JAG TESTADE ATT löpträna i går morse med ett hiskeligt resultat…
Problemen med vänsterhöften vill inte inte ge med sig. Jag lutar åt att det är höftböjjaren som strular. Det gör så ont att jag är tvungen att stanna och det känns som om benet viker sig… Det märkliga i kråksången är dock att det ger med sig efter en kilometer och sedan går det ganska skapligt efter det. Med höften…
Efter fem kilometer började höger knä värka – fråga mig inte varför för det har jag inte känt av innan. Och som grädde på moset gör det ont i ryggen – hela tiden…
Jag vet faktiskt inte i dagsläget om jag kommer att klara ett Göteborgsvarv? Jag kan förmodligen genomföra det på ren envishet men frågan är då om jag sedan kommer att vara helt kass i kroppen hela sommaren?
Det vill jag inte riskera!
Å andra sidan kan man ju bryta om det för jobbigt…men det är inte jag. Det skulle kännas värre än att inte starta alls.
Jag ska fundera några dagar men det känns tufft att ta ett beslut vilket det nu än blir.
Fan vad tråkigt! Men du tänker helt rätt – en sådan extremansträngning som varvet innebär kommer ge dig enorma bakslag. Det är inte värt det… du vill ju traska på klippor och mysa o njuta av sommaren ju… 🙂
Skador suger!!! KRAM!!
Anna> Ja, det är bittert men jag har blivit så förnuftig nu (tror jag) så att jag inte riskerar något. Tack för omtanken. KRAM
Vi skiter i varvet och myser hemma i Gråbo istället!
Jag har världens ågren för att jag inte tränat och jag vill inte heller skada mig.
Fy vad tråkigt. Låter som om det bästa är att strunta i varvet och ta det lungt i stället. Inte roligt att gå och vara dålig hela sommren.
Kram
Steffanie> Hoppsan! Det hade jag inte en aning om att du kände så!
Eva-Lena> Ja, det är verkligen tråkigt men inte mycket att göra åt. Och jag vet ju att det inte kommer att funka när det knappt funkade med den knappa milen jag sprang i går. Men det känns jättebottert ;-(
Sköt om dig och din kropp, du har bara en.
Mimmi> Tack för omtanken! Det blir inget varv i år är beslutet…