Så var det gjort!

Den årliga traditionen med Vättlefjällsvandring och Diplom samt 15-års plakett….

Men vad vad bevisar väl det?

Inte ett djävla skit mer än att man möjligtvis rycker upp sig en gång om året!

Inte ett dyft om allt annat vesäntligt man lyckats/misslyckats med här i livet!

Som det känns nu är det inte det minsta lockande att någonsin vandra en enda meter igen under resten av livet!

Vad spelar det för roll om man inte dör av benskörhet? Det finns ju trots allt så många andra saker mankan dö av.

Comments are closed.