JAG UPPTÄCKER NU, ALLDELES NU att jag i dag har tappat mitt guldarband med pärlor. Jag vet att jag hade det senast när vi var på gymet för vid en av övningarna var det i vägen. Jag kan ha tappat det där på gymet eller i stan hos eller på väg till optikern…jag vet inte! Det enda jag vet är att jag är förfärligt ledssen.
Jag fick ett halsband och örhängen, likadant som armbandet, av mina syskon när jag fyllde 50 år. Efter ett tag upptäckte jag att det fanns armband i samma ”serie”. Då tog jag ett jätteskutt ner i plånboken och köpte det. Nu är det borta för alltid. Jag var så glad över armbandet så nu vet jag inte om jag kan sova i natt?
Nej, det var verkligen synd! 🙁
Tröstkram!
Håller tummarna för att du ska hitta det!
Å NEJ!! Vad tråkigt!!!! Förstår att du är ledsen, det är så himla tråkigt och onödigt när sådant där händer….*stora kramen*
Alla> Ja, det är verkligen ledsamt… jag har ringt till gymet och till optikern men ingen har sett till det så tyvärr får jag nog leva med saknaden ;-(
Nej, va hemskt! Är väl absolut ingen tröst men oftast brukar alltid guld ”komma fram” till slut, frågan är bara när? Kramar Ylvis
Ånej, fy sjutton! Sånt där kan man ju få ångest över. Själv tappade jag en ring i nysilver med en rubin i – en släktklenod – när jag krattade löv 🙁
Ylvis och Lilla Mysan> Ja, jag har riktigt jävla ångest… För det första tog det säkert ett år innan jag började använda halsbandet och örhängena som jag fått som gåva och sedan bara jag älskade dem… *Kramar för er tröst*