En riktig glädjespridare

I KVÄLL HAR JAG VARIT PÅ SISTA XV-TRÄFFEN i LifeTime-gruppen och det känns utan tvekan vemodigt! Vi har varit ett (och ÄR förhoppningsvis) ett sammansvetsat gäng med en ledare som inte går av för hackor. Hon har entusiasmerat oss hela tiden och håller saker och ting på en högst normal nivå. Inga strikta regler som ändå inte är genomförbara utan i stället goda råd när man ”trillat dit”. Ett engagemang som är svårt att sätta ord på helt enkelt.

Jag har sagt det förut men kan inte säga det ofta nog att ”mitt” gym är nog det bästa i hela världen! Det beror naturligtvis på en kunnig och duktig personal som aldrig ignorerar att man finns, ett ägande som tillåter detta och en stämning som är som om man vore med sin familj.

Till råga på allt annat som vår XV-konsulent fixat hade hon i dag skrivit några personliga rader till var och en av oss som nu ska klara den hårda, stygga frestande världen på egen hand…

1_avslutningxv.jpg

Frågan är om inte det är det finaste rader jag fått någonsin?

För övrigt skulle jag inte vara helt ärlig om jag sade att allt var i sin ordning ännu men kvällen med ”gänget” fick mig att må lite bättre och det känns bra.

I dag har vi varit på Hallbergs Guld och pratat med den värderingsman, som visade sig vara en kvinna, som vårt försäkringsbolag ville att vi skulle kontakta med anledning av att Woffegubbens förlovning/vigselring blev stulen. Min ring finns ju kvar, eftersom den sitter på mitt finger, så det underlättade ju naturligtvis. Hon sade flera gånger under samtalets gång att det var en fin ring och tveksamt om den går att återskapa. Och ska jag vara helt ärlig så tror jag inte att det går även om det går för det är ju naturligtvis DEN ringen som är ringen om man säger så. Men hon skulle i alla fall göra efterforskningar om det gick. Vi får ju inte glömma att den är från 1971! Leverantören kan ju vara både död och begraven 😉

För övrigt har inte riktigt förlikat mig med saken även om jag inser att vi kommit ”lindrigt” undan när jag hör från andra vad som hänt med vänner och bekanta. Faktum är att det underlättar hur märkligt det nu än kan låta…?!

Det är bara egot eller själen eller vad det nu än må vara som inte hänger med riktigt än. Logik funkar inte – men det kanske kommer? Det är väl en bugg i hjärnkontoret?

Sedan tror jag i och för sig att bara vi får avslutat allt administrativt kring det här jävelskapet så kanske det blir lättare att se framåt och lägga den här förbannade händelsen lite längre bak i huvudet. Men så länge vi har hela biten med listor av vad som blivit stulet till försäkringsbolag och polisen kvar så hänger det som en tung ryggsäck över oss båda.

Nojjan har dessutom och fortfarande inga gränser! Minsta fläck på mattor eller golv, det kan vara en miniflaga från något klädesplagg eller damm, så kommer tankarna…

Nu ska jag bara jobba i morgon också, eller rättare sagt så ska jag bara vara på jobbet i morgon också, sedan jobbar jag hemifrån ända tills 5/1. Det ger en viss trygghet och dessutom ska Boris hjälpa oss att vakta huset över jul och även veckan därefter eftersom vi får låna honom ända till nyårsdagen 😉

På fredag kommer sista leveransen av möblerna, dvs bord och stolar, till allrummet – det känns också positivt… Då slipper jag fundera över var vi ska sitta och äta under jul- och nyårshelgen 😉

2 kommentarer tillEn riktig glädjespridare

Lämna ett svar

Du kan använda dessa HTML-taggar

<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>