Söndag blev intensiv

DET BÖRJADE MED Distansspinningen som i dag var i Italien, Italiens vackra land som Taube sjöng ;-) En ganska jobbig tur på så vis att det var för ”mycket” raksträcka för min smak. Men som alltid, och vad man än tycker om turen, så är det otroligt välgjort och genomtänkt med musiken och hur den matchar sträckan samt bakgrundssnack så det går att njuta ändå ;-)

1_Italienspinn

Man ser tydligt hur det blir sämre och sämre med min puls och då menar jag att jag knappt kommer över 80 procent. Det beror förmodligen på att jag inte får i mig tillräckligt med näring för jag tycker inte att jag kämpar mindre och jag är precis lika svettig och slut som om jag hade jobbat bättre än enligt grafen…

2_spinning

Efter spinning på söndagar är det Indoor Talking i fiket ;-) Det är ju lika fantastiskt år efter år att några har tid och samlas för lite småsnack efter ett 90-minuterspass och det faktum att det är söndag!

När jag kom hem var det i princip läge att börja med middagen då jag måste äta minst ett par timmar innan jag ska i väg igen. För om det går åt skogen, och det gör det till nittionio procent av hundra, behöver jag minst två timmar för att bli människa igen. Jag fattar inte hur tre tuggor med mat kan komma upp i det oändliga! Oftast minst två timmar ibland mer håller jag på och ”ulkar” upp dessa tre tuggor samt med kramper i mellangärdet, då magsäcken åker upp och ner i svalget, som inte går av för hackor. Nu har jag ju träning även på söndagkvällen så det gäller alltså att vara ”färdigkräkts” i god tid innan det är dags för nästa pass igen.

På kvällen var det dags för Functional Moves…

3_functionalmoves

Och efter det Body Balance…

4_bodybalance

Sen söndagkväll alltså innan jag kom hem igen. Lite TV för avkoppling och ett försök att få i sig lite i magen. Det blev lite fruktsallad som gick ner galant. Det är alltid skämt att lägga sig utan hungerskrik från magen ;-)

Måndag igen

IBLAND KÄNNS DET som om det är fler måndagar än resten av veckans dagar ;-) På måndagar skräller väckarklockan redan i ottan då jag oftast kör ett pass indoor walking innan Woffegubben ansluter till seniorträningen som startar 09.00.

Så indoor walking 06.30 gör att man vaknar till ;-)

1_IW

3_indoormandag

Oftast är det, trots tidig måndagsmorgon, ett troget gäng som kör. Många rusar vidare till jobb efter passet men i dag hann järngänget med en fika innan det var dags…

3Jarnganget

Seniorträningen var lika tuff som vanligt och jag brukar skoja om att man får dricka kaffet efter med sugrör eftersom det är omöjligt att få armen upp i det läge som behövs om man ska kunna dricka på vanligt sätt ;-) Jag tänker att det kan låta lite tamt med seniorträning men så lättlurad ska man inte vara! Det är ett helt otroligt gäng där vi säkert har en och annan 80-åring med som skuttar runt på dom olika stationerna som vilken 20-åring som helst. Fika efter förstås – den är lika viktig som själva träningen ;-)

Vi bestämde oss för att ta en sväng in till den stora staden för jag behövde besöka Panduro för lite pärlinköp. Så vi tog bussen in och flanerade runt en stund och dagens tredje fika blev på Condeco…

4_condecofika

Det gick ju inte så bra så klart! Blev jättedålig IGEN… Att jag aldrig kan förstå att det inte funkar med Chai Latte och jättemuffins? Nåja, vi hade ju ingen brådska så vi satt helt enkelt kvar tills anfallet gick över och jag kunde ta mig till bussen för hemfärd.

