Längtan

Nu längtar jag till semestern. Vädret är helt fantastiskt och jag vill komma till Finland och krama vår stora Monsterflicka. Det känns konstigt att hon är så långt ifrån oss.

Vill så gärna titta in i hennes liv där borta.

Hoppas att lilla Monsterflickan kan träffa oss när vi ändå måste vägen om Stockholm för att komma till Finland så man kan snika till sig en kram till. Varför ska man sakna dom så? Är det månne värre på sommaren?

Ja, så är det nog för egentligen är det himla skönt att bägge två har flyttat, klarar sig själva och står på egna ben. Det har ju varit det grundläggande målet givetvis. Och ska jag vara riktigt ärlig, för det har ju mamma sagt och lärt mig, så är det näst intill straffbart skönt att kunna ägna sig lite åt varandra igen. Att inte behöva rusa hem för att barnen väntar eller är hungriga… Nej, nu får det vara slut på nostalgin, nu får jag rycka upp mig och gå ut i trädgården för där finns det att göra!

Jag blir så full i skratt när jag tänker på mina kiwibuskar Anna och Oskar. Anna drar i väg långt upp på staketet med några enstaka grenar mot grannen och Oskar blir tät, bred och mullig med många förgreningar. Nästan som i verkligehten.

Nu har Monsterpappan precis åkt i väg till snickaren för att köpa allt han behöver till farstubygget. Det döljer sig en liten snickare i varje husägare, fast nu var det ett tag sedan han hade några stora projekt på G.

Comments are closed.