Har inte riktigt bestämt mig ännu

MEN JAG BÖRJAR INSE ATT DET KANSKE ÄR DAGS ATT DRA SIG TILLBAKA. Det går väl inte för sig att skriva om ingenting – det blir ju inte ens värdefullt för så kallade ”efterlevande” 😉 Att skriva en blogg om vad man äter till middag, att man kör ett antal tvättmaskiner och i bästa fall kan hänga dessa ute på torkvindan, att man jobbat en dag, att man hälsat på den eller den – det går inte att komma ifrån det blir en viss upprepning och man inser vilket himla monotomt liv man lever trots allt.

Jag har under årens lopp lagt mycket tid på mitt bloggande, värdelöst vetande eller ej – det är frågan, men jag undrar om det är meningsfullt i längden? Jag kunde ju lagt all den samlade tiden på att titta på TV t ex så kunde jag varit lite mer uppdaterad vid fikapauserna på jobbet?

Och man ställer sig frågan efter en tid – vem i hela friden är intresserad av att läsa om banaliteter varje dag? Jobb, tvätt, matlagning, gym, löpträning (där tog jag allt i) och en och annan årlig återkommande händelse som t ex Vättlefjällsvandringen typ? Nä, det är nog dags att lägga tid och energi på något vettigare.

Nu har jag semester och den ska, åtminstone så vitt jag vet i dag, tillbringas i Varberg på Getterön. Där har jag redan fotat varje blomma, klippa, händelse (såsom start på säsong och slut på densamma), för att inte gå ner på stennivå… Vad mer finns att säga som är värt att minnas i efterhand? Det går ju faktiskt att konstatera att man har haft en trevlig tid utan att för den saken skull skrivit en offentlig dagbok om detsamma. Jag kan märka en viss trötthet när man pratar med folk och då menar jag inte bara folk utan även nära och kära. – Ja, jag läste det i din Dagbok…

Så som jag känner nu så blir det inget mer sedan kan jag naturligtvis ”ångra mig” men jag tror inte det. Jag har nog nått dit där det inte händer så mycket mer som är värt att skriva om och framför allt skulle vara intressant för någon annan än mig själv. I så fall kan man ju faktiskt skriva sin dagbok utan att publicera den…

Det jag i så fall kommer att sakna, om jag tar steget fullt ut och ”lägger av” är kommentarer från vänner jag fått enbart genom att finnas i cyberspace och även den kritik jag fått mottaga under årens lopp för mina inlägg. Mest har det dock, och det vill jag understryka, varit uppmuntran och beröm. Men jag fick en tokstolle på mitt samvete för inläggen om Favelorna i Brasilien som jag till en början lät hållas. Och det med all rätt för jag inser att om man skriver offentligt så får man också räkna med kritik. Men när den blev ”påhopp” avslutade jag det hela. Det var dock intressant så länge personen i fråga höll sig till fakta. När den avtog och det blev ”påhopp” så avslutade jag min ”relation”med vedebördande.

Vi får se hur det blir men just nu känner jag en stor matthet över att inte ha något ”intressant” att skriva om och känner det mer som ett måste än en glädje. Mitt liv är, om jag ska vara ärlig och det ska jag ju – för det har mamma lärt mig ;-), inte så förbaskat intressant att det kräver en blogg…

Angela

Semesterstängt

I STORT SETT I ALLA FALL! Men innan jag lämnar moderskeppet så får det bli lite bilder – det lär vara över och förbi när det är dags för hemmaboende igen…

En liten varning dock – det är mest Liljor och Klematis just nu så det blir inte så varierande…

1_liljabak1.jpg

2_liljabak2.jpg

Alla bloggare, inklusive mig själv, hävdar dock att man skriver och fotar för sig själv men om nu någon annan kan finna glädje i mina bilder så Be My Guest…

Den här raringen växer precis intill altanen – borde blivit flyttad redan när altanen byggdes men nu är det som det är och jag är inte otacksam för bilden jag får när jag tittar ut genom den ena av glasdörrarna…

3_klematisaltan.jpg

Dom har blommat länge nu – både ”Lyktstolpeklematisen” och ”Rönnklematisen” – även om man kan ana en viss matthet i blomningen så njuter jag så länge jag kan…i alla fall till och med i kväll!

4_klematisfram1.jpg

Trots att det råder näst intill totalskugga för den här Klematisen som klänger sig upp i Rosenhagtornet så glädjer den mig med blommor så man nästan svimmar…

5_klematisfram2.jpg

The Only One av buskarna som blommar nu…Ekhortensian som för första gången, sedan inköpet i Tyskland för många år sedan, blommar och blir bara vackrare och vackrare för varje dag…

6_ekhortensiautslagen.jpg

Jag trodde att ”Mandelblomsklematisen”, dvs Italienaren, blommat klart men i dag hittade jag en lååångt upp i trädet…

7_langtuppitradet.jpg

Den här blommar en aning slappt i år men ändå, en och annan går att hitta…

8_klematisfram3.jpg

Det krävs en totalsanering med omplantering och ett bättre liv för dom flesta växterna i min trädgård. Det är eftersatt – utan tvekan – och mycket kommer helt enkelt inte till sin rätt. Vissa står för mörkt och vissa har vuxit mig över huvudet rent ut sagt. Den här raringen hör till dem som jag borde ömma för snarast men det blir inget förrän tidigast nästa vår då det eventuellt blir mer tid för sådana aktiviteter när vi inte ska tillbringa all ledig tid i Varberg…

9_klematisfram4.jpg

Jag har flera Dagliljor men ännu så länge är det bara en som slagit ut i blom…

10_dagliljafram.jpg

Här skulle man kunna återanvända rubriken ”När skönheten kom till byn”…

11_liljafram1.jpg

Eller Skönheterna rättare sagt…

12_lijafram2.jpg

När jag en gång i tiden, för länge sedan, anlade trädgården ville jag ha många vackra buskar med olika färg och form på bladen men också gärna några som gav bär åt fåglarna efter blomningen. Min Gulbladiga fläder är en av dem…

13_bar.jpg

För all del, jag kan inte bara ge Klematisarna och Liljora allt beröm för blomningsperiod – Funkian gör sitt för att glädja alla trädgårdsentusiaster…

14_funkiaiblom.jpg

Och ska sanningen fram så är en utblommad Klematis väl så vacker…

15_utblommadeklematis.jpg

Och med en viss risk för att vara tjatig så måste jag berömma mina före detta Minirosor på kruka som prytt bordet inomhus först och sedan fått leva vidare ute i det fria…

16_minirosfram.jpg