Lördag hela dagen

JAG HADE VÄCKARKLOCKAN på halv sju men jag tror bestämt den ringde lite tidigare. Å andra sidan somnade jag om en stund och vaknade halv sju så det jämnade ut sig ;-)

Anledningen att jag gick upp halv sju en lördag var förstås att jag skulle till gymmet för ett pass indoorwalking 09.15. Jag vill gärna ha gott om tid men hur jag än bär mig åt så är jag alltid klar i sista stund. Jag fastnade vid datorn letandes mönster till pärlplattor och såg till min förskräckelse att klockan helt plötsligt blivit 08.45 och då hade jag inte ätit något ännu!
Kokade en tallrik gröt som jag fick i mig i all hast, inte bra för glidbråcket men det funkade! Kastade mig sedan i bilen och drog iväg till gymmet…

1_gymmet

Passet var ett sådant där ”nära-döden-pass” med Malena ;-) Hon är helt galen i bland men det gick bra och nu kan jag bara hoppas att jag kommer ur sängen i morgon då det blir 90 minuters spinningpass i alperna ;-)

När jag kom hem var jag vrålhungrig och enormt sugen på rostat bröd med ost – jag borde vetat bättre! Blev så himla dålig så jag fick gå och lägga mig med en spann bredvid sängen. Suck vad trött jag är på detta!

Kvicknade till igen efter några timmars vila och var himla sugen på att pärla lite. Vi gjorde ju en fin pärlplatta när Leon var här så jag blev nog lite inspirerad där. Det var himla länge sedan sist och så himla rogivande så jag ägnade resten av dagen till detta…

2_sugen

Jag hittade ett sådant fin mönster i morse på en nutellaburk så den bestämde jag mig för att lägga…

3_parlplatta

4_nutella

Nåja, vi skulle ju ha lite middag också så jag värmde på lite soppa åt mig och Woffegubben hade köttfärssås och spagetti kvar sedan tidigare i veckan. Jag vågade mig inte på köttfärssås även om jag var himla sugen på det så jag tog svampsoppa från burk. Kokade lite nudlar till för att få det lite mättande och minsann det galant i dag!

Till TV:n lite senare avnjöt vi en fruktsallad med grädde och glass som också funkade fint. Så i dag var det ”bara” en dålig dag till skillnad mot gårdagen som var en riktig skitdag ;-)

Malmö tur och retur

EN STADIG FRUKOST och sedan bar det av mot Malmö då gossebarnet skulle återlämnas till de ömma föräldrarna. Det kommer att bli tyst och tomt i huset men som tur är kommer Steffanie och Leon snart igen.

1_malmo

I Malmö blev vi bjudna på lunch innan det bar av hemåt igen. Den lunchen spökade hela vägen hem så jag fick sitta med en påse där innehållet kunde landa. Så himla tröttsamt!

Nu är det fjärde skitdagen, jag brukar säga att jag har dåliga dagar och däremellan skitdagar, där jag inte får i mig något vettigt alls! Jag tappar i vikt såklart när jag inte får i mig näring. Ett par kilos tapp finns det väl ingen kvinna som har något emot men jag tappar muskler och det bekymrar mig…
Kroppen är ju smart så den tycker väl att detta är ett svältläge och förbrukar muskler och sparar på fettet!

Jag har en röntgentid för undersökning av svalg och matstrupe 16 januari så måtte det gå undan med röntgenresultatet som ju då ska tillbaka till min doktor som förhoppningsvis är tillbaka från sin sjukskrivning då! Så här kan jag ju inte fortsätta!
Jag kan ju snart inte ta mig för något om jag har varit dum nog och ätit innan. I torsdags när vi åkte spårvagn fick jag också sitta med en påse eftersom jag hade försökt äta lunch innan avfärd. Det är ju så himla pinsamt men vad ska jag göra?!

I dag har jag ett indoorwalking-pass inbokat nu på morgonkvisten så jag ska försöka få i mig något innan. Testar nog med lite gröt men det gick å andra sidan inte i onsdags så det återstår att se…

Buss och spårvagn

DET BLEV EN lugn förmiddag inomhus för på utsidan visade det nio minus i dag! Dock strålade solen för fullt så vi tänkte nog att det kanske skulle värma till sig lite frampå dagen.

