På tal om inget…

SÅ KÄNDES DET som ren tur att vi cyklade över och inte hade bilen…

I Västra Hamnen, Malmö…

Vägen om…

KNODDEN KOM MED den ömme fadern och tog ett sista farväl när vi åkte hem 😉 Det var både extra mysigt och extra ledsamt… Men vi ses ju snart igen då han fyller två om två veckor.

Resan hem hem gick med bra fart – vi hade medvind 😉

Ja, sedan var det ur- och uppackning som gällde. Tvätt och annat kul som hör till.
Och jag misstänkte ju, när vi for vi i väg för två veckor sedan, att jag skulle missa hela härligheten i trädgården men det var helt fel…

Inget kunde ju vara mer fel 😉

Att postlådan svämmade över kan man ju lätt förstå men att skicka fakturor tycker jag är lite fräckt. Vem tusan kan betala dem efter en semester??

Nåja, lite tröst hade vi ju med oss hem 😉

För all del – inte bara onyttigheter. Nädå det kom med både hasselnötsmjöl och tranbär 😉

Så klart, lika säkert som Amen i kyrkan, började det spöregna när jag precis fyllt torkvindan…

Det var inte lätt att få till middag med ett ekande tomt kylskåp, men med lite ansträngning lyckaes jag få ihop en med torftighet fem på skalan…Som vi avnjöt i kuvösen 😉

Over and out!

Borde orda lite

NÄR JAG BESTÄMDE mig för att skriva om min gastric sleeve-operation var det i mångt och mycket för att jag själv hade enorm nytta av andras berättelser just genom att dom bloggat om det.

Det var en lång process att ta det beslutet mest för att det finns människor som är helt oförstående och rent av elaka i attityder och kommentarer. Samt det faktum att jag inte valde att berätta ens för familjen (Woffegubben undantagen) förrän i sista stund.

Visst, jag skrev lite grand i början men sedan har det varit tyst som i graven.
Och det beror på att jag har mått och mår så himla bra!
Så…det finns liksom inget att skriva om, inget jag kan dela med mig till människor som går i tankarna på en operation. Jag vet ju, genom alla bloggar jag läste igenom innan, att det inte är alla förunnat att gå helt problemfri genom en gastric sleeve.

Jag har varit befriad från alla elaka kommentarer – tvärtom måste jag säga!

Jag ser bara fördelar med min operation! Det finns bara en sak jag kan ångra och det är att jag inte tog detta beslutet tidigare. Jag står ju ändå med ena foten i graven och borde gjort detta tidigare så jag kunde njutit längre 😉

Sedan sticker jag inte under stol med att jag varit besviken över att det går långsamt med viktnedgången. Men den fasen har gått över och nu njuter jag av de få gram som försvinner. Summerar man det hela så är det klart ett dyrt pris med tio laxar per kilo men jag hoppas förstås att det ska fortsätta om så långsamt 😉
Det sägs i dokumentationen om gastric sleeve att viktnedgången pågår under ett år Oefter operation – så jag har ju några månader till på mig 😉

Det är obeskrivligt skönt att njuta av mat och att faktiskt bli mätt och nöjd! Inte som innan när god mat serverades och det blev lite till och lite till för att det var så himla gott.
Jag har ju dessutom, och det är nog en av det största vinsterna, blivit ”normal”. Äter frukost när det är frukost och inte vid tolv – ett-tiden som innan. Sex mål om dagen är idealiskt för mig, frukost, mellenmål, lunch, mellanmål, middag och sist kvällsmat.
Det händer så klart att det brister i bland men jag har slutat hänga upp mig på det och ser till att jag får i mig mina sex mål oberoende vad klockan säger.

Inget sötsug finns men det var i och för sig inget problem innan heller. Däremot kunde jag bli sugen innan och det blir jag aldrig nu 😉 Oftast blev det då någon god ost och lite kex istället för kakor och annat godis. Nu, när jag köper hem dessertostar slutar det med att dom åker i komposten. Det tar nog lite tid inan man lär sig ”doseringen” på inköpen.

Även om det hittills bara rör sig om tio kilo i viktminskning så märker jag stor skillnad på rörligheten och för att inte tala om alla kläder som är för stora.

Jag ryser av blotta tanken på vad jag gått igenom med alla soppfaser och förhoppningar som fötts varje gång! Jag gick visserligen ned mer i vikt av dem än jag gjort hittills men livskvaliten under tiden faserna pågick – och ångesten som uppstod när man var tillbka på utgångsvikten igen. Att därefter påbörja en ny fas av soppor – usch…
Jag är så glad att inte behöva återvända dit!

Jag har fortfarande kläder, inköpta efter soppdieterna, som jag inte kommer i – ännu är jag tuff nog att säga 😉

Några, väldigt få faktiskt, bakslag har jag upplevt med maten. För det mesta när jag har ätit för fort, tror jag i alla fall?
En dag fick jag dumpningar efter varje måltid, vet inte vad det berodde på just den dagen. Kanske är kroppen upp och ner utan att man känner det på annat sätt än just genom måltiderna, vad vet jag? Det är obehagligt men går som tur är fort över. De få gånger det har inträffat har jag haft turen att befinna mig hemma.
Det har också hänt att jag ätit aningens för mycket vid något enstaka tillfälle men jag gissar att det där handlar om erfarenhet.

Tyvärr, för att allt har gått så bra, så har jag nog inte varit till något stöd för någon geom bloggandet men skulle någon ställa frågan så skulle jag inte tveka en sekund om att rekommendera en gastric sleeve-operation!

Det finns misstankar om att jag eventuellt har ökat lite i vikt nu under semestern 😉
På tisdag är det vägdags så då jag svart på vitt…?
Om så är fallet så är jag inte direkt överraskad – det har varit god mat, visserligen normala, för mig, portioner och för att inte nämna öl som det pimplats en del 😉
Av praktiska skäl har det blivit en aningens för mycket kolhydrater genom bröd och potatis. Normalt är jag ju mycket sparsam med just kolhdrater. Men det är bara att ta nya friska tag när normalläge råder igen.

Semestern är till ända och på måndag blir det gruvan igen! Vi har två veckor till i augusti att se fram emot samt faktiskt några få dagar i juli då ”tyska invationen”, dvs Woffegubbens syskon, anländer till Gråbo 😉
Så, även om jag inte gillade dessa två tidiga veckor av semestern, så finns det lite kvar att längta till.