Hur gärna jag än ville

OCH DET VILLE JAG FÖR EN GÅNG SKULL…

Så kunde jag inte gå till gymmet efter jobbet i dag som ju planerat var för ett styrkepass. Jag har sådan träningsvärk i låren sedan gårdagens milrunda så jag kan inte i ord beskriva. Att börja sig ner för att ta upp något – glöm det! Det går knappt att resa sig upp från sittande ställning utan att skrika högt…Allra helst hade jag nog behövt gå baklänges upp för trapporna i dag 😉 Men vad är detta?!

Det var ju dessutom en högst olämplig dag att ha träningsvärk (om det nu finns någon lämplig?) eftersom jag i stort sett var tvungen att löpa runt som en galen råtta just i dag då jag planerar en större uppgradering till helgen. Det innebär att man ska boka upp en hög med människor, planera och förankra ut i organisationen osv osv. Det mesta av detta göres lämpligen genom personlig kontakt och alltså ett evigt rännande upp och ner för trapporna.

Konstigt nog så var det inte så illa i morse så simma gjorde jag och sedan stretchade jag ut rejält i barnbässängen efter simmet. Nej, det kom senare och jag trodde nog i min enfald att jag skulle mjuka upp allt eftersom dagen gick men – glöm det!

Alltså fick jag hoppa gymmet i dag och är nu lite orolig att det inte ska gå över till i morgon då jag anmält mig till ett Pace-pass och sedan Cykel puls.

Det är då själva farao att man inte ska kunna utföra en joggingtur utan att bli mer eller mindre invalid flera dagar efter det!

Gårdagen ja, jag mailade i dag till arrangören av Finalloppet och frågade om banan skulle vara utmärkt till starten. Och jag fick svaret att så skulle det vara. Man kommer att hänga ut snitslar och där det finns minsta tvekan, alltså mer än en väg att välja, kommer man att spraya pilar på marken 😉 Phew!

Nu ska jag lägga mig och tycka synd om mig själv!