Grabbarna skulle fortsätta med pysslet med att måla fågelholken och fågelbordet så jag tog mig faktiskt tid att besöka gymmet för ett indoorwalking-pass. Kändes som om det var en evighet sedan sist och det var det ju också! Jag hade ingen bra dag i dag, det gick åt skogen redan i morse med frukosten, så det blev träning på i stort sett tom mage så jag kände mig tveksam in i det sista om jag skulle klara att träna. Men skam den som ger sig ;-)

1_gymmet

Det gick skapligt med tanke på att jag inte hade ätit något…

angela_20170105_1159

När jag kom hem blev det lite lunch, eller inte för mig då men för det blev samma visa igen. Det lilla jag fick i mig kom upp med besked!
Vi pratade om att åka in till stan och se på bio men se det ville inte unge herrn däremot kunde han tänka sig att åka lite buss…

3_buss

Så sagt och gjort, vi gav oss av med Gråbosnabben till stan. Vi tänkte nog att han kanske ändrar sig angående bion. Men se det gjorde han inte så vi hoppade på en spårvagn mot Västra Frölunda och klev av på Frölunda Torg…

4_sparvagn

Väl där strosade vi runt lite mest bara för att se oss om. Jisses vad det blivit stort sedan det här var våra hemtrakter! Nåväl, en glass kunde herrn tänka sig så vi slog oss ned på ett glasscafé…

5_glass

Inte heller nu var det lockande med bio så vi tog beslutet att vi var nöjda med vår lilla ”utflykt” och tog spårvagn och buss hem igen.

Efter middagen blev det soffmys med morfar medan jag röjde undan. Dusch och säng ganska så snart därinpå och morfar läste om bilar och jag packade unge herrns packning för nu är det Malmö i morgon. Tiden har rusat och vi har haft det så jättemysigt med den lille, eller förresten liten och liten! På lördag är det innebandy och på söndag kalas hos kamrat så det duger inte att gå här i Gråbo och skrota längre ;-) Ja, och på måndag är jullovet slut både för Leon och oss. Seniorträningen drar igång på måndag och därefter är veckan fulltecknad.
Jag tänkte dock tjuvstarta med träning på lördag och söndag så jag kommer ”ikapp” igen…

Fyra limpor

VI STEG UPP gassa så tidigt i dag och drog i väg till stan. Mest bara för att komma ut lite men rean lockar lite lätt och sedan hade vi ett brev som skulle rekommenderas. Vårt så kallade postombud här hemma lämnar/skickar bara ut paket. Man kan inte sända iväg ett rekommenderat brev. Då får man åka till Stenkullen!

När vi kom till stan med bussen behövde jag så klart gå på toa! Men det löste sig i Nordstan och Woffegubben fick sittplats han också…

1_woffekung

Nåväl. det var ganska lugnt när vi kom för då hade inte affärerna öppnat ännu så vi promenerade bort dit vi skulle rekommendera brevet och det är ju himla mysigt med en promenad i stan. Jag gick ju här varje lunchrast, i ur och skur, och nu är det helt slut på det så därför känns det trevligt att lufsa runt lite när man inte har bråttom.

När vi kom tillbaka till Nordstan/Femman var det full rusch av hugade reahandlare ;-) Men vi fick gjort det vi skulle, vi var bland annat inne i Teliabutiken om skulle fixa så att inte jag kommer upp när man söker Woffe. Han ligger ju på mitt abonnemang men har ju för tusan eget nummer. Inga problem sa den unge trevlige kille som fixade det!

Därefter gick vi på en fika och då testade Woffe om han kunde ringa ut och det gick INTE! Jag testade också att ringa honom från min telefon men tji fick jag… Suck, ner till affären ingen och ta bort det han gjorde innan så nu är vi tillbaka på ruta noll.
Fikan ja, den slutade i en rejäl katastrof för mig. Beställde en Chai Latte och en muffins som såg så himla god ut. Det gick så klart inte magsäcken började leva rullan och ta sig upp i svalget och magsyror i stor mängd producerades och tryckets upp i munnen. Jag hade ju ingen stans att göra av uppstötningarna så det var bara att svälja igen. Vi något tillfälle lyckades jag bli av med det i koppen men det är ju inte lätt att smyga med sådant på fullsatt café. Usch, jag ska aldrig fika i stan mer! Jag fick sitta kvar minst en halvtimma innan det gick över så att jag överhuvudtaget kunde resa mig. Woffe gick ner till Teliabutiken och fixade medan jag frisknade till…

När vi kom hem från stan satte jag igång brödbak. Det är allt lite mysigt när det börjar dofta färskt bröd och köket blir lite extra varmt av att ugnen är i gång. Jag lovade att ha med mig två limpor till Malmö i morgon och när jag ändå hade byxorna nere så bakade jag två till oss också…

