Det kallar jag DRAMA ;-)

VAKNADE AV EN otålig dotter som ringde i morse och undrade när vi skulle anlända 😉

Så jag kastade mig in i dusch och sedan på cykeln i nämnd ordning och drog mot Pärongatan…

Och mötte en glad liten knott och föralldel glad dotter som ju så klart fick en liten present från Tyskland…

Eller ja, kanske två dårå…

Jag ”kidnappade” barnet och vi tog mammas cykel, som har barnsadel, med Alfons Åberg i högsta hugg gav vi oss i väg…

Och, så långt var allt väl men när vi hade kört ungefär halva vägen upptäckte jag att Alfons Åberg inte var med oss längre…
Det fanns inget annat att göra än att kör tillbaka och leta men tyvärr inte med någon större framgång. Phew.
När vi gav upp och åkte i väg igen somnade herrn därbak så jag blev tvungen att stanna för huvudet föll oroväckande långt ner så det blev sidotyngt.

Nåväl, han vaknade efter en stund så färden kunde fortsätta och minsann vi hittade Alfons! Inte långt från där vi vände för att leta men OK, lyckan var fullständig både hos mormodern och ungen herrn 😉

Med full fart så hamnade vi slut hos morfar på campingen, som undrade var vi hade tagit vägen??

Det var hög dags för lite mat – så det blev det…

Ja, sedan var man redo för lekparken…

Och är det sommar får man frossa i glass 😉

Men, det är tröttsamt att passa både mormor och morfar så liten knodd stängde in sig i sovrummet för lite middagsvila 😉

Medan mormora lagar lite middag gick nysoven knodd med morfar till lekparken…

Som vi sedan åt ute…

Och Leon kom på att Alfons Åberg trivdes väldigt bra i microugnen 😉

Det var då för väl att vi hittade honom igen – annars hade han missat sin trivselplats 😉

Efter middagen och disk, av morfar, packade vi ner jordgubbarna och grädden och for hem till Pärongatan…

När vi hade gubbat och gräddat klart vad det dags för Leon att sova och för oss att cykla hem igen…

…i rejäl motvind så det är klart att det var nödvändigt med en kvällsfika efter den kampen 😉

En härlig dag med den lille och fint väder – det ni!