DET HAR VARIT en kall vår så här långt men nu kom värmen och det gick att påta i trädgården utan att vara fullt påklädd…
Och till med en utefika på framsidan. Vi har inte röjt färdigt där man gått in med fibern så bordet fick stå provisoriskt vid ljugarbänken. Men det gick det också 😉
När värmen kommer jag då kan man njuta av att livet i trädgården återkommit…
Jag fick tag i lite olika påskliljor i höstas som alla faktiskt lyckades komma upp…
Det är mycket gult och blått så här i början av säsongen…
Och buskar och träd börjar så smått vakna till liv…
Och något har slagit ut medan annat är på gång – en härlig tid när det slår ut från en dag till en annan…
Det blir nog ingen rabarberkräm på egen skörd i år men plantan överlevde vintern i alla fall…
Växthuset ger mig verklig odlarglädje och nu börjar det växa där ute 😉
Jag har förstås bara satt ”onyttiga” blommor men familjens nye trädgårdsmästare Woffe har satt lite tomater och i dag blev det solrosor (så fåglarna får frö till hösten) 😉
Hej Angela! Vad glad jag blev att upptäcka att du skriver i din blogg igen, jag har verkligen saknat den och har mycket att läsa ikapp. Det är så roligt att läsa om din träning, matlagning, familj, trädgård och resor och du har alltid så fina bilder till. Lika tråkigt var det att höra att du varit tvungen att sluta ditt arbete, jag kan tänka mig in i sorgen att tappa ett viktigt sammanhang i sitt liv men jag hoppas och tror verkligen att någon smart arbetsgivare hittar dig snart och jag lovar att tipsa dig om jag får veta något som kan vara aktuellt för dig. Ha det gott och hoppas du kan se de andra positiva sakerna i ditt liv förutom arbetet när det nu gått en tid, Kram;)
Åhh, vad roligt att höra ifrån dig! Njae, jag är ju väldigt dålig på det här med att skriva i bloggen. Eftersom man gör mest samma saker hela tiden känns det som en upprepning men jag kanske ska ta mig i kragen 😉
Ja, det gör fortfarande förfärligt ont att efter 27 år bli ratad på sitt jobb men nu är det som det är när det inte blev som det skulle 😉
Jag har jobbat ganska mycket som lärare i skolorna här omkring sedan jag slutade men känner nu att jag ska göra ett uppehåll och kanske ägna mig lite åt barnbarnet, trädgården och annat som får livsglädjen att stiga en aning.
Kram Gela
Jag blir så glad att se dig här igen. Tål att sägas igen, formligen älskar dina bilder, hur ljuvligt vackert är det inte med alla spirande knoppar. Det var alla gånger de vackraste växtporträtt jag sett.
Det var verkligen tomt på kända ansikten på Polhem när jag var där i fredags, likaså på mitt kontor också, suck.
Så det är alla gånger dags att ses. Har ni vägarna förbi när du/ni är ute o cyklar så är du/ni alltid välkomna in. Kramar
Tack Lotta!
Ja, jag har förstått att det inte är lika kul längre – alla gamla goingar är borta och bygget blir aldrig sig likt igen. Så tragiskt!
Ja visst skulle vi behöva ses och få prata lite – hoppas det kan ordnas inom snar framtid.
Kramar tillbaka!