2_brod

Det finns tankar

PÅ ATT BÖRJA blogga igen. Det går upp och ner kan jag säga, med den tanken. Ibland skulle jag behöva någonstans att ösa ur mig allt som ingen orkar lyssna på ;-) Så kallad ventilblogging ;-)

Som när jag ville komma till min doktor för att äntligen få resultatet av pH-mätningen som jag gjorde i början på november, tredje november för att vara exakt.
Den undersökningen var för övrigt en riktig mardröm. Inte så mycket själva undersökningen för den är ju som den är, lite otrevlig men man överlever. Nej, det var mer hur det hela sköttes från Sahlgrenska.
För det första fick jag besked om att jag inte fick ta, i stort sett, några av mina mediciner en vecka innan undersökningen. Detta fick man besked på telefon om och osäkerheten kring medicinerna jag berättade att jag åt var stor. Det var nog därför sköterskan i andra ändan tyckte det var lika bra att ”förbjuda” alla!

Det innebar att jag fick lägga ner alla aktiviteter den veckan, ingen träning och för all del inget annat heller. Jag kan ju knappt få i mig något när jag får ta min reflux-medicin – då är det ju inte svårt att räkna ut hur det skulle bli utan. Att jag inte fick ta några smärtstillande avgjorde mitt beslut om att inte träna. Jag kände mer att det räckte med att klara veckan med allt det innebar att vara utan medicin.

När jag sedan kommer till Sahlgrenska blev jag väldigt väl mottagen och sköterskan som skulle utföra undersökningen berättade hur allt skulle gå till men hon berättade också att jag inte hade behövt vara utan medicinerna! Det var bara de så kallade reflux-medicinerna jag skulle vara utan…
Nåväl, hon förde in/ner den slang genom näsan ner till svalget som skulle utför pH-mätningen under 24 timmar och gav mig instruktioner om hur jag skulle göra. När jag skulle trycka på knapparna på apparaten som skulle hänga runt min hals.
När jag var på väg hem igen med spårvagnen hann jag bara till Korsvägen då hon ringde mig och sade att jag var tvungen att komma tillbaka för hon hade fört ner slangen för långt ner i svalget…

Jag fick ett brev från min läkare, i slutet på november, där hon beklagade att hon inte hunnit kontakta mig och att hon nu skulle vara borta några dagar men hon skulle höra av så fort hon var åter.

Det var med den statusen jag kände att jag nog får höra av mig själv om en läkartid, veckan före jul, eftersom jag inte hade hört något. Jag tänkte nog att hon kanske hade åkt på förkylning som så många andra och att det var därför det dröjde.
Då fick jag besked tillbaka att hon var sjukskriven och att det var osäkert när hon skulle vara åter i tjänst. Men, jag kunde få komma till en annan läkare om jag så önskade.

Det var med stor tveksamhet jag tackade ja till det erbjudandet och jag förklarade för den gulliga sköterskan som ringde mig och erbjöd en tid redan dagen efter att jag kände mig osäker över att träffa en annan läkare. Anledningen till det är ju förstås att ”min” doktor har varit med hela ”resan” och att jag känner fullt förtroende för henne. Det är ju inte helt vanligt att man gör det för läkare på Närhälsan. Hon har ”lotsat” mig genom både rygg- och knäoperationen samt sett till att jag har fått den eftervård som krävs. Hon har dessutom en sund inställning till att man faktiskt kan träna sig till en viss livskvalitet och det glädjer mig för många läkare har inte anammat det utan tycker att man ska sitta ner lugnt i båten.

Till saken hörde också att jag åkte på en förkylning som inte var av denna världen, i alla fall inte för mig som aldrig är förkyld! Jag fick hosta som lät som om jag var i avgrunden varje gång jag hostade och det gjorde så ont i halsen, som redan är ansträngd av alla sura uppstötningar och kräkreflexer varje gång jag äter, vid varje host så jag trodde jag skulle gå ner för räkning. Jag låg i feberdimmor en hel dag och dagen efter det orkade jag inte stiga ur sängen. Två dagar i sängen är inte riktigt Gela.

Så med den här utgångspunkten plus att jag då inte kan äta – vilket tycks bli värre och värre för varje dag som går – och att jag inte visste när ”min” doktor skulle vara åter så tackade jag ja till besök hos annan doktor.

