Va bidde det då då? Jo det bidde ynka

7,5 kilometer mot de tänkta 13,5 och halt var det och ont gjorde det för nu har vandrarkängorna kommit på igen.

Ska det verkligen vara lika plågsamt varje gång man gjort ett uppehåll?

Dom har alltså stått i garderoben hela sommaren och haft det bra, mörkt och lite svalt, medans fötterna kämpat i vandrarskor i stället – och tacken. Jo det är förstås som när dom var nya och fina.

Nåväl, nu är det som det är, vintern har kommit för att stanna några dagar och då kan man inte stava omkring med skor så det blir väl till att kämpa på.

Gick den gamla vanliga vintersträckan i dag på 7,5 kilometer och det tog 1 timme och 20 minuter. Förmodligen ingen bra fart men jag skyller gladeligen på att det var halt =)

Tanken var som sagt att jag skulle gått 13,5 kilometer men det började bra med en jättebilkö på vägen hem och till min startplats och vi blev mycket försenade så jag beslöt att dra det kortare strået, om man säger så, i dag.

Jag har annars mätt upp en fin sträcka som är just 13,5 kilometer och jag hade verkligen föresatt mig att gå den och till och med skrutit om det. Jojo, så kan det gå när inte haspen sitter på som någon klok jäkel säkert skulle uttryckt saken.

Vi gör helt eneklt ett nytt försök i morgon, jag och cd-spelaren.

Nu ska jag bänka mig framför TV:n och se Hem till byn – det enda program jag för tillfället tycket är värt att förlora en timma på.

Comments are closed.