tror inte för ett ögonblick att det berodde på att jag i går kväll träffade goda, mycket goda, vänner för en pubkväll ;-)

Jag har varit på ett möte inför träningsresan till Fuerteventura och nu längtar jag än mer ;-)

Vi pysslar och går an här hemma efter bästa förmåga…längtar efter barn och barnbarn och konstaterar att vi har Världens Klokaste Ungar som det går bra för och tycker väl lite grand att det är dags att luta sig tillbaka ;-)

Men, Det Stora Vemodet Rullar Sakta Men Säkert In…

Så är det bara! Jag kan inget göra åt det – det vet jag nu av många års erfarenhet! Bara att konstatera att det är som det är! Hösten, som är i antågande utan att det egentligen varit någon sommar, är onekligen på G och därmed noll i livslust vad som än står på agendan…

Det hjälper liksom inte att hösten, och för all del vintern, innebär lite att se fram emot! Helst skulle jag nog vilja gräva ner mig själv, inte göra något väsen av att jag finns utan bara konstatera att det är som det är!
Sådan är jag – osocial, jobbar som en gris både på jobb och där hemmavid, enbart för att glömma och förtränga läget!

Nåja, vi får se om jag överlever ännu en höst i dova toner och svarta nyanser?