Jag har nog aldrig blivit så förnedrad av en läkare som jag blev!
För det första så sade hon att hon inte kunde förklara resultatet av pH-mätningen ”för vi är inte så bra på just den här sortens undersökningar helt enkelt”.
(Redan här började jag undra varför man inte meddelade mig detta på telefon så hade jag inte behövt ta upp Närhälsans dyrbara tid med ett besök?)
När jag förklarar att det blir värre och värre och att jag är orolig för att jag inte får i mig tillräckligt med näring och tappar vikt och muskelmassa.
Då får jag svaret att jag kan köpa näringsdryck på apoteket.
– Det ger man inom sjukvården till patienter som inte kan äta och det innehåller allt du behöver…
– Jag kan inte skriva recept på det men jag tror det blir samma kostnad som för mat så det går på ett och ut…
Helt plötsligt, utan tidigare anknytning så säger hon:
– Då hjälper väl inte Omeprazol?
Nej, svarar jag det gör den inte (en tablett som jag fått utskrivet för mina besvär). Och här tänker man sig kanske att det ska komma förslag på någon annan medicin eller åtminstone en fortsättning på frågan men hon säger inte ett ord mer om det!

Vad gäller näringslösningen då som man kan köpa på apoteket så kostar tre förpackningar över hundra kronor. Tre förpackningar med näringsinnehåll för att ersätta frukost, lunch och middag för ett hundra kronor per dag, det blir sjuhundra i veckan, det blir, lågt räknat, tretusen i månaden. Min mat kostar inte tretusen i månaden!

Sedan mumlar hon något om att ”man” vill att jag ska röntga halsen.
Vem är ”man” undrar jag då och får svaret att det är Sahlgrenska som utförde pH-mätningen.
– Du kan åka på drop in så skriver jag en remiss som finns där när du kommer.
Jag undrar då om hon menar på Alingsås sjukhus?
– Ja, fast nu ser jag att dom har stängt till fram över helgerna och öppnar först i mitten på januari med drop in.
Då undrar jag om det är slätröntgen eller magnetröntgen?
– Ja, det är det eller förresten det är nog kontraströntgen så då ska du ju förberedas innan röntgen och då blir det ju inte aktuellt med drop in så jag skickar en remiss.
Då undrar jag varför jag ska röntga halsen?
– Så att inget är i vägen…

Där tappade jag tråden helt och ville bara komma därifrån!

Hon ville lyssna på bröstet eftersom jag hostade och konstaterade först att jag behövde något hostdämpande, jag hade förklarat att jag inte kunde sova, så att du kan sova på natten.
– Eller förresten så kan du lika gärna dricka varmt vatten med honung i.
Jag förklarade att jag redan gjorde det, tillspetsad med lite färsk ingefära.
Då ändrade hon receptet till något helt annat men konstaterade att den var inte bättre än honungsvatten.
Helt plötsligt så säger hon;
– Jaha, du är operarad?
Menar du ryggen, svarar jag?
– Nej, jag menar Gastric Sleeve.
Jag blev helt ställd för den operationen har ju inget med detta att göra och den har jag ju inte gjort genom att belasta landstinget utan bekostat helt på egen hand. Så jag svarar, jasså den med det var ju en evighet sedan varför pratar du om den nu?
Där fick jag inget svar utan hon började prata om hostmedicinen…

När jag hämtade ut receptet, som inte ingick i högkostnadsskyddet, så visade det sig vara lösande istället för dämpande som jag behövde…Löste alltså ut en flaska hostmedicin för flera hundra som jag inte hade någon nytta av!

Jag får känslan av att det har diskuterats bland personalen om hur ovillig jag var att acceptera en annan läkare och vem är jag att ställa sådana krav?! Därav behandlingen av den läkare jag fick träffa. Det gör mig verkligt ont i själen att bli så här förnedrad på ett ställe där man tror att man ska få hjälp och åtminstone bli proffsigt mottagen!
Jag kunde inte sova på flera nätter efter det här besöket och jag funderade länge på att gå vidare för så här ska man inte bli behandlad på en Närhälsa. Men, för det första så vet jag inte hur men ”går vidare” och för det andra har jag varken kraft eller ork att göra det även om jag velat.