Livet måste gå vidare

Trots att det får sina törnar och att det känns tungt.

Jag hoppas och tror att Tussen har det bra där hon är nu och alltid har sällskap och aldrig mer behöver vara ensam.

När fan bir gammal blir han/hon religiös – nåja, så illa är det väl inte men man vill gärna försvara sina handlingar – det är nog ganska mänskligt.

I dag har vi varit ute och handlat hela dagen och det känns i både fötter och huvud.

Men nu är det gjort och det finns numera shampo, duschcreme och tandkräm för ett år framöver. Tvättmedel och sköljmedel för åtminstone ett halvår.

Vi hittade dessutom varsin väska lämplig för handbagage till för vår förestående resa till Paradiset där sanden är gul som vaniljglass och lika mjuk fast varmare =)

En liten, liten födelsedagspresent till Lilla Monsterbarnet när vi ska gratta henne i maj – lika bra att ha det gjort!

Lite annat smått och gott samt en micro till vår husvagn. Det har vi letat länge efter då vi ville ha en ganska liten dito som inte tar så stor plats. Nu är det avklarat.

Underkläder till oss bägge som ju alltid går åt, lite krimkrams och två videofilemer…våra två första….att ha i reserv när inget annat finns att se.

Livsmedel förstås som inte är lika upphetsande att inahandla men vad gör man när osten, mjölken, potaisen och annat för livet nödtorftigt är slut i kylskåpet. Jo, man blir så illa tvungen att ta vägen om ICA-affären.

Resten av denna kväll blir nog inte så särskilt aktiv, mest slappande framför dumburken skule jag gissa.

Vi åt middag ute i dag så den behöver jag inte tänka på och det känns ganska skönt måste jag erkänna.

Kung Bore ger inte upp så lätt!

I dag är det en sådan där dag med stort D som man älskar….

Först ringde klockskrället 05.30 vilket jag med ett enkelt tryck lyckades ignorera otroligt snabbt.

Vi somnade om jätteskönt för att vakna åter 05.50….10 minuter kvar tills vi ska åka.

Tittar ut och då infinner sig nästa tecken på att det kommer att bli världens bästa fredag. Snökaos!

Vi kom iväg ganska skapligt men det var inte lätt att ta sig fram – det gick inte lika fort som vanligt om jag får säga så.

20 minuter försenade dundrade vi in på Valhalla – tur att det var en 07.30-dag så man hann simma sin kilometer i alla fall.

Det blir ingen promenad hem i dag i alla fall. Min ambition om att gå varje dag denna vecka sprack således. Men jag får väl vara glad att det var först i dag som ovädret kom. Har lite ont i smalbenen dessutom så det kanske är bra att det blev som det blev när det nu inte blev som det skulle.