Det kom ett sms…

Tack gode Gud för att jag lever under den här tiden då tekniken gör det möjligt att få ”följa med” trots att man bor trettio mil i från varandra. Å andra sidan blir jag helt sjuk när jag ser hur han växer och jag är trettio mil bort. Jag längtar mig fördärvad! Känns som om jag missar hela uppväxten 😉

För övrigt är arbetsveckan nästan slut…jag ska jobba på söndag med uppgradering av vårt system. Men just nu har jag bänkat mig i vardagsrummet, vilket inte är likt mig, och tänker inte göra något vettigt mer i dag 😉

I morse när klockan ringde hade jag kunnat betala en miljon för att få sova vidare! Och i morgon kommer ingen klocka att skrälla så då kommer jag som vanligt att vakna ”före fan får på sig tofflorna” – typiskt! Jag funderar på att ställa klockan på 04.30 (som är min vanliga väcktid) och sedan stänga av fanskapet med ett stort leende. Då kanske jag kan sova så länge som jag helt säkert behöver 😉

Förutom att jag haft en blixtrande huvudvärk största delen av veckan så har den varit bra. Med tre styrkepass och lika många spinningdito får jag vara nöjd. Några ”powerwalkar” har det också blivit och jag inser att jag helt enkelt få dra ner ambitionen på träning för att få det här med livet att fungera också.
Jag vet att jag borde, och för all del måste, börja löpträna men jag hoppas att lusten ska infinna sig och sedan löser dig resten med automatik…

Men nu, när jag sedan några veckor tillbaka har tränat måndag, tisdag och onsdag, har jag skaffat mig (o)vanor som att koppla av med ett korsord, lägga mig tidigt, titta på TV eller helt enkelt inte göra något alls – och fy sjutton vad det är skönt!